Från att ha varit det land i Europa med högst andel förtidspensionerade och hög arbetslöshet togs krafttag på 1990-talet. Från ett socialt skyddsnät som hade gjort det fullt möjligt att leva hyggligt utan att arbeta sattes arbetslinjen i högsätet.
Hårdare regler, men även arbetstidsförkortning ökade antalet sysselsatta markant och arbetslösheten sjönk till en av de lägsta i Europa. Låt vara att sysselsättningsgraden mätt i antalet arbetade timmar inte är lika imponerande, särskilt kvinnor arbetar deltid.
I mångt och mycket kan man ändå säga att Nederländerna har legat i framkant. I utvecklingen av "arbetslinjen" och trygghetssystemen. När socialförsäkringsutredningen i Sverige har att ta ställning till om arbetsmarknadens parter kan ta över sjuk- och arbetsskadeförsäkringen har arbetsgivarna i Nederländerna tagit över ansvaret vid sjukdom i två ibland upp till tre år.
Anders Jonsson
Samförstånd på väg ut
Ingenting är sig längre riktigt likt i samförståndslösningarnas Holland/Nederländerna. Den gamla samordningen mellan fack, arbetsgivare och regering må finnas kvar som en tynande del i den holländska folksjälen. Men som praktisk politik är den eran över.
Krisen i sjukfrånvaron och framför allt förtidspensioneringen ledde redan under 1990-talet till att sjuklöneperioden successivt förlängdes till 52 veckor. Arbetsgivarna fick också ett ökat ekonomiskt ansvar för de förtida pensionerna. År 2002 kastades de sociala parterna, fack och arbetsgivare, ut ur styrelser och andra politiska samarbetsorgan på arbetsmarknaden. Två år senare förlängdes sjuklöneperioden till 104 veckor med möjlighet till ytterligare ett år om inte arbetsgivare inte "gjort allt som står i deras makt för att göra återgång i arbete möjlig".
Den nya modellen innebar en privatisering av den Nederländska sjukförsäkringen för anställda genom att arbetsgivarna återförsäkrat sig hos privata försäkringsbolag.
Ett förslag med två eller till och med tre års sjuklön skulle förmodligen fälla vilken regering som helst, i Sverige. Eller åtminstone få landets arbetsgivarorganisationer att revoltera. Men inte så i Nederländerna.
-Det har på det stora hela fungerat bra, säger Ton Schoenmaeckers, på VNO-NCV, Nederländernas motsvarighet till Svenskt Näringsliv. Vi ställde ju inte upp frivilligt men var samtidigt övertygade om att vi med vår kunskap skulle kunna hjälpa många tillbaka till arbete.
Det låter nästan för bra för att vara sant, men till saken hör bland annat den nederländska arbetsrättens strikta syn på uppsägningar. Det är dyrt att säga upp anställda och det gäller i princip alla, inte bara chefer och högre tjänstemän.
All frånvaro har inte med arbetsmiljön att göra. Det fanns också andra problem med det gamla systemet, menar Ton Schoenmaeckers.
-Det var för lätt att vara "sjukfrånvarande". När vi började göra något åt att människor var hemma en vecka, två veckor... så gav det omedelbart resultat. Ofta handlade det om så enkla saker som att ringa och höra hur de sjukskrivna mådde. Inte för att kontrollera utan för att höra av sig, tala om att de var saknade att de behövdes.
Den gamla sjukförsäkringsmodellen innebar dessutom att alla företag betalade lika stor avgift per anställd, oavsett sjukfrånvaro. Nu betalar man sina egna kostnader. Många företag har också gått samman branschvis eller på andra ledder för att träffa fördelaktiga avtal med privata försäkringsbolag.
Och hur gick det då för de nederländska sjukförsäkringsreformerna:
-Sjukfrånvaron halverades under perioden 2000-2006. År 2007 var andelen frånvarande nere i 2,7 procent (Sverige 3,0).
-Inflödet till förtidspension minskade 40 procent med den nya lagstiftningen.
-Till de negativa effekterna hör risken för medicinska kontroller vid nyanställningar, även om de är förbjudna i lag. Tillfälliga anställningar och inhyrning av personal från bemanningsföretag har också ökat i synnerhet bland små och medelstora företag.
Till en friskare arbetsmarknad hör också den låga arbetslösheten. Totalt går idag cirka 5 procent av arbetskraften utan jobb medan ungdomsarbetslösheten ligger på 9 procent, båda siffrorna långt under de svenska nivåerna.
Och tillväxten rullar på, antalet arbetstillfällen som kräver högre utbildning ökar. De mer okvalificerade jobben minskar inom industrin men ökar inom vården, totalt är dock antalet oförändrat.
Ett positivt inslag i utvecklingen är också att andelen kvinnor i arbetskraften ökar och att alla fortsätter att arbeta längre upp i åldrarna, menar Caroline Rietbergen, FNV, Nederländernas största fackliga centralorganisation..
