Sacobloggen

Internationellt

Internationellt

Mediernas topplistor styr folkvaldas arbete

Tidningen Riksdag & Departement publicerade den andra april en artikel i vilken de granskar europaparlamentarikernas verksamhet. De svenska parlamentarikerna kritiseras för att vara tysta, dåliga på att motionera (här är det även oklart vad som åsyftas, är det resolutionsförslag?) samt för att rösta splittrat. Denna förenklade bedömning av de folkvaldas prestation, innehållande värdeladdade ord om vilka personer som är flitiga respektive lata, är problematiskt av många anledningar.

I Europaparlamentet såväl som i Sveriges riksdag fokuserar media på de delar av ledamöternas arbete som är lätta att mäta – närvaro i utskotts- och voteringssammanhang, antalet skriftliga frågor som en ledamot har ställt samt antalet muntliga anföranden. Denna statistik är visserligen enkel att sammanställa, men redogör endast för en del av de folkvaldas arbete. Därutöver återspeglar de kvantitativa uppgifterna vare sig omfattningen av eller kvalitén på de uppgifter som mäts.

En ledamot får enligt Riksdag & Departements bedömningsmetod ett gott betyg och anses som hårt arbetande om han eller hon har lämnat in ett stort antal motioner och ”deltagit flitigt i talarstolen”. Efter att ha bevittnat sessioner i Europaparlamentet verkar dock mycket få av dessa inlägg syfta till debatt. Inläggen består istället oftast av långa monologer som sällan bidrar till analysen av en sakfråga. Man kan i själva verket ana att dessa anföranden främst riktar sig just till den mediala bedömningsverksamheten, vilken politikerna givetvis är mycket medvetna om och som kan påverka deras möjligheter att bli omvalda.

Det är därmed långt ifrån självklart att Riksdag & Departements topplisteledamöter – den brittiske ledamot som har lämnat in 241 motioner eller spanjoren som har framfört 973 tal och debattinlägg – bör hyllas. Dessa inspel skulle istället kunna diskuteras utifrån vad de har bidragit till för parlamentets arbete. En sådan diskussion bör även väga in hur stor tid dessa inspel upptar från övriga ledamöter, samt alternativanvändningen för denna tid (ibland pågår parlamentets sessioner till långt efter midnatt). Diskussionen skulle även kunna inkludera vilka budgetmässiga kostnader ett flitigt motionerande medför, exempelvis för de tjänstemän som handlägger dessa motioner. En jämförelse kan göras med den svenska riksdagen där den allmänna motionstiden länge har utsatts för hård kritik.

Ovanstående resonemang bör givetvis vägas gentemot den uppfattade nyttan med dessa aktiviteter. Om motionerna och debattinläggen tillför substans till parlamentets arbete fyller de givetvis en funktion och kostnaden i tid och pengar kan anses vara rimlig. Men om aktiviteten endast fyller funktionen att motsvara det som är enklast för journalistiken att granska finns det skäl till oro.

Riksdag & Departement redogör i sin artikel inte heller för det som allmänt anses återspegla en EU-parlamentarikers inflytande och som utgör en stor del av arbetsbördan, det så kallade rapportörskapet. För alla ärenden som behandlas i Europaparlamentets utskott utses en ansvarig rapportör som har till uppgift att formulera Europaparlamentets åsikter. Det handlar ofta om att skriva ändringsförslag till ett lagförslag från EU-kommissionen och ibland även om att förhandla med Rådet.

Men inte heller i detta fall skulle statistik för det antal ärenden en ledamot varit ansvarig rapportör för ge en rättvisande bild av vilka politiker som är flitiga respektive vilka som är lata. Vissa parlamentariker kan exempelvis ansvara för ärenden som gäller ansvarsbefrielsefrågor vilka ofta inte kräver särskilt stor arbetsinsats. Andra parlamentariker ansvarar för svåra och komplexa lagstiftningsakter så som tjänstedirektivet, vilka kräver en gedigen analys och ett omfattande arbete. Inte heller återspeglar valet av statistik den omfattande arbetstid som vissa parlamentariker ägnar åt sina uppdrag som utskottsordförande (ex Mikael Gustafsson), gruppledare i ett utskott (ex Göran Färm), vice ordförande för en politisk grupp (ex Gunnar Hökmark) eller de ledamöter som utses till skuggrapportörer.

Vilka konsekvenser får det om medias granskning styr de folkvaldas arbete? Mig veterligen finns inga studier på hur mycket arbetstid en parlamentariker ägnar åt att uppgifter de själva inte skulle ha prioriterat men som överensstämmer med journalistikens val av bedömningsmodell. Det är dock rimligt att tro att denna tid inte är helt obetydlig.

Som så ofta är fallet ligger ansvaret på mer än en part. God journalistik bör dock för en rättvisande bild åtminstone komplettera den enkla statistikredovisningen med en gedigen analys och diskussion. Men även parlamentarikerna bör bidra genom att framföra sin syn på vad uppdraget innebär med alla dess olika komponenter.

I nästa blogginlägg ämnar jag återkomma till en annan aspekt av Riksdag & Departements artikel – nämligen vad det innebär för en europaparlamentariker att ”följa partilinjen”.

Josefin Edström | 19 april, 2012 | 1 kommentar

Etiketter:

Josefin_E_2012_149x100_blogg

Josefin Edström

| josefin.edstrom@saco.se

Josefin arbetar som utredare på Sacos samhällspolitiska avdelning med ansvar för frågor som rör jämställdhet och integration. Hon bloggar om frågor som rör utrikesfödda på den svenska arbetsmarknaden och om Sacos jämställdhetsarbete.

Prenumerera – Internationellt

Vill du prenumerera på alla inlägg i kategorin Internationellt? Ange din e-postadress i fältet nedan och få alla inlägg direkt i din inbox.

Sacos internationella verksamhet

Sacoförbundens medlemmar tillhör dem som snabbast anammar en internationell livsstil. Därför driver vi frågor på nordisk, europeisk och internationell nivå.

Fackliga Brysselkontoret på Facebook

Fackligt.eu

LO:s, TCO:s och Sacos gemensamma Brysselkontor har som huvuduppgift att bevaka samarbetet i EU och stödja organisationernas och deras medlemsförbunds arbete för en europeisk politik som motsvarar löntagarnas intressen och behov. På fackligt.eu kan du läsa nyheter från det fackliga Brysselkontoret.

Saco skriver under internationell facklig kampanj

Utländska arbetare i Qatar saknar arbetsrättsliga rättigheter. Eftersom landet ska arrangera fotbolls-VM 2022 och inför detta bygga en rad nya arenor måste vi uppmärksamma det här problemet.

Europaportalen

är webbtidningen om EU och Europa.