Att vara chef innebär i snitt ett lönepåslag på 30 procent, visar Sacos studier. För lite, anser Göran Arrius som debatterade frågan under Sacos inledande seminarium i Almedalen.
Drygt en tredjedel av Sacoförbundens yrkesverksamma medlemmar, 140 000 personer, arbetar i dag som chef i någon mån. Det gör Saco till en av landets största chefsorganisationer. Det är därför naturligt att Saco engagerar sig i chefsfrågan och den är även temat för årets närvaro i Almedalen.
Årets första seminarium tog upp chefens lön, hur den sätts och varför? Sacos ekonomer Lena Granqvist och Håkan Regnér inledde med att presentera färsk statistik över Sacoförbundens medlemmar.
I snitt tjänar chefer 30 procent mer än övriga anställda och mest lönar det sig att vara chef i kommunal sektor. Könsskillnaderna är mindre än vad man kan tro och chefspremien för kvinnliga chefer ligger på 28 procent jämfört med 30,5 procent för manliga, enligt Sacos ekonomer som i höst presenterar en större rapport på området.
Därefter intog Sacos ordförande Göran Arrius podiet tillsammans med Lars Wetterberg, personaldirektör på Alfa Laval samt Ann Keve Isaksson, chefsrekryteringskonsult på Nova Agentum.
De två sistnämnda var eniga om att lönen visserligen är viktig, men att det är många andra faktorer som är avgörande för att ta på sig ett chefsuppdrag. Det handlar om personlig utveckling och andra "mjuka" faktorer, förklarade Ann Keve Isaksson.
När det gäller själva lönesättningen så är det inte individens förhandlingsskicklighet som ska vara avgörande, enligt Lars Wetterberg. Personen ska ha lön efter kompetens och vara rättvis. Den överordnade som försöker hålla nere lönen straffar sig själv i slutändan, menade han.
- Ja, den anställde ska inte känna sig lurad utan ska ha en rimlig lön. Det tjänar båda parter på, sade han och fick medhåll av Göran Arrius.
- De som försöker hålla nere lönerna och få sin personal "billigt" är oftast oerfarna chefer. Det straffar sig alltid i längden, sade han.
När det gäller nivån på chefspremien är den ofta för låg i förhållande till det ansvar som individen förväntas ta, enligt Göran Arrius. Inte minst gäller det chefer på lägre nivåer.
- Vi behöver hela kedjan av chefer. När jag pratar om viken av ökad lönespridning och högre chefslöner är det inte toppcheferna jag tänker på. De som tjänar 100 000 – 200 000 kronor i månaden kan ta hand om sig själva. De jag främst tänker på är första och andra linjens chefer samt trotjänarna som är oerhört viktiga på en arbetsplats, sade han.
Lars Wetterberg vittnade om svårigheten att få anställda att ta på sig ett chefsuppdrag. De frågar sig om det verkligen är värt det och ser svårigheter snarare än möjligheter. Dessutom sker karriärklivet ofta i trettioårsåldern när många bildar familj, vilket sätter ytterligare press på individen. Det är därför nödvändigt att rekrytera chefer som befinner sig i andra faser i livet, som femtioplussare som i högre grad kan fokusera på jobbet, menade han.
Ann Keve Isaksson höll med och pekade på vikten av att förändra attityder hos arbetsgivarna.
- Alla vill ha 35-åringarna med 20 års erfarenhet och det håller inte, sade hon.
Panelen var också enig om att det måste bli enklare att gå in och ut ur chefsrollen. Att vara chef är inte nödvändigtvis ett livslångt uppdrag utan något som man kan ta på sig under några år för att därefter gå vidare i karriären.
Det är dock inte alltid så enkelt att lämna chefsrollen, menade Göran Arrius.
- Det innebär oftast att du måste gå ner i lön och det är av naturliga skäl inte populärt. Det måste vi ha i åtanke när vi säger att det ska bli lättare att varva rollerna.
Vill du ta del av hela seminariet i efterhand? Klicka på länken till vänster.