Fullt upp för dagen har det helt klart varit sedan jag på nyårsdagen vaknade upp som ordförande i Saco Studentråd. Men också lite nöje och behag. Av det, samt några tankar kring studenters trygghet och det kommande året, tänkte jag dela med mig här. Vanligtvis kryddar jag sällan mina texter med verser om svensk-ryska kriget, men det kändes som att det första blogginlägget som ordförande fordrade en viss högtidlighet utöver det normala.

Mer krig. Folk och Försvar kom till år 1940, strax efter att Danmark och Norge hade invaderats och kapitulerat. I det läget var det nog få som betvivlade att försvars- och säkerhetsfrågor påverkar fler än de som jobbar i försvaret. Den bredare diskussion mellan civilsamhället och försvarssektorn som därför efterfrågades behövde också en mötesplats. Den mötesplatsen har, sedan mitten på 1940-talet varit en skidort under vintern. Så i början av januari åkte jag till Sälen för att vara med om årets rikskonferens i Folk och Försvars regi.

Ämnen som extremism, inre och yttre hot mot säkerheten och försvarets framtid stod på agendan och en rad spännande talare fyllde eftermiddagarna med anföranden och diskussioner. För egen del ledde föredragen till djupare funderingar om hur man ska förhålla sig till behovet av försvaret och försvarsindustrin för vår fred och säkerhet, när trots allt berövandet av människoliv är dess ofrånkomliga baksida.

Läs hela inlägget på Sacobloggen