Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010-2015 (Dnr 1168-2015/16)
”Goodfriend och King föreslår att riksdagen ska besluta om den exakta nivån på inflationsmålet och att den nivån sedan bör omprövas vart tionde år. Sacos bedömning är att en sådan nyordning riskerar att leda till en situation där det politiska systemet frestas att ändra på målet till följd av andra överväganden än att hålla inflationen låg och stabil. Saco avråder därför från en sådan förändring.”
”När inflationen under en så lång tid legat under inflationsmålet och även de långa inflationsförväntningarna legat väsentligt under inflationsmålet, är det anmärkningsvärt att Riksbanken i princip varit den enda aktör som trott att inflationsmålet hela tiden ska nås inom ett till två år. Riksbankens agerande kan bara tolkas som om att den resonerat som att om vi inte själva tror att inflationsmålet kan nås inom ett till två år så kan vi heller inte påverka marknadens aktörer att tro det, och därmed kommer det att bidra till att inflationsmålet inte nås. Problemet med denna strategi är att den försämrar trovärdigheten för penningpolitiken i ett läge där det uppenbart finns faktorer som mer varaktigt håller tillbaka inflationen”.
”Om Riksbanken bedömer att det råder så exceptionella omständigheter att det kan bli svårt att nå inflationsmålet på 2 procent inom ett till två år, bör Riksbanken tydligt förklara detta. Det gäller oavsett om inflationen på ett till två års sikt väntas ligga under eller över inflationsmålet. Det gäller också om Riksbanken tillfälligt åsidosätter inflationsmålet för att den lägger stor vikt vid riskerna med hushållens skulder. Med en sådan mer tydlig kommunikation från Riksbankens sida vet också arbetsmarknadens parter bättre vad de ska förhålla sig till i löneförhandlingarna.”
”I ett läge där det är osäkert hur effektiv den mycket expansiva penningpolitiken är för att få upp inflationen i förhållande till de risker den ger upphov till, kan inte Riksbanken bara hänvisa till att huvudansvaret för den finansiella stabiliteten ligger hos Finansinspektionen och regeringen. Vi kan inte heller ha en ordning där en självständig Riksbank inte får ta instruktioner från regeringen eller andra myndigheter samtidigt som den frekvent talar om vad den anser att regeringen och andra myndigheter bör göra. Huvudfrågan för det Finansiella stabilitetsrådet måste vara att på ett konstruktivt sätt analysera och diskutera vad som är en lämplig mix av penningpolitiska åtgärder, finanspolitiska åtgärder samt finansiella stabilitetsåtgärder under rådande ekonomiska omständigheter.”