Sacobloggen

Allmänt

Allmänt

Reinfeldts riskabla Ikarosfärd

Partiledardebatt och statsminister Fredrik Reinfeldt är den ende partiordföranden som sitter riktigt säkert.

Moderaterna seglar mot högre och högre opinionssiffror och Reinfeldt verkar vara på väg att snabbt uppnå sitt mål om moderaterna som det ”samhällsbärande” partiet.

Men likt antikens Ikaros kan det gå snabbt utför även för Fredrik Reinfeldt och  moderaterna.

Mona Sahlin ska avgå, likaså Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, Lars Ohly är starkt ifrågasatt, krypskyttet pågår mot Göran Hägglund och inom centern grumsas det i landsbygdsleden mot Maud Olofsson. Jan Björklund har det möjligen lite lugnare, men inte heller han kan vara säker på att vara partiledare i nästa valrörelse.

Att Fredrik Reinfeldt är det kan vi nog dock vara säkra på. Men det behöver inte betyda att vägen fortsätter spikrakt uppåt för moderaterna. Den politiska historien visar att det kan vända snabbt.

Precis som Göran Persson riskerar Fredrik Reinfeldt att bli för stöddig för sitt eget bästa. Redan efter en mandatperiod kan man se tydliga tendenser på hur moderaterna växer ihop med statsapparaten. Precis det som de borgerliga alltid kritiserat socialdemokraterna för.

Lägg till det att Anders Borg får allt svårare att förklara varför statsskulden ska fortsätta att minska när det uppenbarligen finns stora investeringsbehov om Sverige långsiktigt ska hålla uppe tillväxt och välstånd. Buffertar för kristider är nog bra, men inte hur stora som helst.

Fredrik Reinfeldts ledarstil illustreras väl i det ultimatum som centerledaren Maud Olofsson ställdes inför efter valet. Moderaterna skulle ha antingen jordbruks- eller infrastrukturministerposten av centern.

Det var inte förhandlingsbart. I kraft av valresultatet dikterade Reinfeldt villkoren och Maud Olofsson valde att ge upp Åsa Torstenssons vägar och järnvägar, för att få behålla Eskil Erlandsson i regeringen och ansvaret över jord- och skogsbruk.

För att kosmetiskt kompensera centerns försvagning inrättades en ny post som IT-minister som gick till Maud Olofssons kelgris Anna-Karin Hatt. En ministerpost med ett väldigt diffust uppdrag.

Kristdemokraterna och Mats Odell åkte ut ur finansdepartementet och Anders Borg kunde istället få sin kompis Peter Norman att ta hand om finansmarknadsfrågorna.

De kristdemokratiska statsråden trängs numera i socialdepartementet. Folkpartisterna sköter utbildning och integration. Centern näringspolitiken.

De mindre borgerliga partierna reduceras till enfrågepartier, medan moderaterna står för helheten. I sin kamp för att etablera bilden av det ”samhällsbärande” partiet har statsministern till och med gått ett steg längre än vad socialdemokraterna gjorde.

För att marknadsföra den moderata politiken har den förre partisekreteraren Per Schlingmann fått flytta in i statsrådsberedningen som statssekreterare. Det är lätt att tänka sig vilka protester det skulle ha framkallat från moderaterna i opposition om socialdemokraterna lika oförblommerat låtit staten betala partipropaganda.

För några månader sedan roade sig Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg med att ranka Sveriges tio bästa finansministrar genom tiderna. Den legendariske Gunnar Sträng kom med knapp nöd med på listan och dagens underbarn Anders Borg fick inte vara med alls, vilket förvånade en del.

Wetterberg tyckte att det inte var rimligt att bedöma en finansministers gärning innan den var avslutad. Därför platsade inte Borg på tio i topp.

Och det kanske var klokt. Arbetslinje, budgetbalans och krishantering i all ära, när en finansministers eftermäle ska sättas är den kanske viktigaste parametern vad som åstadkommits för att bädda för att ekonomin ska fungera bättre på lång sikt. För att det ska uppstå nya jobb och gemensamma inkomster.

Det är därför Johan August Gripenstedt kommer högst på Gunnar Wetterbergs lista. Gripenstedt var finansminister från 1851 till 1866 och den som bäddade för att Sverige anslöt sig till frihandel. Han belånade också landet långt över skorstenen för att bygga ut järnvägen med stambanorna över landet. Gripenstedt lade grunden för Sveriges gyllene år mellan 1870 till 1970 då vi gick från fattigt bondeland till ett välfärdsland vilande på en framgångsrik exportindustri.

Men där Johan August Gripenstedt satsade djärvt säger Anders Borg nej. Trots stora överskott i handeln med omvärlden och överskottsmål som gott och väl uppnås är finansministern inte nöjd. Statsskulden ska fortsätta att minska i snabb takt, nu från 35 procent av BNP till drygt 20 procent inför nästa val.

Och finns det ändå några pengar över är det ytterligare sänkningar inkomstskatten och för pensionärer som väntar enligt statsministern.

Men är det verkligen fortsatt sänkning av en skuld som redan är väldigt låg jämfört med nästan alla andra länder och fortsatta skattesänkningar som gör mest nytta? När det varje dag är uppenbart att järnvägen i vårt avlånga land är under all kritik. När bostadspriserna skjuter i höjden i storstäderna och bostadsbristen gör att ungdomar trängs i källarlokaler. När svenska elever blir sämre och sämre i en internationell jämförelse. När köerna i vården består.

Skulle inte 100 miljarder till fler dubbelspår så att tågen kan komma i tid vara bättre för ekonomin på sikt än några procentenheter lägre statsskuld? Liksom högre löner och status för lärare och vårdpersonal?

Även på den borgerliga kanten ställs nu den typen av frågor. Borgerliga ledarsidor och riksdagsmän som Carl B Hamilton (fp) som normalt tillhör Anders Borgs största fans protesterar och efterlyser offensiva investeringar.

Spänningarna inom regeringen kommer att öka. Mycket talar för att budgetbalans och skattesänkningar inte är tillräcklig allianspolitik framöver.

Anders Jonsson | 19 januari, 2011 | Inga kommentarer
Anders_J_149x100_blogg

Anders Jonsson

| anders.jonsson@saco.se

Anders Jonsson arbetar som presschef på Saco och bloggar om aktuella politiska händelser. Anders har lång erfarenhet i den politiska världen. Tidigare har han arbetat som politisk reporter på bland annat Sveriges Radio och Expressen.

Rapporter

Varje år publicerar Sacos utredare ett flertal rapporter och andra publikationer inom olika sakområden.

Framblick – filmen om Saco