Jan Björklund (FP) och regeringen gör rätt i att skjuta fram beslutet om att öppna för att driva universitet i stiftelseform. Förslaget i sin nuvarande form riskerar att leda till att studenter över en natt förlorar rättigheter om deras lärosäten omvandlas till stiftelser.

Det finns en rad skillnader mellan att bedriva högskoleverksamhet i stiftelseform och i statlig regi. Med stiftelseformen förenklas samverkan med näringsliv och övriga högskolor och högskolorna kan bilda egna bolag och inleda samarbeten utan godkännande från staten. Men stiftelsehögskolor utmärker sig också genom att de inte lyder under högskoleförordningen.

Där finns alltså inte något lagstadgat skyddsnät i form av rätt till studentinflytande, rätt till studieuppehåll och bestämmelser om disciplinära åtgärdet mot studenter för att nämna några exempel.

Regeringen har i underlaget till sitt lagförslag pekat på att de vill säkra studenternas rättigheter även i stiftelserna. Problemet är bara att studenters rättssäkerhet och rätt till inflytande avhandlas på tre och en halv sida i underlaget till beslutet. Viktiga bestämmelser saknas och resultatet riskerar att bli att studenter får olika rättigheter beroende på vilken organisationsform deras lärosäte valt.

Häromveckan kom universitetskanslerämbetet med sitt remissvar på regeringens förslag där de pekar på stora brister i det nuvarande förslaget. Reglerna kring avskiljande av studenter från utbildning och reglerna kring disciplinära åtgärder mot studenter ska enligt lagförslaget inte gälla stiftelserna. Stiftelserna ska i stället själva få upprätta sådana regler. En student på en statlig högskola kan därmed få helt andra rättigheter än en student på en stiftelsehögskola.

Inte heller reglerna för tillträde till program och kurser i högskolan ska enligt förslaget gälla stiftelserna. Reglerna kring tillgodoräknande av kurser lästa på andra högskolor finns inte med, vilket skulle kunna innebära att studenternas möjligheter att läsa sin utbildning vid olika lärosäten i Sverige och utomlands försämras. Regeringen tycker inte heller att kraven på skyndsam handläggning av ärenden på högskolor ska gälla stiftelserna.

Regeringens förslag väcker konkreta frågor som är relevanta för våra studenter. På vilka grunder kan en student avskiljas från utbildningen på en stiftelsehögskola? Kan stiftelserna besluta om helt andra antagningsgrunder för sina utbildningar än de som gäller i de statliga högskolorna? Kommer studenter kunna överklaga beslut fattade av stiftelserna till en instans utanför deras högskola?

Att i efterhand göra om en stiftelsehögskola till en myndighet är väldigt svårt. Det finns alltså goda skäl att säkerställa att de värden vi tycker är viktiga i högre utbildning gäller även i högskolor som drivs av stiftelser.

Regeringen ägnar ett par sidor i sin departementspromemoria åt att säkerställa studenters rättigheter och missar (eller väljer bort?) viktiga aspekter av rättssäkerheten för studenter. Det är i bästa fall ansvarslöst, i sämsta fall ett medvetet val.

Ett framtida beslutsförslag om högskolestiftelser måste vara mer genomarbetat och regeringen måste ägna betydligt mer utrymme åt studenternas rättigheter. Studenternas rättssäkerhet ska vara generell och gälla oavsett i vilken organisationsform utbildningen bedrivs.

Johannes Danielsson
ordförande SACO Studentråd

Tomas Källberg
ledamot Jusek Studerandestyrelse

Läs artikeln på UNT.se här