Alla som går in i den högre utbildningen vill ha ett bra jobb efter examen, men alla som lämnar den högre utbildningen får inte ett jobb som de är nöjda med. Så enkelt kan en av den högre utbildningens – och den svenska arbetsmarknadens – stora utmaningar formuleras.

För att råda bot på situationen vill Saco studentråd se ett nytänk inom högre utbildning, där koppling till arbetsmarknaden lyfts in som en integrerad del i all undervisning. Det borde vara lika självklart som att all utbildning är forskningsanknuten.

I dag är vi långt därifrån, även om arbetsmarknadskopplingen förekommer på sina ställen. Många studenter möter sin första kvalificerade arbetsgivare när man med examensbevis och CV i handen knackar på för en jobbintervju. Alternativt i praktikterminen någon gång i slutet av programmet.

Vi är övertygade om att det går att kraftigt stärka kopplingen mellan utbildningen och arbetsmarknaden utan att göra avkall på utbildningens forskningsanknytning och akademiska innehåll. Vad skulle detta innebära i praktiken? Helt enkelt att alla studenter ofta inom utbildningen ställdes inför exempel och problem, case, från verkligheten. Verkliga problem, där studenternas arbete gör skillnad på riktigt.

Studenterna skulle på så sätt kontinuerligt få öva på att omsätta de teoretiska kunskaperna i handling.

Vi skulle lära oss mer om vilken kompetens som värderas ute i samhället, och inse vad vi faktiskt kan. Dessutom skulle det ge lärdomar och meriter kopplade till det område man ser fram emot att vara verksam inom – och för den som ännu inte stakat ut sin bana, en försmak på olika sektorer och arbetsplatser.

Men även för arbetsmarknaden finns mycket att vinna. Många arbetsgivare vittnar i dagsläget om svårigheter att rekrytera välutbildad personal, och vart femte rekryteringsförsök misslyckas enligt Svenskt Näringsliv. Framöver kan situationen bli närmast kritisk på sina platser – särskilt i välfärden kommer hundratusentals pensionsavgångar att behöva fyllas under de närmsta åren, och många av dem av högutbildad arbetskraft. Det möte med studenter som ett närmande mellan högskolan och arbetsmarknaden leder till, skulle stärka arbetsgivarnas möjligheter till snabb och smidig rekrytering.

Dessutom finns potentiella samhällsvinster att hämta. Studenter lägger ner stor ansträngning på examensarbeten, kandidat- och masteruppsatser, vars resultat i allt för många fall inte kommer någon till del. Högskolestudenterna är en i mångt och mycket outnyttjad resurs.

Det finns inget orimligt i tanken – vi har goda exempel där studenterna ställts inför verkliga uppgifter. Ett bra exempel är de ”träffsäkra” soptunnorna i Göteborg, som utvecklats av Chalmersstudenter. Ett annat är freds- och konfliktkunskapen här i Uppsala, där Jan Eliasson varit gästprofessor och tagit hjälp av studenter och doktorander i medlingsuppdrag.

Samtidigt är det en förändring som inom många delar av universitetet är lättare sagd än gjord.

Den kräver uppbyggda relationer mellan kursanordnare och uppdragsgivare. Eventuellt skulle man behöva stärka karriärcentrum för att fungera som förmedling mellan uppdrag, kurser och studenter. Framförallt fordrar den att universitetslärarna själva har en förståelse för fallen och verksamhetsområdet de är hämtade från.

För Saco Studentråd, som samlar 100 000 studentmedlemmar i facket, är det en fråga som handlar om högskolans utjämnande roll i samhället. Det råder inget tvivel om vilka som förlorar på att utbildningen saknar en tillräcklig koppling till arbetslivet. Alla som börjar plugga vill ha ett bra jobb – låt oss se till att de inte blir besvikna!

Johannes Danielsson, ordförande i Saco Studentråd och tidigare Uppsalastudent