Underlätta mentorskap för nyanlända
Ossian Wennström på Saco vill sprida Sacos modell med mentorskap för nyanlända. Men det behövs resurser från regeringen för att göra det, skriver han i tidningen Arbetsmarknaden (nr 2, april 2008).
Publicerad: Fredag 28 mar 2008
- Nyckelord:
- Arbetsmarknad
För de allra flesta som kommit till Sverige med utländska utbildningar och erfarenheter i bagaget går det till slut bra, men vägen tillbaka till den egna professionen är ofta onödigt krokig. Ett problem är bristen på kontakter samt kunskaper om yrke och bransch i Sverige. Saco:s erfarenhet är att nyanlända kan ha stor nytta av att få en mentor med bakgrund i samma profession. Våra erfarenheter bygger vi bland annat på mentorprojektet Professionskollegor, som finns beskrivet i en bok med samma namn.
För ett lyckat mentorskap räcker det inte bara med att para ihop individer. Resultatet beror på adeptens och mentorns inställningar och kunskaper. Förberedelserna är därför viktiga, det handlar om att välja ut, matcha och utbilda. När väl paren kommit i gång är det viktigt med handledning.
När vi i projektet talar om mentorskap handlar mentorns roll om att lyssna och ställa frågor som kan leda adepten vidare. Mentorskapet sker på adeptens villkor, det är adepten som formulerar svaren.
En bra mentor ska kunna fungera som bollplank, socialt stöd, kunskapskälla och en väg in i arbetslivet. Gemensam yrkes- eller utbildningsbakgrund är därför en viktig grund. Då kan adepten dra nytta av mentorns kunskaper om bransch, arbetsgivare, efterfrågade kompetenser, vad sökande bör framhålla och lediga jobb. Adepten kan även utnyttja mentorns nätverk.
För de flesta innebär arbetslöshet en påfrestning och lång tids arbetslöshet sätter ibland djupare spår än bara missade arbetslivserfarenheter. När tron på den egna förmågan försvinner minskar chansen att få jobb. I det här läget har mentorskap fördelar. Det beror bland annat på att mentorskapet är frivilligt, att mentorn är oberoende, har tystnadsplikt och enbart ska stödja. I kombination med kollegial gemenskap är en bra bas för att adepten ska känna sig förstådd och därmed kunna se på sin situation med nya ögon. Mentorskap kan inte ersätta det viktiga arbete som arbetsförmedling, kommuner och andra gör, men bör ses som ett bra komplement.
Fler bör få möjlighet att få en professionskollega. Men det är ett problem att kunskaper och framför allt resurser för att organisera, utbilda och handleda mentorer och adepter sällan finns eller är så begränsade.
Om bra mentorskap ska bli möjligt för fler behövs att regeringen tar ett samlat grepp och underlättar för enskilda, organisationer, myndigheter och företag som på olika sätt vill bli bidra till att nyanlända hittar tillbaka till sina professioner.
Ossian Wennström, Saco
Projektledare för mentorprojektet Professionskollegor
Införd i tidningen Arbetsmarknaden (nr 2, april 2008)