Varning för finansieringskris

En svår finansieringskris väntar den offentliga sektorn. Båda de politiska blocken saknar en trovärdig politik inför väljarna. I höstens budgetförslag vore det på sin plats med konkreta besked om hur finansieringskrisen ska lösas, skriver Robert Boije, samhällspolitisk chef på Saco.

Publicerad: Fredag 28 aug 2015

Senast uppdaterad: Fredag 9 jun 2017

Nyckelord:
Samhällsekonomi

Utgiftsutmaningarna för den offentliga sektorn är enorma de kommande åren. En låg produktivitetsökning i offentlig sektor i kombination med ökad efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster riskerar att leda till ett kontinuerligt ökande tryck uppåt på det totala skatteuttaget. Därtill har vi betydande demografiska kostnadsökningar.

Sjunkande pensioner, till följd av ökande livslängd som inte följs av en lika stor höjning av pensionsåldern, riskerar leda till politiska beslut som kraftigt ökar kostnaderna för pensionerna.

Garantipensionerna ligger på en nivå som är genant för ett välfärdsland som Sverige. Kostnaderna för sjukfrånvaron ökar kraftigt. Det säkerhetspolitiska läget pressar förvarsutgifterna uppåt och sannolikt även den stora bostadsbristen. Kraven på höjda löner i kvinnodominerade välfärdsyrken tilltar. Vi har därtill kraftigt ökade kostnader för asylmottagning de kommande åren.

Sammantaget uppgår dessa (potentiella) utgiftsökningar till flera procent av BNP. Partierna på vänstersidan kommer att vara mer benägna att möta dessa utgiftsutmaningar med ett höjt totalt skatteuttag. Partierna på högersidan har i stället ambitionen att fortsätta sänka det totala skatteuttaget. Båda regeringsalternativen står inför betydande politisk-pedagogiska problem som de måste kunna ge en trovärdig lösning på till väljarna.

Ett vänsterlett regeringsalternativ måste kunna förklara hur vi höjer ett av världens högsta skatteuttag utan att det allvarligt minskar drivkrafterna till arbete, företagande och utbildning eller försämrar Sveriges konkurrenskraft i en starkt konkurrensutsatt värld. Det måste också tydligt förklara för väljarna vilka skatter som i så fall ska höjas.

Ett högerlett regeringsalternativ måste kunna förklara hur vi kan sänka det totala skatteuttaget när vi ser de utmaningar som finns för de offentliga utgifterna. Visst utrymme finns för effektivitetsökningar i den offentliga sektorn. Däremot är möjligheten till stora omprioriteringar på utgiftssidan begränsad eftersom stora utgiftsneddragningar redan har gjorts på en rad områden sedan 1990-talet.

Det gäller bland annat inom transfereringssystemen, bostadspolitiken, försvaret och lönerna i många kvinnodominerade offentliga yrken, där vi nu i stället ser en betydande press uppåt på utgifterna. Ett högerlett regeringsalternativ måste därför på ett trovärdigt sätt förklara vad som ska prioriteras ned om skatterna ska kunna sänkas. Alternativt öppet våga ompröva det offentliga åtagandet.

Båda regeringsalternativen måste också kunna förklara för väljarna hur de ser på utformningen av skattesystemet framöver. Det gäller oavsett det totala skatteuttagets nivå men blir i synnerhet viktigt vid en höjning av skatteuttaget.

Här har både vänster- och högerledda regeringar bidragit till att frångå de viktiga blocköverskridande principer som skattesystemet utformades utifrån i 1991 års stora skattereform.

Principlösheten i skattepolitiken har bidragit till att urholka skattesystemet. Många av de avsteg som har skett sedan 1991 års skattereform baseras på svaga samhällsekonomiska argument.

Med största sannolikhet kommer vi att behöva ompröva det offentliga åtagandet och hitta alternativa finansieringskällor med tanke på de utgiftsutmaningar offentlig sektor nu står inför och då den globala konkurrensen i kombination med ett redan högt totalt skatteuttag begränsar utrymmet för höjningar av det.

Vi kommer med största sannolikhet att se en utveckling mot bland annat fler vägavgifter och trängselskatter, höjda kommunala sop- och VA-avgifter, större inslag av egenfinansiering i sjuk- och äldreomsorgen och nya typer av privata finansieringslösningar.

Det bästa vore en politisk samsyn över blockgränsen om dessa problem och hur de bör hanteras. Decemberöverenskommelsen och den politiska situationen talar tyvärr inte för detta.

Men som väljare kan man ändå begära att respektive regeringsalternativ på ett trovärdigt sätt förklarar hur man ser på problemen och hur de bör hanteras. Varför inte redan i höstens budgetproposition och budgetmotioner?

Robert Boije, samhällspolitisk chef Saco

Debattartikel införd i Dagens Industri 28 augusti 2015