Många managementmodeller utgår från en linjär tidsuppfattning. Planer upprättas vid tidpunkt A, genomförs mellan tidpunkterna B och C och resultat ska vara uppnådda vid tidpunkt D. Chefer förväntas ofta agera utifrån synsättet i sådana modeller, med påföljd att de blir frustrerade över att saker inte går enligt plan och att de måste ägna sin tid åt "onödiga brandkårsutryckningar".
Detta vanliga problem uppstår för att arbetslivet fortfarande dras med samma föreställningar om tid och effektivitet som rådde under industrialismens gyllene era. Då var synsättet befogat och rationellt. Idag är förställningarna mer till hinder, utom möjligen i produktion som bygger på korta cykler och helt repetitiva moment.
I dagens arbetsliv där människan och inte maskinen, är den viktigaste "produktionsfaktorn" handlar det både för medarbetare och för chefer om att lära sig tidspsykologi. De kronologiska koderna, takt, tempo och turordning består, men vi måste lära oss att tolka dem på nya sätt. Det finns anledning, inte minst för chefernas egen del, att ifrågasätta den gängse men föråldrade bilden av ledarskap som "orsak" och verkligheten som "verkan". Det kan underlätta för chefer att slippa möta sina egna och andras förväntningar om att kunna se in i framtiden och alltid ha svar på frågor av typen "Vad händer när...?".
Numera räcker det inte med att chefer fokuserar sitt ledarskap på vad framtiden ska resultera i. Givetvis måste de arbeta framåt, men lika viktigt är det att de kan arbeta "under hand" och till och med i "efterhand". Lika viktigt som det är för chefen att kunna visualisera framtiden för sina medarbetare, lika viktigt är det att kunna improvisera för att bidra till att lösa problem som redan uppstått. Viktigt är också att kunna upprätthålla nödvändig stabilitet i vardagsarbetet utan att fastna i ständiga upprepningar. Planering och utvärdering kommer trots detta att förbli värdefulla chefsuppgifter.
Med detta synsätt kan inte arbetstiden enbart uppfattas som linjär. Den rymmer och måste få inrymma både tillfälligheter, upprepningar och djupgående förändringar. De kronologiska sambanden mellan händelser och aktiviteter skiftar och kan vara nog så svåra att uppfatta.
Synsättet har betydelse för både chefers och medarbetares arbetsmiljö. Chefen slipper belasta sig själv med dåligt samvete för att inte hinna med något långsiktigt utvecklingsarbete. Behov av akut problemlösning kan aldrig planeras bort. Det finns istället all anledning att bättre se till och uppvärdera både chefers och medarbetares förmåga att improvisera när så behövs. För att kunna hantera en betydligt mer komplex verklighet än den som ryms inom en managementmodell måste chefen också använda sig av sina medarbetares kompetens. På så sätt ökar delaktigheten i alla typer och faser av problemlösning.
Den som vill läsa mer om tolkningar av tidens betydelse för ledarskap kan läsa "Tidens Furstar" (ISBN 9789144064208) skriven av Mats Tyrstrup, Handelshögskolan i Stockholm.