Hoppa till huvudinnehåll

Rör inte mina förmåner!

Så blev det sommar, igen. För många inom SLU innebär det en hektisk tid med mätningar i fält, men för nästan alla innebär det framförallt – semester! En tid att vara ledig och ägna sig åt helt andra saker än jobbet och SLU.

Numera ser vi det som en självklarhet att vi får ha semester och att vi har mer än vad semesterlagens lägstanivå föreskriver. Men så har det inte alltid varit. Rätten till en lång sammanhängande sommarsemester är resultatet av facklig kamp under tidigt 1900-tal. Samma sak gäller alla andra förmåner som vi har som anställda: reglerad arbetstid, ersättning för arbete på övertid, extra ersättning för arbete på annan tid än normal kontorsarbetstid (ob-tillägg), rätt att ha paus för lunch, rätt till traktamente mm vid tjänsteresor, rätt att få ut det mesta av lönen även om vi blir sjuka, att få göra läkarbesök på arbetstid, rätt till ledighet för familjeangelägenhet, flyttning, examen och tentamen, osv. Det finns en hel rad förmåner som vi har som anställda och vi tenderar oftast att ta dessa för självklara, som om det vore en naturlag att ha goda anställningsvillkor. Alltihop är egentligen resultatet av fackligt arbete.

Men trots att vi har alla dessa förmåner, trots att de finns reglerade i lagar och kollektivavtal, och trots att vi alla oftast tar dem för självskrivna, så ifrågasätts de oftare än man skulle kunna tro. Prefekter ber forskare gå ner i arbetstid när externa medel inte kan finansiera heltid. Projektansvariga handledare ber doktorander att inte ta ut traktamente/förrättningstillägg vid fältarbete. Chefer ber anställda att kvitta övertid timme-mot-timme, eller att skriva bort sparad semester så man slipper betala ut i pengar när anställningen upphör. Listan kan göras lång.

Är det så farligt då? Man kan väl åtminstone få ställa frågan? Nej, det får man faktiskt inte! Relationen mellan en chef och en anställd är inte jämlik. Den anställde är alltid i underläge eftersom det är chefen som beslutar om både löner, anställningar och övertaligheter. Som chef är man därför skyldig att respektera de regelverk som gäller, inklusive de som reglerar de anställdas förmåner. Om man trots det vill ha en diskussion om någon del så är det personalavdelningen och facken som man ska diskutera med – inte den enskilde anställde.

Men nog måste man väl som chef ha rätt att diskutera förmåner med sina anställda, som en del i den dagliga arbetsledningen? Självklart! Men bara om det handlar om att utnyttja förmåner, inte om att avstå från dem.
En chef kan naturligtvis fråga om en anställd har funderat över att utnyttja förmånen att ha delpension, eller se till att en anställd i god tid planerar in sammanhängande ledigheter (semester) under den tid man är anställd. Chefen kan påminna sina anställda om att lämna in reseräkningar för att få rätt traktamente och ersättning för restid. En anställd som är orolig över framtiden kan uppmanas att ha Fokus-samtal, för att få prata om sin arbetssituation med en utomstående.

Men en chef ska inte uppmana en anställd att avstå från förmåner som vi har rätt till, eller ens antyda att det vore bra om den anställde "frivilligt" avstår från en förmån.

Med det sagt vill jag önska alla en skön sommar!

/Lunkan

Publicerad: 2016-06-17

Senast uppdaterad: 2021-05-23

Dela artikeln