Urval till högskoleutbildning med hänsyn till kön

I promemorian föreslås att möjligheten att vid i övrigt likvärdiga meriter ta hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från det underrepresenterade könet tas bort i högskoleförordningen. Förslaget ligger i linje med nationell och EU-rättslig domstolspraxis.

Den möjlighet till så kallade positiv särbehandling som högskoleförordningen ger har i praktiken och till klart övervägande del visat sig missgynna kvinnor, vilket är en konsekvens av att en majoritet av studenterna i högskolan är kvinnor. En avgörande anledning till den kvinnliga överrepresentationen i högskolan är att kvinnor generellt har bättre gymnasiebetyg. Samtidigt vill många högskolor åstadkomma en jämnare könsfördelning och de har därför utnyttjat den möjlighet som högskoleförordningen ger dem att göra urvalet vid antagning med hänsyn till kön.

Saco har förståelse för att denna möjlighet att positivt särbehandla används ur ett yrkesperspektiv, när en jämn könsfördelning inom ett yrke eftersträvas. Saco anser dock inte att denna målsättning ska uppnås genom att de kvinnor som under sina gymnasiestudier erhållit höga betyg missgynnas. Tvärtom bör budskapet vara att investeringar i studier ska löna sig. Ytterst är det meriterna och inte könet som ska avgöra.

Den könssegregation som idag råder på arbetsmarknaden, särskilt inom vissa yrken, är ett problem som måste åtgärdas, men med andra metoder än positiv särbehandling. Det är viktigt att regeringen nu överväger andra åtgärder för att motverka en sådan segregation. Det är till exempel angeläget att finna åtgärder som ökar pojkars studiemotivation och att avsätta mer resurser till studievägledning för att få både kvinnor och män att välja utbildning mindre traditionellt.

Mot denna bakgrund tillstyrker Saco Regeringskansliets förslag.

Saco vill samtidigt understryka vikten av att också diskrimineringslagens möjlighet att positivt särbehandla sökanden på grund av kön vid tillträde till högskolan skyndsamt ses över. Denna bestämmelse trädde ikraft 2009 i syfte att klargöra att positiv särbehandling är tillåten, dock inom de ramar som EU-rätten sätter. Genom att denna bestämmelse fortsatt kommer att gälla uppstår en osäkerhet som är olycklig.