Mats Ericson: ”Studenter ska bestämma utbudet – inte politiker och näringslivet”

För att utbildning och forskning ska bli mer kvalitetsfrämjande behövs mer långsiktighet och mindre byråkrati. Mats Ericson, ordförande i SULF, vill att utbudet ska som idag styras av studenternas efterfrågan men vara fritt från näringslivets och politikens kortsiktiga intressen och idéer.

Publicerad: Torsdag 22 mar 2018

Senast uppdaterad: Måndag 26 mar 2018

Kan högskolan utföra sina kärnuppgifter idag med hög kvalitet?

Ja, det tycker jag. Men visst finns det problem.

Vad är den största utmaningen?

Den största utmaningen inom högskolan finns även i samhället i övrigt. Tilliten mellan människor minskar. Det finns en sämre tillit mellan de som styr och de som ska bli styrda. Det är många som vill rycka och slita i vår verksamhet. Politiker ska sätta de övergripande målen och inte detaljstyra lärosätena. Det behövs en större tillit och högskolorna behöver ta ett ytterligare steg i sin autonomi. Det här är en viktig fråga för våra medlemmar. Lärarnas och forskarnas tid går till pappersarbete istället för att undervisa och liten andel av forskningen drivs av nyfikenhet. Idag styrs forskningen allt för mycket av politruker och forskningsråd och finansieringen är kortsiktig. För att utbildning och forskning ska bli mer kvalitetsfrämjande behövs mer långsiktighet och mindre byråkrati.

Ett annat problem är produktivitetsavdraget som behöver tas bort. Produktivitetsavdraget omfattar all statlig verksamhet och är ett besparingskrav på cirka 1–2 procent per år. Högskolan har svårt att göra samma rationaliseringar som den privata tjänstesektorn kan göra. Bankerna lägger över vissa uppgifter på sina kunder och kan då spara pengar. Men studenterna behöver träffa sina lärare. Vi ser att man sedan mitten på 1990-talet har kraftigt urholkat medlen till grundutbildningen. Visst har vissa ämnen fått kostnadskompensation och det är bra men även ämnen som teknik och medicin får allt mindre pengar. Om det här fortsätter kommer vi inte kunna klara av vårt kärnuppdrag. Politikerna använder produktivitetsavdraget för att skaffa reformutrymme – en julklappspeng – så att de kan dela ut presenter strax innan valen. Vi vill inte ha julklappar, vi vill ha en stabil finansiering!

Vad tycker du om modellförslaget till ett nytt styr-och resurstilldelningssystem?

Jag ser det här modellförslaget mer som en önskelista. Förslaget kommer aldrig att gå igenom. Det finns inte en finansminister som kommer att säga ja till det här. Att lärosätena skulle få en klumpsumma i pengar kommer inte att hända. Finansen vill oftast att pengarna måste vara spårbara och visa att de ha gjort nytta. Att lärosätena ska skriva överenskommelser med departementet ser jag som livsfarligt. Lärosätena kommer att gå på pumpen när de ger sig in i förhandlingar med erfarna departementstjänstmän och politiker som inte gör något annat än förhandlar hela dagarna. Jag tror att med det här förslaget kommer dessutom den politiska styrningen att bli större.

Johan Eklund vill se en mer behovsdriven utbildning i Sverige. Hur ser du på det?

Vi har en marknadsmodell idag med 40–50 lärosäten som konkurrerar med varandra om studenterna och på det sättet kan man säga att utbildningen redan är behovsstyrd, studenternas upplevda behov. Det är studenterna som idag i mångt och mycket bestämmer utbudet på utbildningarna och det är bra. Det ska inte gummor och gubbar på departementet eller i företagen göra. Många studenter vill ha något av en paketresa till Mallis med goda utsikter att få ett jobb efter avslutad utbildning. Då är det program med kända examina de vill läsa och inte så mycket enstaka kurser. Till detta får lärosätena anpassa sig, annars riskerar de att få säga upp personal etc. men, det är så det funkar på dagens utbildningsmarknad. Näringslivet ska givetvis föra en kontinuerlig dialog med lärosätena och se till att vara attraktiva som arbetsgivare. Men dimensioneringen av utbildningen skall enligt min uppfattning främst styras av studenternas efterfrågan. Inom vissa områden, t.ex. mycket dyra utbildningar måste givetvis begränsningar finnas. Svensk högskoleutbildning behöver en långsiktig och välfinansierad bas att stå på, främst påverkad av studenternas efterfrågan, men fritt från näringslivets och politikens ofta alltför kortsiktiga intressen och idéer.

VILL DU HÖRA MER AV MATS ERICSON? ANMÄL DIG TILL AKADEMIKERNAS HÖGSKOLEPOLITISKA FORUM HÄR