Reserapport från studieresa i Warszawa

Gemensamt för Polen och Sverige är problem med akademikers matchning, svårigheter med kompetensförsörjning och regionala skillnader i utbud och efterfrågan på arbetskraft. Frågor om karriärcentrum och ett projekt att följa nya akademikers väg på arbetsmarknaden är intressanta för fortsatt kontakt.

Publicerad: Tisdag 15 apr 2014

Saco Studentråd reste till Warszawa den 4-6 april 2014. Styrelsen besökte ministeriet för arbetsmarknad och sociala frågor (MPIPS), ministeriet för utbildning och vetenskap (MNISW) och svenska ambassaden. Vi träffade också representanter för svenska läkarstudenterna i utlandet (MSF Utland). Innan avresan besöktes Polens ambassad i Stockholm. Följande är en sammanfattning av de frågor som lyftes i samband med studiebesöken.

Arbetslösheten

Polens arbetslöshet är 10,4% enligt Eurostat. Sysselsättningen bland kvinnor är bland de lägsta i Europa. Ungdomsarbetslösheten är ungefär 27%. MPIPS berättade om insatser som görs för arbetslösa ungdomar, bland annat flyttbidrag och lönesubventioner. Man kommer snart att sjösätta en ungdomsgaranti. Liksom Sverige har Polen problem med växande skillnader mellan regioner och mellan stad och landsbygd.

 Akademikers arbetsmarknadssituation är ljusare, om än ojämställd. Bland män med högre utbildning är arbetslösheten ungefär 4,5%. Bland kvinnliga akademiker är 12% arbetslösa. Enligt MPIPS diskrimineras unga kvinnor som väntas få barn av arbetsgivare.

En tredjedel av alla anställningar är otrygga. Bland annat förekommer en form av civilrättsligt grundade anställningsavtal där arbetsgivaren när som helst kan säga upp arbetskraften, som enligt ministeriet missbrukas av arbetsgivare. En grund till de dåliga villkoren på arbetsmarknaden är sannolikt den svaga fackliga rörelsen. Anslutningsgraden är drygt 10%, och fackets inflytande i samhällsdebatten är begränsat.

Högskolan

Polen har 1,7 miljoner studenter. En stor andel – 60% – av den unga befolkningen går vidare till högre utbildning. MNISW lyfte åsikter om att detta eventuellt var för många. Man vill visserligen inte avråda från högre utbildning, men ser det som önskvärt att förkorta tiden i studier – i dagsläget läser många till master. På Polens ambassad uttrycktes farhågor om att många pluggar längre tid endast på grund av signalvärdet i en examen. Även problem med matchning av akademiker på arbetsmarknaden lyftes. Till skillnad från i Sverige finns dock en tendens att akademiker har svårt att få lågkvalificerade jobb, då arbetsgivare är rädda för att akademiker ska ställa för höga krav på lön och villkor.

Nästan alla yrkesskolor lades ner i början på 1990-talet. Det ses nu som ett misstag, och man ser positivt på att öppna fler yrkesskolor.

Diskussionen om utbildningens koppling till arbetsmarknaden finns även i Polen. Både MPIPS och MNISW menade att den kan stärkas. Liksom i Sverige mottas argument om arbetsanknytning med blandade känslor av universitetslärarna, som ser en potentiell konflikt mellan bildning och arbetsmarknadsanknytning.

Vikten av välfungerande karriärcentrum på högskolorna nämndes. Redan på 1990-talet togs initiativ för att inrätta karriärcentrum enligt brittisk modell. Warszawas tekniska universitet, Kozminskyuniversitetet och Torins universitet är exempel att studera närmre. 

Inom MNISW finns en ambition att samla in statistik för att kunna följa akademiker genom livet. Detta skulle ge en möjlighet att se vilket arbetsmarknadsutfall olika universitet och utbildningar har. De uppgifter som behövs finns redan tillgängliga inom olika myndigheter.

En skillnad från den svenska debatten var avsaknaden av mer ideologiska argument, exempelvis om jämlikhet och breddad rekrytering, i högskoledebatten. De representanter vi mötte gav snarare uttryck för ett konkurrens- och prestationsinriktat synsätt.

Drygt 1000 svenskar studerar i Polen varav de flesta till läkare. De betalar omkring 90 000 kr om året för studierna. Under själva studietiden är dock studenternas ekonomi god på grund av det gynnsamma prisläget i Polen. Att fortsätta som läkare i Polen är dock otänkbart för de flesta, eftersom de låga lönerna knappt ens skulle täcka återbetalningen av studiemedlet.

Migration och demografi

Frågor om demografi och migration står högt på dagordningen. Man har bland de lägsta födelsetalen i Europa – 1,2 barn per kvinna. Om 30 år förväntas halva befolkningen vara över 65. Samtidigt har 2 miljoner polacker, de flesta i arbetsför ålder, flyttat till andra EU-länder sedan inträdet i unionen 2004. De största polska kolonierna finns i Storbritannien och på Irland. 

Migrationen är tvåsidig. Å ena sidan har migrationen av arbetslösa bidragit till Polens jämförelsevis goda arbetslöshetstal. Å andra sidan befarar man att landet dräneras på kompetent arbetskraft. Med tanke på den demografiska situationen är det problematiskt att så många arbetsföra polacker lämnat landet. Det ska tilläggas att polacker i Storbritannien i genomsnitt föder 2,4 barn per kvinna – en tydlig signal till politikerna om behovet av åtgärder för att möjliggöra att kombinera arbete och familj.

I koppling till den demografiska situationen nämndes vikten av att främja livslångt lärande i den högre utbildningen. 

Kommentar

Styrelsen konstaterade att det finns likheter mellan Sverige och Polen i frågor om utbildningen och arbetsmarknaden, exempelvis vad gäller unga akademikers matchning och frågor om kompetensförsörjning på landsbygden. Liksom i Sverige utgörs en stor andel av arbetslösheten av ungdomar.

Vi ser särskild potential i fortsatt samarbete kring karriärcentrum på högskolan, samt bättre uppföljning av nyblivna akademikers situation på arbetsmarknaden över tid. De båda skulle kunna tas efter i Sverige.