”Dags överge drömmen om perfekt matchning”

Den svenska arbetsmarknaden lider av bristande matchning. Det hävdas av bland andra företagarnas egna företrädare. Brist på personer med yrkeserfarenhet pekas ut av intresseorganisationen Svenskt Näringsliv som den enskilt största förklaringen till företagens svårigheter att rekrytera. Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät 2012 säger att oavsett om företag söker högskoleutbildade eller personer utan särskild utbildning står flera års yrkes- eller arbetslivserfarenhet högt i kurs. Relevant utbildning av hög kvalitet är alltså viktigt, men ännu viktigare är det att ha lämplig yrkes- eller arbetslivserfarenhet.

Erfarenhet från yrke och arbetsliv kommer med jobbet. Arbetsgivare har därför eget ansvar för att det ska finnas personer med erfarenhet att anställa. Det är anmärkningsvärt att denna självklara koppling har tynat bort i takt med att arbetskraftens utbildningsnivå har ökat.

Generell kunskap och kompetens finns att tillgå, särskilt efter utbyggnaden av högskolan. Men uppenbarligen söker arbetsgivare personal med mycket specifik kompetens och dessutom med flerårig erfarenhet. Det kan inte tolkas på annat sätt än att arbetsgivare i genomsnitt söker medarbetare som till punkt och pricka motsvarar kraven i den lucka som ska fyllas på arbetsplatsen. Denna fixering vid att matcha rätt individ med rätt jobb från början är problematisk för arbetsmarknaden.

Målet kan inte vara att anställa en perfekt matchad person. Alla människor, oavsett bakgrund, lär sig jobbet genom att utföra det. Den som lär sig ett nytt jobb kan utveckla det vidare, vilket underlättas om hen inte från början är som klippt och skuren för rollen. Den som från start kan allt om jobbet kommer heller inte att uppleva det som utvecklande. Efter en tid känner sig nog de flesta ändå lite felmatchade, just för att de har lärt sig allt om sitt jobb. Att lära sig går snabbt för dem som är intresserade, ibland så snabbt att arbetsgivarna inte hänger med. Med perfekt matchning från början blir det därför också fel från början.

Perfekt matchade personer i dag kan vara felmatchade i morgon. Arbetslivet förändras och därför måste högskolan ge kompetens som är gångbar på stora delar av arbetsmarknaden, i dag och i framtiden. Högskolelagen kallar det "beredskap att möta förändringar i arbetslivet". Det är sådan bildning och flexibilitet som bland annat gör att akademiker har lägre arbetslöshet. Utbildning får därför aldrig vara anpassad till starka arbetsgivares tillfälliga önskemål, varken lokalt eller nationellt.

Högre utbildning ska ha relevant anknytning till arbetsmarknaden. Viss specialisering av utbildningar är också självklar. Det betyder inte att högskoleutbildning ska forma människor som direkt passar in i dagens produktionsapparat. Kostnaden för att introducera nyanställda på jobbet ska ligga på arbetsgivaren, inte på enskilda eller staten. Dessvärre framstår det ändå i debatten som om det vore en lösning att stöpa om utbildningar, mycket efter arbetsgivares krav. Vi vill varna för att alltför specialiserade utbildningar begränsar rörligheten på arbetsmarknaden. Det hämmar därmed den långsiktiga utvecklingen av såväl näringsliv som offentlig sektor.

Arbetsgivare har ett stort ansvar för arbetsmarknadens funktion. Hela ansvaret för att rätt person har rätt jobb ska inte vältras över på enskilda jobbsökande eller anställda. Det är möjligt att arbetsgivarna själva orsakat en del av de upplevda matchningsproblemen. Vi vill vända på perspektivet i debatten och fråga:

Vet arbetsgivarna verkligen vad de behöver? Om arbetsgivare inte kan värdera akademisk kompetens korrekt kommer de att bidra till bristande matchning. Akademiker är specialister på att identifiera, beskriva och analysera problem och presentera konsekvenser av resultaten. Ämneskunskaper och olika förhållningssätt bidrar med nya perspektiv. I stället för att med skygglappar rekrytera efter utbildningsinriktning bör arbetsgivare fråga sig hur de på bästa sätt kan utveckla personer med olika kunskapsbakgrund.

Vågar arbetsgivarna tänka utanför ramarna? Det är tryggt att anställa en likadan person till, i stället för någon med en för arbetsplatsen otraditionell utbildning. Exempelvis förstår nog inte alla arbetsgivare att en student som har skrivit en excellent uppsats om svensk industri på 1800-talet kan göra kvalificerade analyser av problemen med bilindustrin i Europa i dag. Långsiktigt framgångsrik verksamhet kräver en mångfald av kompetenser. För att nå dit behöver omotiverad, homosocial arbetsgivarpolitik få ett slut.

Arbetsmarknaden kan fungera bättre än i dag. För att skapa bättre politik behöver vi en intellektuellt hederlig debatt. Det kräver att drömmen om den perfekt matchade individen överges.

Håkan Regnér, Saco-ekonom och docent i nationalekono
Emelie Lilliefeldt, utredare på Saco och fil dr i statsvetenskap

Införd i DN Debatt 22 juli 2013.