Den nödvändiga forskningspolitiken

Vilken forskning skulle inte bli av, om inte staten griper in? Det är den rimliga utgångspunkten för forskningspolitiken. I 2010 års regeringsförklaring bör regeringen ange inriktningen på arbete med den forskningsproposition som är att vänta 2012. Så skriver Sacos chef för den samhällspolitiska avdelningen, i en skrift som presenterades tisdagen den 28 september: ”Den nödvändiga forskningspolitiken: Några tankar till nästa regeringsförklaring”.

Publicerad: Tisdag 28 sep 2010

Nyckelord:
Utbildning & forskning
  • Procenten är viktig (och borde kanske vara 1,2 eller 1,5), men forskningspolitiken måste bygga upp strukturer som gör att de statliga anslagen kommer till god användning.
  • Var rädd om universiteten som mötes- och samlingsplatser!
  • Intresset måste väckas redan i skolan – lärarutbildningen måste ha en stark forskningsanknytning, gymnasielektoraten behövs för att få in forskare i skolan!
  • Öka den lärarledda undervisningstiden på grundutbildningen, så att kontakten med forskningen stärks!
  • Se över karriärvägarna vid universiteten – det behövs doktorandtjänster, forskar tjänster för yngre forskare och en ny syn på rörligheten mellan akademin och det övriga arbetslivet!
  • Stärk mekanismerna för omfördelning av fakultetsmedel efter kvalitet!
  • Utred näringslivets och den offentliga sektorns FoU-användning!
  • Avskaffa de återkommande forskningspropositionerna – stärk forskningsfrågornas ställning i regeringen och regeringskansliet!
  • Samla de strategiska satsningarna – gör urvalet systematiskt och öppet!
  • Verka för en öppen och kvalitetsbaserad forskningspolitik inom EU!
  • Utred möjligheten att skapa forskningsuniversitet med internationell dragningskraft!
  • Satsa på gemensamma nordiska forskarskolor