Saco, Jusek och DIK: Öka lönespridningen

Ökad lönespridning är en viktig utmaning för Sverige. Den globala konkurrensen kräver att utbildning ska löna sig och att därmed fler utbildar sig. Det vi producerar i form av varor och tjänster måste i framtiden ha ett ännu högre kunskapsinnehåll och högre förädlingsvärden än i dag. Det kräver ökade möjlighet till lönekarriär.
 
Våra undersökningar visar att det för nyexaminerade studenter är viktigt att det finns möjligheten att göra karriär och få en bra lön när man ska ut på arbetsmarknaden. På sikt menar vi att det är absolut nödvändigt att ungdomar upplever en investering i en högskoleutbildning som lönsam. Men i dag går utvecklingen åt fel håll, lönespridningen minskar. DIK:s och Juseks lönestatistik visar att skillnaderna mellan slutlön och ingångslön för många akademiker har minskat sedan 1990-talet.
 
Situationen för olika akademikergrupper är dock olika. I dag är det många akademiska utbildningar som inte lönar sig i rena ekonomiska termer. Sacos livslöneberäkningar visar att många, särskilt kvinnodominerade yrkesgrupper inom offentlig sektor, går back sett i ett livslöneperspektiv jämfört med den som börjar jobba direkt efter gymnasiet. Det finns givetvis andra värden än pengar som gör att man vill utbilda sig inom ett visst område, men det är oacceptabelt att akademiska studier inte lönar sig även ekonomiskt.

Sacos senaste livslönerapport visar att tolv av de 36 granskade utbildningsinriktningarna gav negativ ekonomisk avkastning. Däribland bibliotekarieutbildningen, samtliga lärarutbildningar, konstnärlig utbildning och biologutbildning. De är alla yrkesgrupper med mycket begränsade möjligheter till lönekarriär.
 
Sacos studie visar ett samband mellan hur lönsam en utbildning är och hur hög lönespridningen är inom gruppen. Civilingenjörer, ekonomer och jurister har alla en relativt hög livslön och samtidigt stor lönespridning. I de yrkesgrupper som har negativ ekonomisk avkastning på utbildning är det inte ovanligt att skillnaden mellan ingångslön och slutlön bara är några tusenlappar.
 
Lönespridning är ett laddat begrepp. En vanlig uppfattning är att det leder till större klyftor i samhället. Men för akademiker beror lönespridningen mellan olika grupper snarare på en häpnadsväckande låg löneutveckling under arbetslivet för många utbildningsgrupper, snarare än en orimligt hög löneutveckling bland de mest lönsamma utbildningarna. De ökade inkomstskillnaderna på senare år beror heller inte på ökad lönespridning utan på att inkomsterna av kapital ökat.
 
Löneskillnader inom en grupp måste naturligtvis kopplas till hur individen bidrar till verksamhetens resultat på sin arbetsplats. En ökad och önskvärd lönespridning bygger på att företag och organisationer kan ge medarbetare möjligheter att kontinuerligt utveckla sin kompetens genom mer kvalificerade arbetsuppgifter. Det ökar också motivationen för medarbetarna.
 
Den individuella lönesättningen är ett instrument både för att utveckla medarbetarna och verksamheten. Ökad produktivitet och högre kunskapsnivå, som ger mer kvalificerade varor och tjänster, gynnar naturligtvis arbetsgivaren. Ytterst gynnar det hela Sveriges konkurrenskraft. Därför är en lönesättning som gör att utbildning lönar sig såväl ekonomiskt som i stimulerande arbete avgörande för landets framtid.

Göran Arrius, ordförande Saco
Sofia Larsen, ordförande Jusek
Karin Linder, ordförande DIK