Hög tid att höja pensionsåldern

Nu behövs en politisk kompromiss över blockgränsen. En lösning är att M accepterar att premiepensionen slopas och förs in i den allmänna pensionen mot att S accepterar en successivt höjd pensionsålder, skriver Sacos ordförande Göran Arrius.

Publicerad: Fredag 22 feb 2013

Nyckelord:
Socialförsäkringar

Det är utmärkt att Pensionsåldersutredningen enligt uppgift är på väg att lämna förslag om höjd pensionsålder. Att införa en koppling mellan pensionsåldersgränserna och hur medellivslängden utvecklas förefaller också vara en bra idé.Höjningen bör ske successivt, med en långsammare höjning av den nedre åldersgränsen och en snabbare av den högre. Om den nedre gränsen höjs med en månad i taget och den övre med två månader skulle vi nå intervallet 62–69 år omkring 2025, just som behoven i vården och omsorgen börjar bli verkligt stora.

Då blir höjningen heller inte så dramatisk för dem med fysiskt tunga arbeten, samtidigt som vitala tjänstemän får möjlighet att bidra med sitt arbete längre.

Jag har tidigare föreslagit en politisk kompromiss över blockgränsen. Moderaterna accepterar att premiepensionen slopas och förs in i den allmänna pensionen som därmed stärks mot att Socialdemokraterna accepterar en successivt höjd pensionsålder. Nu är det läge att komma till skott!

Höjs pensionsåldergränserna är det samtidigt viktigt att arbetsmarknaden anpassas så att så många som möjligt ska kunna arbeta längre. Det måste finnas reella möjligheter till kompetensutveckling och till att byta yrkesbana under arbetslivet.

Under den senaste tiden har pensionsfrågorna uppmärksammats allt mer. Det är inte en dag för tidigt. Man ska i och för sig vara varsam med den breda politiska uppgörelsen som ledde till pensionsreformen. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Den stigande medellivslängden gör att vi måste arbeta längre för att få råd med vård, skola och omsorg. Premiepensionen blev ingen succé och de pengarna kan användas bättre. Det handlar i grund och botten om systemets legitimitet och styrka:

  • Bromsen slår till för ofta. Den var tänkt som en nödfallsventil i systemet, men riskerar att bli regel flera år i rad. Varje inbromsning sänker den långsiktiga nivån och ger upphov till en debatt om nya villkor för systemet.
  • PPM-systemet utsätter medborgarna för obligatoriskt hasardspel. Även icke-valet är ett val. På tjugo års sikt kan det bli en stor spännvidd mellan olika individers utfall. De flesta får säkert ungefär lika mycket, men de mest misslyckade och de mest framgångsrika spekulationerna kommer att tära på förtroendet. Trygghet och gambling går inte ihop.

Om de 2,5 procenten som i dag går till premiepensionen i stället gick in i den allmänna pensionen skulle systemet stärkas och risken att bromsen slår till skulle bli mindre. Det skulle också eliminera risken för olika utfall beroende på tur eller otur vid placeringarna.

Förändringen måste naturligtvis gälla framtida avsättningar. Den premiepension som redan tjänats in berörs inte. De 2,5 procenten måste också ge samma pensionsrätt som pensionsavgiften på 16 procent ger. Att låta pengarna gå in i systemet utan att ge någon pensionsrätt vore att otillbörligt gynna dagens pensionärer på de framtida generationernas bekostnad.

Därmed faller det överdrivna talet om generationskrig. Att dagens unga skulle få betala med lägre pensioner för att betala dagens pensioner. Visst kan uppräkningen av de 2,5 procenten bli något svagare än om de individuellt placerats på kapitalmarknaden. Å andra sidan betyder förstärkningen av hela systemet att stabiliteten ökar och risken för att bromsen ska slå till minskar.

Ett slopande av PPM på det här sättet leder inte till så stor förstärkning av systemet som en del debattörer föreställt sig. Men en del bör det bli eftersom det är rimligt att anta att avkastningen på pengarna i det långa loppet blir högre än uppräkningen av pensionsrätterna. Dessutom blir administrationskostnaderna lägre. På sikt kan det ge ett naggande gott tillskott till systemet.

Men det räcker inte för att trygga goda pensioner i framtiden. Jag är djupt skeptisk mot dem som förordar ett ökat avgiftsuttag som lösning – det må vara förmånligt för dagens gamla, men höjda skatter och avgifter på arbete är knappast det bästa sättet att hantera en åldrande befolkning. För det krävs ökad sysselsättning, även högre upp i åldrarna, och då måste pensionsåldersgränserna höjas samtidigt som regelverket i kringliggande allmänna försäkringar anpassas för ett arbetsliv längre upp i åldrarna.

För att förändringen ska bli stabil krävs en bred politisk uppgörelse. Lösningen kan vara att Moderaterna går med på att slopa PPM mot att Socialdemokraterna accepterar en långsam successiv höjning av pensionsåldern. Det vore bra för pensionssystemet och för landet om det gick att nå en bred politisk överenskommelse om höjd pensionsålder.

GÖRAN ARRIUS, Ordförande, Saco

Införd i SvD den 22 februari 2013.

Kontaktpersoner

Göran Arrius, Ordförande
goran.arrius@saco.se

08-613 48 10

070-649 16 62