10 000 upphandlade platser för ambitiöst

Till att börja med kan vi konstatera att sättet att öppna för fler aktörer kan ha stor betydelse för resultatet. En snabb utbyggnad kan riskera leda till sämre kvalitet och högre pris. Det nu är viktigt att inte tappa fokus. Privat förmedling har inget egenvärde; det är bara om det blir bättre som upphandling kan motiveras. Det finns en uppenbar risk för att regeringens mål om minst 10 000 upphandlade platser under 2008 är för ambitiöst för att vara bra.

Erfarenheterna visar även att resultatet beror på hur avtal utformas. Exempelvis vet vi att en hög andel resultatbaserad ersättning kan innebära ökad risk för exempelvis creaming. Begreppet ”creaming” innebär att utförarna fokuserar på sökande som har störst chans att få jobb och samtidigt struntar i svårare fall. Vad slags resultat leverantörer belönas för är naturligtvis också viktigt. Kontraktsperiodens längd kan påverka; inte minst utförarnas vilja till investeringar. Längden kan även ha betydelse för möjligheterna till långsiktiga relationer med uppdragsgivaren. Resultatet kan vidare bero på nivån för utförarnas ersättning. Små marginaler kan innebära en ökad frestelse att göra avkall på kvalitén. Frågan om utförarnas frihet att välja arbetssätt är viktig. Frihet är på gott och ont. Det är en förutsättning för det många hoppas på, nämligen en mer innovativ arbetsförmedling. Samtidigt är stora frihetsgrader en anledning till den befogade oron för creaming. Erfarenheter visar att kvalitetskriterier som leverantörer måste uppfylla för att över huvud taget komma i fråga kan spela roll. Jag anser att ett säkerställande av rättsäkerheten för sökande samt att konkurrensen mellan utförarna handlar om kvalitetsfaktorer är skäl nog att snäva in frihetsgraderna. Erfarenheterna visar att det annars finns risk för att konkurrensen mer kommer att handla om pris än om kvalitet.

Flera länder har system som innebär att sökande får välja leverantör. Tanken är sympatisk, men det finns informationsproblem. Erfarenheterna visar att det inte är säkert att sökande väljer ”bäst” leverantör. För svenskt vidkommande är det relevant att fråga huruvida frihet att välja kan kombineras med vår arbetslöshetsförsäkring. En uppenbar nackdel med fritt val är att det kan försvåra utvärdering. Det kan även uppstå situationer där leverantörer upplever att de konkurrerar på olika villkor. Ett bra alternativ är att låta slumpen avgöra i valet mellan leverantörer av en och samma tjänst. Denna modell är vanligt Storbritannien samt gäller i det försök, som sedan i våras, pågår i Sverige.  

Också den upphandlande myndigheten som sådan har betydelse. En nationell upphandlande organisation är att föredra, men frågan är om uppgiften bör ligga hos Arbetsförmedlingen. Det tycks märkligt att leverantörer ska konkurrera samtidigt som Arbetsförmedlingens tjänster är ”skyddade”. Ett relaterat problem är att det idag inte går att prissätta olika verksamheter inom arbetsförmedlingen.

Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att resultatet sällan blir bättre än beställarens målformuleringar. Fyrkantig målstyrning har i åratal frestat förmedlare, förmedlingschefer och länsarbetsnämnder att uppnå s.k. gröna siffror på enklast sätt. Det är positivt att det finns vilja att pröva nytt, men det finns anledning till eftertanke.

Ossian Wennström, arbetsmarknadspolitisk utredare vid Saco

Artikel i tidningen Arbetsmarknaden februari 2008.