EU-hösten 2011 kommer att präglas av skuldkrisen och budgetunderskotten i euroområdet. Det blir fortsatta förhandlingar om ekonomisk styrning och nya förslag om eurozonens krishanteringsförmåga. Annat som ska hanteras är frågan om en revidering av arbetstidsdirektivet, implementering av utstationeringsdirektivet och om förhållandet mellan ekonomiska friheter och fackliga rättigheter på den inre marknaden.
Ny chef för det svenska fackliga kontoret i Bryssel
Per (Pelle) Hilmersson, 35 år, tillträdde som chef på LO/TCO/Sacos Brysselkontor den 1 september. Han har arbetat med europeiska arbetsmarknadsfrågor i Europaparlamentet och som rådgivare åt dåvarande kommissionären Margot Wallström. Närmast kommer han från den EU-politiska enheten på det europeiska socialdemokratiska partiet (ESP) i Europaparlamentet. Han efterträder Tommy Svensson som varit kontorets chef sedan 2008 och som börjat som kommunikationschef och skribent på Arbetarrörelsens Tankesmedja i Stockholm.
Pelle tar i sin första rapport från kontoret upp aktuella frågor, framför allt om den ekonomiska krisen för att täcka in händelserna under sommaren. Nedan återges en förkortad version av rapporten:
Den ekonomiska krisen fördjupas och stor politisk osäkerhet råder.
Mötet den 21 juli med eurozonens stats- och regeringschefer ledde till ett nytt lån till Grekland och att räddningsfonden EFSF gavs mandat att stödköpa statsobligationer på marknaden. Båda besluten måste formellt godkännas innan oktober för att inte krisen i eurozonen ska förvärras. Men redan veckorna efter toppmötet visade marknaderna sitt tvivel angående effekten av dessa åtgärder. En ökad politisk osäkerhet, tilltagande marknadsturbulens, ihållande hög arbetslöshet och svag tillväxt visar att det slut på krisen som Barroso sade sig se efter julitoppmötet ännu är långt borta.
Under Europaparlamentets session i Strasbourg 12-15 september kommer sannolikt en prioriterad debatt hållas med Barroso och Van Rompuy om den ekonomiska krisen och eurons framtid.
På utkastet till agenda för denna session står även slutomröstningen om lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning med. Omröstningen kan dock komma att skjutas upp till nästa septembersession i Strasbourg eftersom de utomstående frågorna vad gäller automatiska sanktioner och obalansindikatorer fortfarande är olösta.
Diskussionen inom rådet kommer att fortsätta vid det inofficiella finansministermötet i Wroclaw 16-17 september.
Europafacket kommer i samarbete med de två polska centralorganisationerna Solidarnosc och OPZZ att anordna en demonstration med temat "Yes to European Solidairity – Yes to jobs and Workers' rights – No to Austerity".
(Europafacket har genomfört en rad demonstrationer det senaste året mot åtstramningar och driver kravet på euro-obligationer. Saco deltar inte i dessa demonstrationer, tillägger Sacos internationelle sekreterare Åke Zettermark)
Flera bedömare anser nu att just euro-obligationer kan vara den sista utvägen för eurozonen. Men det råder delade meningar om till vad dessa obligationer ska användas. Förenklat finns det två alternativ: projektfinansiering eller statsskuldsgaranti. Ekonomikommissionär Rehn menar dock att oavsett form måste ett system med euro-obligationer kompletteras med ett kraftfullt förstärkt fiskalt övervaknings- och policysamarbete på EU-nivå. Kommissionen ämnar att innan årets slut komma med en genomförbarhetsstudie om euro-obligationer. Euopafacket fortsätter som sagt att driva frågan om närmast kommer att tas upp vid mötet den 20 september med Europaparlamentets "Trade Union Intergroup".
(Ett syfte med utgivande av Euro-obligationer är att utjämna räntorna för upplåning mellan euroländerna, för Tyskland skulle upplåningen bli dyrare och för t ex Grekland bli billigare. ÅZ anm)
Arbetstidsdirektivet
Kommissionen har frågat parterna på europanivån om de är beredda starta förhandlingar om en revidering av arbetstidsdirektivet. Det finns många problem med efterlevnaden av direktivet, flertalet medlemsstater bryter mot det på ett eller annat sätt. Flexibilitetsregler, så kallade opt-out, jourtidsregler med mera är sånt som parterna ombeds att ta upp men för närvarande tyder det mesta på att det inte blir några förhandlingar. Positionerna är låsta och parterna står långt ifrån varandra. Kommissionen kan efter sex månader lägga fram eget förslag till parlamentet och rådet.
