Vårt samhälles farligaste fiasko

Saco står och har alltid stått för arbetskraftsinvandring och en generös svensk flyktingpolitik. Utan influenser och arbetskraft från andra länder utvecklas inte Sverige och vi får svårt att klara av allt som behöver göras när befolkningen blir allt äldre.

Publicerad: Måndag 10 sep 2012

Nyckelord:
Integration

Sverige har också en skyldighet att ta emot människor i nöd.

Vi måste konstatera att integrationspolitiken har misslyckats - oavsett regering de senaste 40 åren.

Sysselsättningsgraden är långt lägre och långtidsarbetslösheten mycket högre bland invandrare. Enligt långtidsutredningen från 2011 var sysselsättnings­graden 2009 knappt 50 procent bland utomeuropeiskt födda som varit i Sverige 5-9 år. Bland födda i de nordiska länderna var knappt 80 procent sysselsatta. Inget tyder på att siffrorna förbättrats nämnvärt sedan dess.

Riktade satsningar på problemområden och skärpta krav för att stärka arbetslinjen som regeringen nu lägger till pusslet av åtgärder är säkert bra, men räcker inte. Lika lite som det duger med lite skattestimulanser där och lite projekt här.

För att stärka den folkliga förankringen för flyktingpolitiken krävs ett nytänkande som involverar invandrare och problemen i systemen.

Hur är det med jobben, skolan, språket, socialförsäkringarna, med rättsordningen? Vi måste tag i de problem som alla kan se blir värre och värre. Farliga subkulturer utvecklas som skapar illegala miljöer.

Det behövs en rejäl analys av problemen och - sedan politik som fungerar.

Här är några konkreta åtgärder som regering och opposition borde kunna enas om:

• Inrätta jobb med riktiga arbetsuppgifter och lika hög ersättning som a-kassan inom den offentliga sektorn för långtidsarbetslösa. Den som har arbetsförmåga men som inte tar jobbet blir utan ersättning.

• Gör om skolpengen och etableringsreglerna för skolor. Skolor med sociala problem och dåliga resultat måste få mer pengar. Satsa på specialpedagoger med uppgift att hjälpa tonåringar med problem. Ge speciallärarna rejält betalt.

• Se över socialförsäkringarna. Både långa och sammanklumpade föräldraledigheter som håller nyanlända kvinnor borta från arbetsmarknaden och låga pensioner för sent invandrade pensionärer pekar på att regelverken måste anpassas. Samtidigt är det viktigt att ändringarna blir generella, inte särregler för invandrare.

• Gettoiseringen av en del bostadsområden motverkas i det längre perspektivet med bättre stadsplanering, ordentlig satsningar på utbildning, arbetsmarknads- och sociala insatser. Den som lyckas måste vilja stanna kvar i området. I det akuta skedet måste rättssystemet få rejäla resurser att stävja buslivet. Det är helt oacceptabelt när brandbilar och bussar får stenar kastade mot vindrutan.

• Invandrade akademiker måste tas tillvara. I dag förslösas åratal av kvalificerade studier, kompetens och kunskap.

Varje år får Sverige mellan 5 000 och 10 000 personer med utländsk efter­gymnasial utbildning i nettotillskott. Deras kompetens kommer ofta inte till sin rätt på grund av bristande validering, undermålig svenskundervisning, arbete i projektform som gör det omöjligt att få en överblick av de möjligheter som finns, en dålig arbetsförmedling och ren diskriminering. I ett omtag bör ingå en utvärdering av nuvarande projekt­organisation. De projekt som lyckats bra bör permanentas.

Etableringsreformen måste granskas. Arbetsförmedlingens etableringshandläggare löper stor risk att bli en isolerad del med små möjligheter att förmedla jobb som motsvarar invandrarens kompetens. Tidsgränsen på två år leder till att många välutbildades kompetens inte hinner tas till vara.

Enligt Riksrevisionen tar det exempelvis i genomsnitt tre år för en läkare med specialistutbildning som kommer från ett land utanför EES att få ut en svensk läkarlegitimation. Därför bör tidsgränsen förlängas till tre år men fortfarande vara grundad på en individuell prövning.

I en samlad integrationspolitik måste också tillräckligt många kvalificerade praktikplatser ingå. Det är allt för många som inte får praktik och därmed förlängs etableringstiden. Därför bör incitamenten för att inrätta praktik­platser stärkas.

Kvaliteten på svenskundervisningen måste öka, att blanda invandrare med olika utbildningsbakgrund är improduktivt. Akademiker bör läsa med akademiker.

I framtiden behövs all arbetskraft. Vi har varken råd eller tid att låta denna ödesfråga dras i långbänk. Tänk om det politiska etablissemanget kunde samla ihop sig inför valet 2014.

GÖRAN ARRIUS
Ordförande för Saco

Debattartikel införd i Expressen den 10 september 2012.

Kontaktpersoner

Göran Arrius, Ordförande
goran.arrius@saco.se

08-613 48 10

070-649 16 62