För Saco i världen – nu går Åke Zettermark i pension

1981. Samma år som Miljöpartiet grundades, Grekland blev den tionde medlemsstaten i de Europeiska gemenskaperna och John Hinckley, Jr. försökte beröva Ronald Reagan livet. Samma år som Åke Zettermark intog en utredarstol på Saco. Det har flutit mycket vatten under den politiska bron sedan dess och Åke Zettermark har kommit att bli en centralfigur i Sacos internationella verksamhet. Under åren har han identifierat tre olika kulturströmningar som har präglat Saco, utifrån samhällsklimatet och rådande fackliga normer på 1980-, 1990- och 2000-talet.

- När jag började arbeta på Saco var förhandlingskulturen dominerande. Saco hade två förhandlingsavdelningar – en för den kommunala och en för den statliga sektorn – och förhandlingscheferna kunde nästan liknas vid befälhavare som drog ut i fackligt krig för att få några pinnar till i löneplanerna. Men då gick Saco i bräschen för att bryta upp centrala lönesystem, först genom att införa så kallade marknadslönetillägg. Förhandlingsverksamheten har därefter flyttats ut till förbunden och blivit alltmer lokal och individuell.

I takt med att förhandlingsverksamheten blev mindre, flyttade fokus till samhällspolitik och – under de sista åren – kommunikation.

- Det är tydligt att även Sacofederationen präglas mer av att hela samhället har blivit mer kommunikativt. Förhandlingskulturen på Sacokansliet övergick i en samhällspolitisk kultur och idag är den kompletterad med en kommunikationskultur. När intressenter och beslutsfattare är närvarande i flera olika kanaler och forum är det naturligt att Saco följer efter.

Ny syn på akademikers röst i den fackliga debatten

När Åke Zettermark kom till Saco i början på 1980-talet var akademikernas villkor ifrågasatta efter 1970-talets vänsterdominerade debatt. Idag har synen på akademiker svängt.

- Idag är Saco en respekterad aktör som har ett väl utvecklat samarbete med såväl TCO som LO, inte minst i de internationella frågorna. Under åren har vi dessutom vunnit gehör för begrepp som nettolön och livslön, vilka är centrala i de frågor vi driver. Men vi har kämpat hårt för att uppnå den status vi har idag. När Saco 1983 presenterade en livsinkomstutredning, vilken jag gjorde, möttes den av kritik. På den tiden fanns det närapå ingen förståelse för det sättet att resonera. LO-tidningen kallade till exempel utredningen för Sacos livslögner.

Åke Zettermark har varit tjänstledig ifrån Saco tre gånger under åren. Vid ett av dessa tillfällen styrde han kosan västerut.

- Tiden som arbetsmarknadsråd på den svenska ambassaden i Washington var både rolig och lärorik. Jag började reflektera över frågor jag inte vidrört tidigare och fick en ny syn på mig själv såväl som på Sverige. Jag var i USA i mitten av 1990-talet när den amerikanska ekonomin ångade på för fullt medan Sverige led av ekonomisk kris. Å ena sidan fick jag rapportera till Sverige om hur det kom sig att det gick så bra för USA. Å andra sidan fick jag berätta för amerikanarna om varför det hade gått så dåligt för Sverige. Många liberala amerikaner såg nämligen Sverige som ett föredöme. Det var spännande att vara ett nav mellan två olika ekonomiska verkligheter. Än idag har jag kontakt med flera amerikanska vänner.

"Ingen amerikansk ekonom trodde på euron"

Under tiden i USA hamnade han även i samtal och debatter som på ett eller annat sätt rörde den europeiska valutaunionen.

- Jag träffade ingen amerikansk ekonom som trodde på euron. Bland annat för att rörligheten aldrig kan bli som i USA.

Inför framtiden är Åke Zettermark oroad över att Europa hamnar i en situation som kräver gemensam finanspolitik och andra överstatliga åtgärder. De tuffa krisåtgärderna skapar sociala spänningar som vi inte vet vart de tar vägen.Han skulle hellre se att man diskuterade hur man på ett ordnat sätt kan släppa euron i ett par, tre stycken medlemsstater.

- I början av mitt europeiska uppdrag handlade mycket av arbetet om att bejaka den fria rörligheten. Sedan Göran Persson myntade begreppet social turism inför EU:s utvidgning 2004 gick vi en tuff debatt till mötes. Saco ville inte ha övergångsregler. Vi fick det inte heller. Idag vet vi ju att det inte har blivit någon social turism. På senare år har arbetet i Europa handlat mer om att slåss för vårt kollektivavtalssystem med fria förhandlingar och parternas autonomi. När någon frågar vad jag jobbar med brukar jag numera svara att jag försöker bevara det svenska kollektivavtalssystemet. Dessvärre tyder mycket på att vi kommer att se mer beslutsfattande över huvudet på medlemsstaterna framöver. Och på sikt befarar jag att EU-ledarnas politik för att rädda prestigeprojektet med gemensam valuta medför att det folkliga stödet för EU minskar.

Arbetsgivare och fack har en stark ställning enligt EU:s fördrag, vilket är ett skäl till att Saco engagerar sig i Europafacket, EFS.

- Kommissionen är skyldig att rådgöra med parterna innan den lägger förslag som reglerar förhållanden på arbetsmarknaden; det är den sociala dialogen. Just nu förhandlar parterna exempelvis om ändringar i arbetstidsdirektivet, ett direktiv som de flesta medlemsstater har svårt att följa. Om parterna kommer överens leder det till en ny bindande lag som måste följas och som varje regering är skyldig att införliva i sin nationella lagstiftning. Idag ges Saco, LO eller TCO möjlighet att ingå i EFS förhandlingsdelegation.

Mest stolt över praktikanterna

Trots alla svåra beslut, spännande möten och resor runt om i Europa är det en insats som Åke Zettermark är mer stolt över än de andra och som han kommer att minnas med värme.

- Under åren på Saco har jag varit handledare åt en lång rad studenter som har valt att förlägga en hel studietermin hos oss istället för att läsa ytterligare universitetskurser. Det är en stor utmaning och ett viktigt ansvar att vara handledare, men också en ynnest att få träffa unga, begåvade studenter. För mig har det varit oerhört angeläget att ingen har lämnat Saco missnöjd. Men jag har lyckats med samtliga och det är jag mycket stolt över.

På måndag börjar Åke livet som pensionär. Han inleder det nya livet genom att segla ut på Östersjön. Han behöver inte ha bråttom tillbaka denna gång. Men på Sacos kontor på Lilla Nygatan i Stockholm, runt om i Sverige och i det fackliga Europa kommer han att vara saknad.