Sacobloggen

Integration

Integration

Zlatan och Iulia utmanar jantelagen

Som den sportfåne jag är drar jag ofta paralleller till idrottens värld. Fotbollslandslaget är på sätt och vis en minivariant av Sverige. För några år sedan skulle alla behandlas lika i landslaget. Det fanns inga stjärnor – alla var lika viktiga i det svenska lagbygget. Sveriges styrka var det disciplinerade sättet att spela. Kämpa var ordet framför andra. Alla hade sina roller och alla var underordnade laget. Spanjorer, jugoslaver och brassar hade bättre teknik, Sveriges chans var en utstuderad taktik och stenhård disciplin.

När Fredrik Ljungberg slog igenom och med tiden blev en allt större och hyllad stjärna i det engelska topplaget Arsenal hände något. Ljungberg var sällan med på träningsmatcherna utan bara i de viktiga fighterna. Media skrev om att det berodde på skador, att Arsenal inte ville slita på sin stjärna och att han var en diva som inte tyckte träningsmatcherna var viktiga. Exakt vad som var orsaken är inte min poäng. Vi kan kalla det Lex Ljungberg. Nu kunde helt plötsligt en spelare ses som lite viktigare än andra. De kunde få annorlunda behandling, stå över matcher och bestämma mer över sin medverkan i landslaget och på planen.

Idag är det ganska självklart att det är Zlatan som är den stora stjärnan. Förbundskapten Erik Hamrén hymlar inte med att han är vår viktigaste spelare. Spelet byggs nu runt superstjärnan Zlatan Ibrahimovic, något som var otänkbart för femton år sedan. Frågan jag ställer mig är hur Zlatan skulle klarat sig på en mer ordinär arbetsplats. Går det att vara kaxig, ta plats och ändå passa in på våra arbetsplatser.

Klart är att vi i Sverige inte klarar oss utan invandring. Vi har en problematisk demografisk situation och en åldrande befolkning. Andelen utrikesfödda i arbetslivet har nästan fördubblats mellan slutet av 90-talet till idag. Den etniska mångfalden har ökat avsevärt. Men vi har inte löst problemen, klarat utmaningarna och använt potentialen som en större mångfald innebär för ett samhälle.

Iulia Karlsson är idag forskare på Biomedicinskt centrum men hon föddes i Chisnau i Moldavien. Via studier i Ryssland hamnade hon i Uppsala genom kärleken till en svensk man. Läs om hennes erfarenheter om att passa in i sitt nya hemland Sverige. Enligt Iulia funkar det inte att ta mycket plats om du ska passa in i ett svenskt arbetslag eller en grupp. När hon däremot tonade ned sin personlighet och tystnade började folk att prata mer och ställa frågor till henne. Är det så här det ofta kan se ut eller har Iulia haft otur?

Kanske har fotbollslandslaget ett försprång jämfört med övriga Sverige. De har brutit sönder jantelagen men ändå behållit och utvecklat lagandan. Toppfotbollen av idag är internationell och penningstinn. Den starke vinner och kanske tjänar hela laget på detta. Vi har olika förutsättningar och olika behov. Om alla måste gå efter samma måttstock tappar laget kraft. Om du läst Zlatans bok vet du också att inte heller Zlatan haft en enkel resa. Men han har vänt tvivlet, aggressionen och sin bakgrund till något positivt. Han har blivit en fighter. ”Jag spelar bäst när jag är förbannad”, hävdar han. Det är nog svårare att göra samma resa på ett svenskt kontor.

Det är hög tid att fundera på hur vi behandlar varandra i olika situationer. Släpper vi in de nya, de unga, de annorlunda eller är vi mest tillmötesgående till de som växt upp på mammas gata. Studier visar att mångfald av bakgrunder, utbildningsinriktningar, tankesätt ökar produktiviteten. Men då måste vi också ta till oss, våga se nya lösningar och ta till oss av andra tankesätt. Upp till bevis.

Pär Karlsson | 15 mars, 2012 | Inga kommentarer
Par_149x100_blogg

Pär Karlsson

| par.karlsson@saco.se

Pär Karlsson arbetar som kommunikatör på Sacos kommunikationsavdelning. Han bloggar om frågor som rör integration och arbetsmarknad.

Prenumerera – Integration

Vill du prenumerera på alla inlägg i kategorin Integration? Ange din e-postadress i fältet nedan och få alla inlägg direkt i din inbox.

Orientering utan karta och kompass

Saco har granskat hur det är att komma till Sverige som akade­miker och försöka orientera sig fram till den svenska arbetsmarknaden. Undersökningen visar att många får lov att orientera utan både karta och kompass.

Saco förslag för ett Sverige som integrerar akademiker effektivt

I Sverige finns akademiker från hela världen som är utbildade till och har arbetat som bland annat ekonomer, läkare, lärare, ingenjörer och socialarbetare. Allt för ofta förminskas dessa personers ämnes- och yrkeskunskap enbart på grund av att de inte har en svensk utbildning och ännu inte talar svenska. Sverige har allt att förlora på detta.

Dags för samling om integrationen

Saco står för en öppen migrationspolitik, såväl arbetskraftsinvandring som en generös flyktingpolitik.