-På några decennier har den kvinnliga förvärvsfrekvensen i Nederländerna gått från en europeisk bottennotering till att vara bland de högsta inom EU.
Baksidan av det är en total kvinnlig dominans i andelen deltidsarbetande. 81 procent av de som jobbar 20 timmar eller mindre per vecka är kvinnor. Men någon större debatt om kvinnlig undersysselsättning finns knappast i Nederländerna.
-De flesta tycks ganska nöjda med att deltidsarbeta framför allt när barnen är små. Vi är nog väldigt konservativa i familjefrågor. Visst är barntillsyn, dagis och fritis, extremt dyrt jämfört med i Sverige. Men det är ok att klara sig på 1,5 lön när båda jobbar, säger Antonina Rouhaar, FNV, som själv betalar 600 euro per månad för två barn på fritis efter skolan, tre dagar i veckan.
Ekonomiskt går det bra för konungariket Nederländerna. Man har klarat de senaste årens ekonomiska världskriser hyggligt. Mycket tack vare samarbetet mellan arbetsmarknadens parter och regeringen, menar Caroline Rietbergen. Men det finns områden där utvecklingen går åt fel håll.
-Självklart finns problem, det kanske största är arbetslösheten bland äldre och lågutbildade. Ett annat är den höga arbetslösheten bland invandrarungdomar och att andelen unga som förtidspensioneras åter börjat öka.
FNV, är Nederländernas största fackliga centralorganisation, med 1,4 miljoner medlemmar, både arbetare och tjänstemän, organiserade i 19 förbund. För 15 år sedan ett centrum i det politiska livet. Statsminister var FNVs tidigare ordförande Wim Kok, en statsman med inflytande långt utöver landets gränser. Stadigt förankrad i den nederländska traditionen av en resonerande, samtalande demokrati. Med tre dominerande partier, utöver Wim Koks socialdemokrater, kristdemokrater och liberalerna.
Idag är det andra tider för FNV, som tappar medlemmar. FNVs organisationsgrad är nere i 22 procent, man hotas dessutom av interna stridigheter om den nya pensionsreformen. Centralorganisationen har sagt ja till det förslag som ligger. Ett förslag som i två steg skulle höja den allmänna pensionsåldern från 65 till 67 år från år 2025. Problemet är bara att de två största förbunden, med en majoritet av medlemmarna, säger nej.
I det holländska parlamentet, som tidigare dominerades av de tre stora i varierande samarbetsformer, finns idag 10 olika partier. Alltifrån Djurens rätt med 2 av totalt 150 platser till det liberal-konservativa partiet, VVD, som är störst med 31 mandat. De senare bildar sedan valet 2010 också regering tillsammans med kristdemokraterna, CDA, (21 mandat). Men med sina 52 mandat regerar man enbart med Gert Wilders goda minne. Wilders omstridda och öppet invandrarfientliga Frihetspartiet, PVV, vann med 24 mandat en brakseger i fjolårets val. Störst i den spretiga oppositionen är socialdemokraterna som efter ett rekordras landade på 30 mandat.
2000-talet har varit ett decennium med dramatiska förändringar i den Nederländska opinionen. Sedan 2002-2003 har regeringarna konsekvent ställt sig på arbetsgivarnas sida, menar FNV. Inom politiken har framgångarna för Gert Wilders islamofobiska Frihetsparti urholkat förtroendet för det politiska etablissemanget.
-Höger- eller vänsterpolitik, folk bryr sig inte längre. Kärngrupperna i de gamla partierna har minskat. Väljarna har tröttnat på alla kompromisser. Det parti som kan pricka stora väljargruppers "urgent need" har stora chanser att ta röster från alla håll, säger Ron Meerhof, politisk redaktör på Volkskrant, Nederländernas största dagstidning.
Visst knakar det i fogarna på konungariket Nederländernas konsensussamhälle, men inte överallt. Många gamla sanningar förgår, men CPB, Centraal Planbureau, består. Nederländernas alldeles egna, unika institution för ekonomisk analys och planering. Fristående så till den grad att inget ekonomiskpolitiskt förslag vare sig från regering eller opposition är möjligt utan godkännande från CPB. Det gäller även regeringens budgetproposition. Den viktigaste händelsen i Nederländernas ekonomiska liv är därför självklart de ekonomiska utsikterna från CPB, som presenteras i samband med parlamentets öppnande den tredje tisdagen i september varje år.
Positionen och självständigheten är unik.
-När Gert Wilders senast var här för att få klartecken för Frihetspartiets ekonomiska politik slutade det med att han kallade oss för kommunister och tågade ut ur lokalerna i vredesmod, berättar Edwin van de Haar, CPB.
Teaxt: Göran Sten
Foto: Marieke Johnson