Avskaffa värnskatten före yttersta dagen

Det är nu tydligen dags för regeringens (o)hedersamma återtåg när det gäller vallöftet värnskatten. I regeringsförklaringen hösten 2006 skulle statsministern avskaffa värnskatten. I vårpropositionen 2007 höll finansministern med. Sedan dess har uttalandena från finansministern om tidpunkten för ett avskaffande blivit vaga och oprecisa för att slutligen reduceras till att bli en "eskatologisk fråga". Det är oklart om den yttersta dagen kommer att inträffa under nuvarande mandatperiod. Vi ska nog inte räkna med det.

Det är häpnadsväckande att finansministern nu aktivt argumenterar för värnskatten, som om höga skatter på utbildning, flit och ansvarstagande vore normaltillståndet och bevisbördan ligger på den som vill ha marginalskatter under 50 procent.

Finansministern menar att det inte går att ekonomiskt motivera borttagandet av värnskatten när man beaktar sysselsättningseffekter, utanförskap och fördelningsprofil. Dessa aspekter har tydligen inte varit lika tungt vägande när regeringen valt att prioritera slopad fastighetskatt och förmögenhetsskatt. Resonemanget blundar för att det finns ett arbetsutbud att öka även hos dem som betalar värnskatt. Ett minskat utanförskap kräver dynamiskt innanförskap. Hög- och låginkomsttagare lever inte i skilda världar; de kompletterar varandra, fler jobb åt civilingenjörer drar med sig fler jobb åt metallarbetare och lastbilschaufförer, medan dagens extraskatt på utbildning och arbete riskerar att leda till färre jobb även för låginkomsttagare.

Samma resonemang gäller dem som befinner sig i utanförskap hur man nu än väljer att definiera detta begrepp. Finansministern menar vidare att det är få som berörs av värnskatt. Tyvärr har han rätt, det skulle vara mycket bättre om fler i Sverige hade högre löner. Värnskatten är det en stor bov i dramat som gör det mindre värt att utbilda sig, ta ett chefsjobb, arbeta över eller flytta till ett bättre jobb. En lösning är förstås att avskaffa värnskatten.

I stället för att slopa värnskatten vill regeringen sänka den "vanliga" statliga skatten. Det är oklart hur detta ska gå till: genom att brytpunkten för att betala statlig skatt flyttas upp (lägre skatt när man inte längre betalar statlig skatt) eller genom att ytterligare ett trappsteg i den statliga skatten införs (lägre skatt genom lägre skattesats)? Skattereformens arkitekter såg framför sig två marginalskatteskikt: Ett skikt där kommunalskatt togs ut och ett skikt där kommunalskatt och statlig skatt togs. Högst 15 procent av skattebetalarna skulle betala statlig skatt och den högsta marginalskatten skulle uppgå till 50 procent.

Under ett enda år har det första målet nåtts. Det andra målet har aldrig nåtts. Över 250 förändringar har genomförts i skattesystemet sedan skattereformen infördes 1991. Värnskatt har införts och fler marginalskatteskikt har tillkommit. Att mot denna bakgrund skapa nya marginaleffekter i skattesystemet vore fel. I stället bör brytpunkten flyttas upp. Det är en viktig åtgärd, men ett slopande av värnskatten är en ännu viktigare åtgärd.

Skattesystemet ska finansiera offentliga utgifter, men är samtidigt ett signalsystem som sänder signaler om det lönar sig att arbeta, att arbeta mer, att ta på sig ytterligare arbetsuppgifter och ansvar eller att utbilda sig. Skattesystemet ska sända rätt signaler. Det är helt rimligt att man får behålla hälften av en inkomstökning. Därför ska värnskatten slopas.

Anna Ekström
Ordförande Saco

Debattartikel i Dagens Industri 17 mars 2008.