EU ska inte lägga sig i svensk lönebildning

EU kräver att flera länder ändrar sin lönebildning. Sverige uppmanas att införa mer flexibla löner, särskilt bland de lägsta lönerna. Regeringen måste protestera mot detta, anser Karl-Petter Thorwaldsson, LO, Eva Nordmark, TCO, och Göran Arrius, Saco.

Publicerad: Måndag 18 jun 2012

Nyckelord:
Internationellt,
Lön & livslön

Den 30 maj presenterade EU-kommissionen sina så kallade landspecifika rekommendationer, som är en del av den europeiska planeringsterminen för ökad samordning av medlemsländernas ekonomier. Förslagen ska först diskuteras av EU:s finans- och arbetsmarknadsministrar nästa vecka, sedan godkännas av ­Europeiska rådet den 28–29 juni för att slutligen formellt antas av minister­rådet i juli. Rekommenda­tionerna ligger därefter till grund för nationella beslut om statsbudgetar och strukturreformer. Euroländer som inte följer råden riskerar att dömas till böter.

LO, TCO och Saco har de senaste åren konsekvent kritiserat EU-kommissionens strävan att ta politisk kontroll över lönebildningen. Redan våren 2010 påpekade vi för stats­minister Fredrik Reinfeldt och ­dåvarande arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin att kommissionens agerande riskerar att leda till att EU lägger sig i lönebildningen.

Denna oro förstärktes när kommissionen presenterade sitt lagstiftningspaket för ekonomisk styrning.

Tillsammans med regeringen och de svenska ledamöterna i Europaparlamentet lyckades vi den gången genom en ny portalparagraf värna respekten för det nationella självbestämmandet över lönebildningen. Det beror till stor del på att det finns en samsyn över partigränserna i Sverige om att EU inte ska lägga sig i systemet för arbetsmarknadsparternas löne­bildning.

Sverige får nu rekommendationer från EU-kommissionen att uppmuntra större löneflexibilitet, särskilt i de nedre löneskalorna. För vissa skulle det kunna leda till en lönesänkning. Det är på gränsen till vad som är förenligt med respekten för parternas autonomi.

Vad som bekymrar oss är att EU-kommissionen i flera andra fall gått längre än så. Förra året uppmanades Spanien att ersätta fackliga förhandlingar på branschnivå med förhandlingar på företagsnivå i syfte att ­begränsa kollektiv­avtalens lönenormering. ­Under press från marknaderna och kollegerna i rådet och inför hotet om sanktioner från kommissionen genom­förde den spanska regeringen dessa förändringar. I år rekommenderar EU-kommissionen åtta ­EU-länder (Belgien, Cypern, Finland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta och Slovenien) att förändra formerna för lönebildningen och sänka lönerna.

Denna inblandning i nationell ­lönebildning är oacceptabel. Dels ­saknar EU enligt fördraget befogenheter vad gäller löneförhållanden, dels ­respekterar inte rekommendationerna internationella normer till skydd för grundläggande fackliga rättig­heter. Det spanska exemplet ­visar på risken med att låta EU:s ­institutioner lägga sig i lönepolitiken. Arbetsmarknadsparternas autonomi är central för oss.

Den fackliga förhandlingsrätten är en del av föreningsrätten, vilket i sin tur är en av hörnpelarna i en ­demokrati. Söker EU kompetens att reglera löneförhållanden i medlemsstaterna måste EU genomföra fördragsändringar och dessutom vinna folkligt stöd för detta.

Vi förutsätter att den svenska ­regeringen står upp för den svenska modellen och agerar mot kommissionens rekommendationer. Detta gäller närmast vid rådsmötena för arbetsmarknadsministrarna och finans­ministrarna den 21–22 juni och inte minst vid toppmötet den 28–29 juni i Bryssel. Det är nödvändigt för att värna den svenska kollektivavtals­modellen.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande, LO
Eva Nordmark, ordförande, TCO
Göran Arrius, ordförande, Saco

Införd i Dagens Industri 18 juni 2012

Kontaktpersoner

Göran Arrius, Ordförande
goran.arrius@saco.se

08-613 48 10

070-649 16 62