EU ska inte lägga sig i Sveriges lönebildning

Får EU-kommissionen som den vill flyttas makten över svensk lönebildning till ­Bryssel. Det får stora konsekvenser för kollektivavtalsmodellen och Sveriges ­tradition av samförstånd mellan parterna, skriver de svenska fackföreningarna LO, TCO och Saco.

Publicerad: Fredag 4 mar 2011

Senast uppdaterad: Fredag 9 jun 2017

Nyckelord:
Lön & livslön

Nu börjar Europas stats- och regeringschefer förbereda EU-toppmötet den 24-25 mars. Vårt budskap till den svenska regeringen är tydligt: Den svenska ­arbetsmarknadsmodellen måste värnas. Regeringen måste ta avstånd från delar av kommissionens förslag till ekonomisk styrning.

 Utöver en striktare kontroll av medlemsstaternas finanspolitik innebär förslaget att kommissionen ges inflytande över ett antal makroekonomiska indikatorer, däribland lönenivåerna i medlemsstaterna. LO:s, TCO:s och ­Sacos bedömning är att om kommissionens förslag antas utan förändringar kan konsekvenserna för den svenska kollektivavtalsmodellen komma att bli långtgående, samtidigt som makten över lönebildningen flyttas till EU.

Trots allvaret i situationen är det för tillfället ett sidospår presenterat av den tyska kanslern Angela Merkel och den franske presidenten Nicolas Sarkozy som upptar den europeiska debatten. Vad de föreslår är bland annat att medlemsstaterna ska förpliktigas att höja pensionsåldern, att införa skuldbromsar i de nationella grundlagarna och att en europeisk samordning av företagsskatterna ska upprättas. Genom det mer långtgående tysk-franska initiativet undkommer kommissionens förslag kritisk granskning.

Finansminister Anders Borg har ­tagit avstånd från det tysk-franska initiativet med motiveringen att man från europeiskt håll inte ska trampa in i den svenska lönebildningen. LO, TCO och Saco stöder Borgs kritik helt och fullt. EU saknar i dag behörighet att direkt eller indirekt reglera löneförhållanden i Sverige. Så måste det också förbli. ­Finansministern måste därför även ta avstånd från dessa delar av kommissionens förslag. Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter har ansvaret.

Välavvägda avtal bidrar till en fungerande ekonomi, internationell konkurrenskraft, höjda reallöner och rättvis fördelning av lönerna. Parternas höga representativitet i Sverige säkerställer en ansvarsfull lönebildning.

Kommissionens förslag består av sex separata lagstiftningsförslag inom tre områden: det ekonomiska ramverket, bevakning av makroekonomiska obalanser samt ett nytt ramverk för budgetsamordning. EU vill med de nya reglerna bättre kontrollera den ekonomiska politiken i EU-länderna.

En förståelig ambition med tanke på de spänningar som uppstått inom ­eurozonen. Men trots goda ­avsikter ­utgör förslagen ett hot mot medlemsstaternas olika arbetsmarknadssystem. Kommissionens förslag om makroekonomiska obalanser utökar EU:s befogenheter på det lönepolitiska området.

Om förslaget förverkligas kommer ett processförfarande mot medlemsstaterna att introduceras. Genom tvingande riktlinjer ska medlemsstaterna rättas in ledet. För euroländerna föreslås ett sanktionssystem med ­böter i miljardklassen. Konsekvensen av förslaget är att EU kommer att kunna blanda sig i den ­nationella lönebildningen. Som förslaget ser ut ges kommissionen möjlighet att uppdra åt medlemsstaterna att korrigera ­löne­nivåerna. Tanken är att europeisk konkurrenskraft i större utsträckning ska stärkas genom lägre löner.

I likhet med den europeiska fackföreningsrörelsen är vi djupt oroade över de långsiktiga konsekvenserna av kommissionens förslag. Den svenska modellen med fria och ansvarstagande parter går förlorad. Svenska politiker som vill fullgöra sina förpliktelser mot EU-systemet kommer att behöva skaffa sig instrument för att kontrollera ­lönebildningen. Detta kan ske på flera olika sätt, exempelvis genom att Medlingsinstitutet eller annan offentlig myndighet ges makt att träffa bindande skiljedomar i intressetvister. Staten skulle därmed vinna kontroll över ­löneutvecklingen.

Finansministern hyllar vår modell med partsautonomi och har tagit ­avstånd från det tysk-franska initiativet. Det är bra. LO, TCO och Saco är ­positiva till Europa och europeisk ­integration. Vi sympatiserar med ­Anders Borgs och kommissionens ­ambitioner att stabilisera det ekonomiska läget i Europa. Men en sådan stabilisering får inte ske på ett sätt som medför att centrala mekanismer i den svenska avtalsmodellen tar skada.

Dessa delar i förslaget måste därför stoppas. Vi måste försvara vår modell för en självständig lönebildning.

Wanja Lundby-Wedin  ordförande, LO
Anna Ekström, ordförande, Saco
Sture Nordh ordförande, TCO

Debattartikel införd i Dagens Industri 4 mars 2011.