Individuell lönesättning är framtiden

Avtalsrörelsen går in i ett avgörande skede. Innan mars är över ska parterna inom industrin helst ha tecknat ett nytt avtal. Det så kallade märket för hur höga löneökningarna får bli ska spikas och all uppmärksamhet riktas på den processen.

Men just därför kan det vara värt att påminna om vad det som faktiskt avgör om det kan bli löneökningar eller inte. Det gör produktiviteten. Att arbetskraften, maskiner och andra hjälpmedel används mer effektivt är själva förutsättningen för ökad konkurrenskraft, tillväxt och ökat välstånd.

Kloka lönesystem bidrar till ökad produktivitet. Lönesättningen kan uppmuntra goda resultat och bidra till att rätt person hamnar på rätt plats. Det måste vara utgångspunkten för den nya svenska lönebildningsmodellen.

Den bygger på individuell lönesättning. Den anställde förhandlar lönen med sin chef. Lönesamtalet är kärnan i processen. Grunden är kriterierna för lönesättningen och individens prestationer. Det är särskilt viktigt på den nya gränslösa arbetsmarknaden där många är ständigt tillgängliga och arbetet inte nödvändigtvis sker på en fast arbetsplats. I bedömningarna av arbetsprestationen och resonemangen om det kommande arbetet blir återkopplingen från arbetsledningen tydligare och starkare än den någonsin var på de centraliserade tarifflönernas tid. Antagligen kan lönesamtalens ökade betydelse förklara en del av den starka och ihållande produktivitetsutveckling som burit fram de svenska reallönerna under de senaste 20 åren.

Det har på sina håll funnits farhågor för att fackföreningarna skulle försvagas av individualiseringen. Det är inte min erfarenhet, men det ställs helt nya krav på facket. Ombudsmän och förtroendevalda blir rådgivare istället för förhandlare, men blir inte mindre viktiga för det. För Sacos del satsar vi sedan ett antal år tillbaka mycket på att stärka de anställdas underlag inför lönesamtalet. I Saco lönesök kan den som är medlem i ett Sacoförbund jämföra sin egen lön med andras i Sacos hela lönedatabas.

Det fanns också en oro för att lönebildningens individualisering skulle leda till att lönerna skenade. Inget tyder på att så har skett. Tvärtom är det mycket som talar för att modellen med en central utvecklad norm för löneökningarna (inte minst genom industriavtalet), parad med en i huvudsak lokal fördelning av det tillgängliga utrymmet är den klokaste kombinationen man kan tänka sig. Den centrala normen tar hänsyn till konkurrenskraft och sysselsättning, den lokala fördelningen åstadkommer samspelet mellan produktivitet och löneutveckling.

När individualiseringen började befarade många att kvinnor skulle klara sig sämre än män. Men kvinnor tjänar mer än män på individuella lönesamtal. Det visar den kvalificerade forskning om lönebildningen som bedrivs inom Saco-kansliet sedan tio år tillbaka. Lönesamtal med alla medarbetare tvingar de lönesättande cheferna att se och värdesätta även de medarbetare som inte för så mycket väsen av sig, vilket ofta varit kvinnor.

Det finns dock mycket kvar att göra för att den individuella lönesättningen ska fungera fullt ut. På sina håll slarvas det alltså med de processer som krävs för att göra den individuella lönesättningen legitim. Arbetsgivarna måste förstå att cheferna måste få rimliga förutsättningar att ta ansvar för lönesättningen om individualiseringen ska ge den utväxling på produktiviteten som är möjlig.

Med det sagt är det ändå bara att konstatera att individuell lönesättning är framtiden. Var sak har sin tid. Den centraliserade fördelningen av lönerna fungerade när många arbeten var standardiserade och medarbetarna utbytbara mot varandra. I dag ställer allt fler arbeten allt större krav på den enskilde medarbetarens kompetens och förmåga att lösa olika problem åt uppdragsgivarna, vare sig det handlar om skräddarsydda produkter i industrin eller människor med stora behov inom omsorgen, vården eller utbildningen. Därmed blir individens insatser för det samlade resultatet allt viktigare att värdera och uppmuntra.

Inför årets avtalsrörelse är det därför förutsättningarna för den fortsatta decentraliseringen och individualiseringen som måste vårdas. Den nya svenska modellen för lönebildningen måste sätta samspelet mellan produktivitet och lönesättning i fokus. Det är förutsättningen för att trygga landets framtida välstånd och förutsättningarna för ett gott liv för alla invånare.

Debattartikeln var även införd på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 25 mars, 2013.