Kollektivavtal är överlägset lagstiftning

På något sätt ska reglerna på arbetsmarknaden bestämmas. Två huvudalternativ finns: lagstiftning eller kollektivavtal. I valet mellan dem tycker jag att kollektivavtalen är överlägsna, eftersom de anpassas till behov och önskemål i olika branscher och på olika arbetsplatser, de är stabila och samtidigt enkla att ändra. Och sist men inte minst är de demokratiska; deras innehåll kommer från vad de anställda och arbetsgivarna gemensamt kommer överens om och kan ta ansvar för.

Kollektivavtal är avtal mellan två fria parter. Båda parter ansvarar för att kollektivavtalen verkligen ger bättre villkor, att de är moderna och tillför något på arbetsplatsen. Parterna har också ett gemensamt intresse och ansvar att informera om kollektivavtalen.

Men kunskapen om kollektivavtal är tyvärr alldeles för låg, och många missuppfattningar florerar, både bland dem som berörs av avtalen och bland dem som deltar i debatten. Saco vill gärna ta sin del av ansvaret och lanserar idag webbplatsen www.saco.se/kollektivavtal.

Där visar vi bland annat att akademikernas kollektivavtal är flexibla, inte reglerar lönenivån för enskilda utan bygger på en individuell lönesättning, underlättar och ger fördelar för både arbetsgivare och anställda, minskar antalet konflikter och skapar bra förutsättningar för samverkan på arbetsplatserna. Samt naturligtvis att de ger goda villkor åt våra medlemmar.

Trots den ömsesidighet som kollektivavtalssystemet bygger på, kan vi notera en polarisering i synen på kollektivavtalet. Flera arbetsgivare, med Svenskt Näringsliv i spetsen, tycks inte riktigt lita till de avtal som de själva har varit med och tecknat och vill se mer lagstiftning och begränsningar i de spelregler som hör samman med den svenska modellen.

Där finns också fackliga aktörer som vill använda själva kollektivavtalet som ett fackligt vapen. Men Saco och våra förbund anser att om vi vill värna den modell som varit så framgångsrik på den svenska arbetsmarknaden så måste vi hantera kollektivavtalen och den stridsrätt som hör samman med dessa på ett ansvarsfullt sätt och med hög legitimitet.

Även politikerna riskerar med sitt agerande att underminera ett, i stort sett, välfungerande system. Delar av alliansregeringen signalerar nu att de bland annat vill ändra lagen om anställningsskydd, LAS. Samtidigt har förra regeringen gått ut och lovat rätt till heltidsjobb i lag.

Saco anser att vägen till en modern reglering av arbetsmarknaden ska gå via kollektivavtal och inte via mer eller reviderad lagstiftning. Förklaringen är enkel. Parterna på den svenska arbetsmarknaden är i första hand förhandlare. De redovisar sina önskemål och bryter dem mot varandra. Oftast enas de direkt, ibland efter hot eller efter att ha använt konfliktvapnet. Under alla förhållanden kräver metoden att de öppet redovisar sina önskemål och prioriteringar. Det de inte vinner får de betalt för på annat sätt. Det de lyckas med blir ett resultat av att de får välja bort något annat.

När lagstiftning börjar diskuteras riskerar arbetsmarknadens förhandlande och samtalande parter att förvandlas till lobbyister. Inget dödar förhandlingsviljan mer effektivt än ett löfte om lagstiftning.

Kollektivavtalens funktion och legitimitet är ytterst parternas gemensamma ansvar. Vi som gillar kollektivavtal som metod att reglera arbetsmarknaden bör ta bladet från munnen och tala om varför. Vi bör också stå upp för förhandlingen som det bästa sättet att ändra i avtalen. Annars riskerar vi en alltmer detaljreglerad lagstiftning som gäller för alla branscher och alla företag utan undantag, och vi riskerar regler som gynnar den skickligaste lobbyisten.

Anna Ekström, ordförande Saco