Vid mötet 22-24 augusti mellan de nordiska akademikerorganisationernas ledningar beslutades att sända ett brev till Europafacket för att driva frågan om att kretsen av så kallade självständiga anställda inte blir för stor. Anställda med självständiga uppgifter förväntas kunna styra mera över sin arbetstidsförläggning och den moderna arbetsmarknaden sägs bestå av alltfler anställda med sådana villkor. Det finns därmed en uppenbar risk att direktivet inte tydligt avgränsar dem som kommer att undantas från arbetstidsreglering. Därmed skulle många akademiker kunna stå utan skydd i detta hänseende.
Eva-Britt Svensson avgår från EP
När en grupp på ca 25 personer från Saco och förbunden i april 2010 var på studieresa i Bryssel inom ramen för Sacos utbildningsserie om EU och fackligt arbete i EU hade vi förmånen att starta med ett mycket entusiasmerande anförande av europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson. Eva-Britt Svensson kunde hantera paradoxen att representera ett parti (V) som är emot EU och samtidigt entusiastiskt berätta om vikten av samarbetet och de framgångar hon haft som ordförande i parlamentets jämställdhetsutskott. Eva-Britt avgår av hälsoskäl.
Det blir inga "värnskatter" i Spanien eller Italien
Att beskatta dem med högsta inkomster eller med höga förmögenheter har setts som ett sätt att dela bördorna av åtstramningarna mer rättvist. Nu ser det inte ut att bli något av detta i varken Italien eller i Spanien. I Spanien slopades förmögenhetsskatten ("tax on assets") 2008 som ett försök att få fart på tillväxten. Skatten var på 0,2-2,5 procent av värdet på tillgångarna men orsakade kapital- och skatteflykt.
Förslaget från den italienske finansministern att beskatta de högsta lönerna, 5 procent höjning för löner över 90000€ och 10 procent över 150000€ verkade var i hamn. Men under tryck från koalitionspartierna har premiärminister Berlusconi ändrat sig och beslutat att inte införa någon höjd skatt.
EU:s långtidsbudget
I slutet av juni presenterade Kommissionen sitt förslag till långtidsbudget för EU under åren 2014-2020. Förslaget innebär en ökning av utgifterna på cirka fem procent, jämfört med nuvarande långtidsbudget.
Jordbrukspolitiken och regionalpolitiken utgör de största utgiftsposterna, cirka 75 procent av budgeten, men ska reformeras mot större effektivitet och miljöanpassning. Enligt förslaget ska utgifterna för forskning och innovationer öka. Energi- transport och IT-sektorerna är särskilt prioriterade för att stärka den inre marknaden. Åtgärder för Europas unga står också i centrum för många satsningar, liksom infrastrukturprojekt och sammanhållningspolitiken.
I anslutning till förslaget om långtidsbudget har EU-kommissionen också lagt ett förslag om hur EU:s budget ska finansieras i framtiden. Förutom de befintliga så kallade egna medlen, som består av olika avgifter från EU-länderna, vill EU-kommissionen införa två nya; dels en skatt på finansiella transaktioner, dels en ny EU-moms. Kommissionen vill också göra om den rabatt som vissa medlemsländer, däribland Sverige, har på sin EU-avgift. Enligt Sveriges regering skulle det innebära en ökning av EU-avgiften.
Kritik från Sverige
Sveriges EU-minister, Birgitta Ohlsson, var kritisk när kommissionen presenterade förslaget. Hon menade att budgeten är för stor och baserad på 50-talets behov.
– När Europa är i kris måste EU rätta munnen efter matsäcken. Unionen måste vara en förebild för de medlemsländer som nu genomför stora besparingar och reformer, säger hon. Birgitta Ohlsson tycker också att kostnaderna för jordbruks- och regionalpolitiken borde minska till förmån för andra områden.
Nu väntar förhandlingar mellan medlemsländerna om kommissionens förslag. För att långtidsbudgeten ska bli godkänd måste länderna i ministerrådet vara eniga om texten. Ministerrådet måste dessutom ha fått klartecken från Europaparlamentet. Bestämmelserna om EU:s egna medel ska godkännas av ett enigt ministerråd efter att ha hört Europaparlamentet. Egna medel är t.ex. tullavgifter och jordbruksavgifter som EU kan ta ut. Beslutet måste sedan godkännas av medlemsländerna enligt deras konstitutionella regler, exempelvis genom beslut i deras nationella parlament.