Hur ska du få pengar när du blir gammal?

Kräver pensionen att man gör aktiva val som medborgare? Svaret är ja, och kanske till och med mer ja än vad tanken först snuddar vid.

Direktiven för att ändra ATP-systemet hade en given motor, viktigare än andra. Det handlade om stabilitet och att kunna känna trygghet i att vår i särklass största socialförsäkring klarar rycken, oavsett hur konjunkturer och demografin drabbar oss. Resultatet blev ett pensionssystem som i teorin ska klara mycket stora påfrestningar. Därmed inte sagt att det kommer att ge goda pensioner, oavsett vad som händer. Det är just förmågan att ransonera utbetalningarna som skapar stabiliteten. Saco stödde det här sättet att resonera kring pensionssystemet, både i upptakten till reformeringen, genom Jan Bröms bok "Ur askan av ATP", och senare i beredningen.

Men i det nya systemet fanns också andra delar, exempelvis premiepensionsdelen. En del av inbetalade avgifter går inte till dagens pensionsutbetalningar utan avsätts i individuella konton. Var och en får sedan välja mellan ett antal alternativ för att investera denna del av sin pensionsrätt. Är då detta vettigt? Är det inte att avkräva medborgarna ett ansvar för sin egen offentliga försörjning som gammal som är väl stort? Det finns säkert mycket att göra för att få system att vara begripliga och attraktiva för användarna. Min poäng här är bara en: Staten måste tillse att även de medborgare som inte kan eller önskar välja, får sina pensionsavsättningar väl placerade, sett till både avkastning och trygghet. Så länge stor möda läggs på den saken, kan man sedan låta dem som är intresserade och villiga bli delaktörer i systemet för sina egna pensionsrättigheter.

Stabiliteten i det offentliga pensionssystemet är en sak; minst lika viktigt för den slutliga pensionen är avtalspensionerna. Nästan alla som förvärvsarbetat har rättigheter i någon avtalad pension. Den kan placeras och förvaltas på ett sätt som slår den offentliga uppräkningen på fingrarna. Framför allt omfattar avtalspensionerna de lönedelar som ligger över taket för det offentliga systemet. Därför blir avtalspensionen allt viktigare för allt fler. Det fackliga uppdraget i detta är tydligt.

Numera finns också möjlighet att själv bestämma avgörande saker i sin tjänstepension. Privata pensionsförsäkringar erbjuder en uppsjö av valmöjligheter. Låt mig nämna några exempel på viktiga val för individen, val som går långt utöver de som har att göra med förvaltningen, avgifter och konsolidering. Val som bara individen kan göra. Det kan vara klokt att ta en del av rådgivarnas råd med urskiljning.

Några grundläggande utgångspunkter tycker jag bör finnas som bakgrund till alla valen.

För det första bör du se till att du jobbar länge, med pensionsgrundande inkomster. Det är helt nödvändigt för att livsinkomsterna ska slå igenom, eftersom det inte längre finns kopplingar till slutlönen. Den som börjar tjäna lön på sätt som ger pensionsrätter sent i livet drabbas obönhörligt av sänkt levnadsstandard som gammal.

För det andra bör du tidigt fundera på hur mycket du behöver som pensionär. Äldre slipper oftast utgifter för barn, och också en del andra utgifter som man haft tidigare i livet. Har man tjänat så mycket att man betalat statlig inkomstskatt, förlorar man mindre netto än man kanske fruktar när pensionen blir ett antal procent lägre än den lön man är van att ha. Men det kan också vara så att de egna livsvalen leder till kostnader och utgifter. Sent i livet kan det vara för sent att spara till det.

Den grundläggande frågan ställs alldeles för sällan: Hur ska du se till att du har pengar på ålderdomen - via försäkringssystem baserat på försäkringsrätter eller via sparande? Fördelen med att ha sin försörjning i form av pensionsrätter är försäkringstanken. Den som lever länge efter pensioneringen får mer pension, sett över ålderdomen, än den som bara lever en kortare tid efter pensioneringen. Om man istället bygger sin pension på sparande, finns fördelen för den kortlivade pensionären att det finns fler tillgångar att fördela via arv. Den som däremot lever länge, kan märka att pengarna inte räcker lika länge som livshanken. I praktiken är det för de flesta bäst att ha en kombination. Pensionsrätter tillsammans med sparande - kanske ett boende som kan säljas eller belånas - kan erbjuda mig både rimlig trygghet livet ut och tillgångar att förfoga över som jag själv vill.

Det är just kombinationen av eget sparande och ett allmänt pensionssystem som ställer så höga krav på individens engagemang och aktiva ställningstagande. Staten och arbetsmarknadens parter ska se till att vi har sunda system och att de fungerar både för den som väljer förvaltare aktivt och för den som av någon anledning inte gör det. Men därutöver måste man fundera själv och då behövs vederhäftig och tillgänglig information. För två år sedan gav Saco ut en skrift "Vilse i pensionsdjungeln" med konkreta råd - en del har ni hört förr, andra är väsentliga men återfinns inte så ofta i privatekonomimedierna. Glöm för all del inte att aktivt efterfråga information och rådgivning från ditt fackförbund. Kunskapen finns ofta där, och till ett betydligt lägre pris än hos dyra förvaltare.

Anna Ekström
ordförande Saco