Bortskämda, känslostyrda och raka. När köttberget går i pension sätts tilltron till 80-talisterna att axla chefsrollerna på våra arbetsplatser. Men vill de verkligen bli chefer och vad är det som driver dem? Om det handlade Sacos seminarium i Almedalen på tisdagen.
Generationsväxlingen med stort G är i antågande och landets arbetsgivare våndas över hur de ska lösa chefsförsörjningen i framtiden. Inte minst i kommunerna, där drygt hälften av de 38 000 cheferna går i pension inom fem år.
Men dagens unga är inte intresserade av att bli chef bara för att det förväntas av dem. I stället ser de till den personliga utvecklingen och individuella drivkrafter.
Pliktkänslan är borta, något som irriterar äldre kollegor med andra värderingar. Det berättade forskaren Anders Parment på Sacos seminarium på tisdagsmorgonen. Han är verksam vid Stockholms universitet och forskar på ungas värderingar.
Seminariet hade titeln "Hur möter vi en ny generation chefer" och sammanfattade bra vad det handlade om.
För det är skillnad på dagens och morgondagens chefer. Inte minst gäller det synen på arbete. I dagens samhälle står individen i centrum, något som präglar synen på auktoriteter och den egna yrkesrollen.
För framtidens chefer är det inte status med långa arbetsdagar och jobbresor. I stället är det viktigt att kunna styra över sin egen tid, att se mening i det man gör och utvecklas på arbetsplatsen.
Ofta beskrivs yngre som obeslutsamma hoppjerkor. Men det är fel, enligt Anders Parment. Däremot kommer de att byta jobb snabbare om de inte trivs, något som gynnar såväl arbetsgivare som arbetstagare.
- I dag går många på arbetsintervjuer för att se om jobbet passar dem. Det är i grunden bra, vi vill ju ha motiverade anställda, sade Anders Parment.
Övriga deltagare på seminariet var Sacos samhällspolitiska chef Gunnar Wetterberg, Adina Welander från Sveriges Yngre Läkares Förening samt Håkan Sörman, vd på Sveriges kommuner och landsting, SKL.
Och det var rörande överens om chefernas betydelse på arbetsplatsen. Gunnar Wetterberg förklarade att det i ohälsotalen direkt går att visa på chefernas roll, bra chefer har låga tal och vice versa. Han menade även att det gäller för arbetsgivare att skapa en allmän, positiv bild av arbetsplatsen för att locka till sig rätt kompetens.
- Att vara chef är ju väldigt roligt och inspirerande. Du får möjlighet att tillsammans med andra utveckla verksamheten och leda engagerade medarbetare, sade han men tillade att den bilden ofta överskuggas av ledarskapets baksidor.
Många chefer fastnar i administrativt arbete, mycket på grund av att de förväntas leda stora arbetsgrupper, ofta i storleksordningen 30-35 personer.
- Jesus hade tolv lärjungar och då var det en för mycket, sade Gunnar Wetterberg.
Adina Welander efterlyste en större lyhördhet för yngres värderingar och önskemål ute på arbetsplatserna och Håkan Sörman menade att det är dags att prata om en ny typ av ledarskap grundad på relationskapande och nätverkande.
- En strikt hierarkisk organisation är inte förenligt med ett modernt arbetsliv, sade han.
Men trots en ökad medvetenhet om framtidens utmaningar och behovet av förändring återstår det en hel del arbete. För som Gunnar Wetterberg konstaterade är det fortfarande inte comme il faut att diskutera ledarskapsfrågor i Sverige.
- Vi behöver mycket större medvetenhet kring frågorna och en diskussion kring vad det betyder att vara chef.
Han var dock full av tillförsikt inför framtiden.
- Dagens unga har en bättre bild av vad som krävs för att leda en verksamhet. Vi går en gyllene tid till mötes.
Se hela seminariet i efterhand. Klicka på länken till vänster.