Ingen forskning utan forskare

Politikerna vill öka resurserna till forskningspolitiken. Det är bra - även om det knappast räcker för att nå EU:s mål. Nu gäller det att koncentrera knappa resurser till det som är viktigast. För att det ska bli någon forskning i framtiden krävs det nya forskare. Det är forskningsdebattens bortglömda aspekt. Det skriver Sacos ordförande Anna Ekström som i dag medverkar vid ett möte med Sacorådet i Umeå.

Publicerad: Tisdag 23 sep 2008

Nyckelord:: Utbildning & forskning

Regeringen har givit besked om forskningspolitiken. Det blir fem miljarder i permanent förstärkning år 2012. Det är tveksamt om det räcker till för att nå Lissabonmålet, som är en procent av BNP år 2010. Men det är en god början, och nu gäller det att koncentrera knappa resurser till det som är viktigast.

Forskningens nyckelfråga hamnar alldeles för lätt i skymundan. Det krävs människor för att det ska bli någon forskning. För att det ska bli någon forskning i framtiden krävs det nya forskare. Det är forskningsdebattens bortglömda aspekt, som Saco nyligen belyst i rapporten "Ingen forskning utan forskare".

Här finns en rad orostecken. Många av de etablerade forskarna hör till den stora 1940-talsgenerationen och går snart i pension. Inom viktiga områden - till exempel den kliniska forskningen - minskar intresset för att disputera. Det är ont om tjänster för nydisputerade i väntan på att professorerna går i pension. Sådana glapp kan orsaka kontinuiteten onödig skada.

Grundvalen för en framgångsrik forskningspolitik är att trygga rekryteringen av forskare. I den forskningspolitiska propositionen borde regeringen föreslå ett antal åtgärder för att förbättra villkoren och locka fler unga kvinnor och män att välja forskarbanan:

Tusen nya lektorat på gymnasiet! Det primära syftet för staten med att kräva fler lektorat i gymnasierna måste vara att höja och säkra gymnasieutbildningens kvalitet. Ett etappmål kan vara att återställa 1980 års antal lektorer. Att utnämna fler lektorer får inte vara en titelfråga utan måste förenas med bättre lönemässiga villkor och möjligheter att hålla kontakt med forskningen.
Ökad lärartäthet och forskarkontakt på högskolans grundutbildningar! Det är viktigt att anslagen till den högre utbildningen återställs till sådana nivåer att alla studerande får den lärarkontakt som behövs för att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och att forskande lärare får rimliga arbetsvillkor.
Öka andelen disputerade lärare inom högskolan! Det är rimligt att kräva att 50 procent av lärarna vid högskolorna och två tredjedelar vid universiteten ska vara disputerade. Utbildningar som inte har en godtagbar andel disputerade, undervisande lärare bör inte få tillstånd att utfärda examina.
Kombinationstjänster för den kliniska forskningen! Det måste inrättas fler tjänster som gör det möjligt för dem som arbetar inom vården att tidigt kombinera sin vanliga tjänstgöring med forskning.
Satsa på de goda miljöerna! Det är viktigt att forskningspolitiken gör det möjligt för universiteten att bygga upp spännande miljöer som lockar nya forskare till sig och sporrar de redan verksamma. Satsningen på forskarskolor är ett viktigt led i detta. Den borde i ökad utsträckning kunna bedrivas på nordisk och europeisk basis.
Stimulera rörligheten! Det är viktigt att underlätta för universiteten att rekrytera forskare utifrån. Även inom landet bör rörligheten stimuleras.
Marknadsanpassa doktorandlönerna! Lönerna för doktorander ska ligga på en nivå som är rimligt konkurrenskraftig i förhållande till vad arbetsmarknaden betalar för dem som börjar arbeta direkt efter grundutbildningen. Det normala ska vara att doktoranderna har lön under sin utbildning, inte utbildningsbidrag eller stipendier.
Skapa fler forskartjänster! Det är viktigt att nydisputerade forskare får möjlighet att gå vidare och meritera sig för kvalificerade forskartjänster. Fakultetsanslagen måste förstärkas rejält så att det blir utrymme för fler meriteringsbefattningar än idag.
Främja forskarnas ställning i arbetslivet! En väg kan vara att sprida insikterna om forskningens användbarhet genom praktik och inskolningstjänster. En möjlighet kunde vara att staten erbjuder hälftenfinansiering av ett antal fleråriga forskartjänster. De företag som söker och får sådana stöd kan sedan lysa ut tjänsterna och anställa nyutexaminerade forskare.
Bygg Nobelmuseet! Vasamuseets syster skulle locka många utländska besökare, men också stärka forskningens anseende och dragningskraft bland gemene man.