Bränn inte allt krut på krisen nu

Vi vet inte hur många som kommer att förlora jobbet, men vi vet säkert att de blir ganska många. Vi vet inte om statliga insatser kan rädda några verksamheter som är på fallrepet, men vi vet att en hel del kommer att försvinna. Vi vet att vi inte kan stoppa arbetslösheten från att öka. Och vi vet att många av dem som på dessa sätt förlorar sin försörjning har svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Det skriver Sacos ordförande Anna Ekström på debattplats i Dagens Industri.

Vi vet inte hur många som kommer att förlora jobbet, men vi vet säkert att de blir ganska många. Vi vet inte om statliga insatser kan rädda några verksamheter som är på fallrepet, men vi vet att en hel del kommer att försvinna. Vi vet att vi inte kan stoppa arbetslösheten från att öka. Och vi vet att många av dem som på dessa sätt förlorar sin försörjning har svårt att komma tillbaka till arbetslivet. Det skriver Sacos ordförande Anna Ekström på debattplats i Dagens Industri.

Därför är det viktigt i inledningen av krisen, att Arbetsförmedlingen får resurser att på allvar bistå arbetslösa att finna ny anställning – eller att starta vettiga företag. Under högkonjunkturen talade vi med sympati om det man främst i Danmark kallar för flexicurity. Det betyder där att det är förhållandevis lätt för företag att avsluta anställningar – men att det också finns stora och effektiva resurser för att matcha arbetslösa och arbetsgivare med behov av arbetskraft.

I tider av stora och ideliga varsel, tror jag att poängen med den modellen blir än mer uppenbar än under en högkonjunktur. Ingen kan förhindra att folk förlorar sina jobb, men vi kan se till att deras tid som arbetslösa blir så kort som möjligt.

Den som inte är med i någon a-kassa bör gå med. Många fackförbund erbjuder extra försäkring mot inkomstbortfall utöver a-kassan.

En stor andel av de arbetslösa kommer att vara nyexaminerade från högskolor och universitet. För dem är bra och specialiserad vägledning och förmedling guld värda. Arbetsförmedlingen måste finnas närvarande vid universitet och högskolor, och möjligheten för unga att delta i praktik bör förstärkas. Många studenter kommer att efterfråga mer utbildning än under en högkonjunktur – intresset för masterutbildningar, dubbla examina och enstaka kurser kommer troligen att öka. Högskolor och universitet måste möta det intresset med kurser och utbildningar av hög kvalitet.

En lärdom från 1990-talskrisen är att inte ta i med allt man har vid första tillfälle för att visa handlingskraft. En ryggmärgsreaktion hos många är att kräva krafttag, helst större sådana än alla andra.

Debatten översvämmas av dessa krav, och varje regering skulle misslyckas med att leva upp till skapade förväntningar. Men om krisen inte ebbar ut förrän 2011 eller 2012 gäller det att alla stimulanser och kloka åtgärder inte bränns av nu, eller under nästa år.

En del saker måste starta omedelbart, såsom en inventering av investerings- och underhållsbehov inom infrastruktur eller klara, tidiga och bindande besked om statsbidrag för att kommunerna ska slippa säga upp värdefull personal.

Den ekonomiska krisen ska förstås mötas med kloka åtgärder, men det är också viktigt när åtgärderna sätts in. Jag är glad att Sverige har en hel del kvar i rockärmen inför de kommande åren. Det kan behövas.

Anna Ekström
ordförande, Saco

Debattartikel i Dagens Industri 10 januari 2009.