Lätt att hamna vilse i pensionsdjungeln

Saco var den första fackliga organisationen i Sverige som riktade uppmärksamheten mot livsinkomsten. Under de senaste tio åren har livslönebegreppet fått en ny dimension. I takt med att medellivslängden ökat spelar pensionen en allt större roll. Allt fler människor lever allt längre tid efter det organiserade arbetslivet - och då blir den "uppskjutna" lönen avgörande för vårt välstånd.

På så vis har utformningen av pensionssystemen blivit en allt viktigare del av det fackliga uppdraget. När parterna gör upp om förändringar av avtalspensionerna handlar det om beslut med verkningar under flera årtionden framöver.

Många val

I de nya systemens utformning ligger också att individen kan påverka utfallet genom sina egna val. Avtalspensionerna blir allt mer lika de individuella pensionsförsäkringarna. Löntagaren kan välja mellan olika slags pensionssparande, mellan olika förvaltare och mellan olika villkor för den framtida pensionen.

Problemet är att det är ont om oberoende information i samband med valen. Den mesta informationen kommer från pensionsbolagen eller pensionsmäklarna, som ofta har bestämda syften och egna intressen med den upplysning de lämnar. Ibland tas pensionsfrågor upp i massmedia, men sällan på något systematiskt och uttömmande sätt, åtminstone inte i breda media med stor spridning.

Fällor och fallgropar

I skriften Fällor och fallgropar i pensionsdjungeln har Harald Mårtensson och jag gjort ett försök att ta upp några frågor av betydelse för valet av pensionssparande:

• Den grundläggande frågan är valet mellan olika sparformer. Börja inte spara för tidigt! Det individuella pensionssparandet är ett bundet sparande. Så länge man har växande barn är det ofta klokare att spara i sitt boende än i privata pensionsförsäkringar.

För den som inte vet vilka behov som kan dyka upp är det viktigt att ha en del av sitt sparande i mer likvida former, till exempel i fonder.

Håll koll på bolagen

• Tidningarnas privatekonomiska rådgivare betonar vikten av de traditionella pensionsförsäkringarnas avgifter, men det är minst lika viktigt att hålla koll på bolagens konsolidering. Konsolideringen har stor betydelse för vilken avkastning ett bolag kan åstadkomma.

Ju högre konsolidering, desto större andel kan bolagen placera i aktier, fastigheter och andra tillgångar, som ger bättre avkastning än vanliga räntepapper. Etablerade bolag har ofta en bättre konsolidering än nystartade.

Flytträtten

• För några veckor sedan infördes flytträtten på nytt. Den gäller inte för alla pensionsförsäkringar, men kan framstå som attraktiv för den som är missnöjd med sitt bolags avkastning. Men ta det försiktigt. Den som flyttar till ett nytt bolag riskerar att en stor del av det garanterade kapitalet från det gamla bolaget omvandlas till återbäring i det nya.

Om det sedan går lika illa som när it-bubblan brast för några år sedan är det stor risk att bolaget tar tillbaka återbäringen, medan det garanterade kapitalet är bättre skyddat.

Generationsfonder

• Flera försäkringsbolag har lanserat olika slags "generationsfonder". En hake i sammanhanget är emellertid att generationsfonderna ofta siktar in sig på 65-årsdagen. Det är inte alldeles självklart att det ligger i spararens intresse.

Den allmänna pensionen och tjänstepensionerna är livsvariga, medan privata pensioner ofta betalas ut under ett visst antal år (vanligen fem eller tio år). De flesta börjar lyfta sin allmänna pension och tjänstepension vid 65 års ålder, men utbetalningarna kommer att pågå under många år därefter.

Vid 75 års ålder kommer många att ha kvar en betydande del av sitt sparkapital. Om man då flyttat över huvuddelen av sitt sparande i räntebärande papper kommer man att gå miste om mycket av den värdestegring som antagligen skett under de första tio pensionsåren.

Aktiefonder

• l En del försäkringsmäklare erbjuder dem som fyllt 61 år att placera deras pension i aktiefonder, om de tar ut den allmänna pensionen redan då. Att pensionen då blir lägre skulle kunna uppvägas av att man får del av aktiefondens värdestegring.

Det finns en chans att en sådan satsning kan ge gott ekonomiskt resultat, men risken är stor. För den som har olika tillgångar att leva av när man blir äldre kan det vara en placering att överväga, i konkurrens med andra möjligheter, men för den som får en stor del av sin inkomst från den allmänna pensionen kan det vara ett farligt vågspel.

Löneavstående

• En del arbetsgivare erbjuder sina medarbetare att avstå från en del av lönen eller från en löneökning för att i stället placera pengarna i någon form av pensionssparande. Fördelen är att ett sådant sparande inte är lika hårt belastat av arbetsgivaravgifter som vanlig lön.

Arbetsgivaravgiften på lönen uppgår till 32,42 procent, medan man bara betalar särskild löneskatt på 24,26 procent om man i stället sätter in pengarna i ett pensionssparande.

Det betyder att arbetsgivaren kan öka ersättningen till arbetstagaren med mellanskillnaden. Löneväxlingen kan dock bara ske när det gäller framtida inkomster, inte retroaktivt för sådant som redan betalas ut. För den som tjänar mindre än 8,07 inkomstbasbelopp per år eller 32 000 kr/mån (under 2008) är det dock ogynnsamt att löneväxla till pensionssparande.

Om man minskar sin bruttolön så att den hamnar under detta tak påverkas både den allmänna pensionen och tjänstepensionen negativt.
Om man år 2008 har en bruttolön över 32 000 kr/mån och önskar växla lön till pension är det viktigt att se till att det löneväxlade beloppet ingår i underlaget för tjänstepensionen, så att denna inte blir mindre än den annars skulle ha varit.

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef, Saco

Debattartikel i Götebords-Posten 14 juni 2008.