Diplomat

Hur tänkte du när du valde utbildning?

Jag har sedan barnsben velat arbeta på Utrikesdepartementet. Det kan låta väldigt idealistiskt. Men att få tjänstgöra för Sverige, bidra till att förverkliga svensk utrikespolitik, sprida svenska värderingar, stödja svenska företag – helt enkelt dra mitt strå till stacken för att göra världen lite, lite bättre när jag lämnar den än den var när jag kom, har varit en dröm.

Någon gång i unga år läste jag i Sydsvenskan att de flesta som kom in på UD var jurister, men att man även antog några statsvetare och ekonomer (idag är detta på väg att förändras och fokus på fler främmande språk och utbildningar inom t.ex. kommunikation eller journalistik kan också leda till karriärer på UD).Mitt mål från början var därför att läsa juridik. En TV-serie (Saved by the Bell) inspirerade mig att vilja läsa i USA, men jag fick tipset om att många utbildningar i UK också var väldigt bra och att man som EU-medborgare dessutom kunde studera där till samma priser som UK-medborgare. När jag skulle söka läste jag i listan över utbildningar, några rader ovanför ”Law”, att det fanns en utbildning inom ”International Relations” på LSE. Jag tyckte det lät spännande och tittade lite närmare på vad den innebar. I princip allt som stod på listan lät intressant: historia, filosofi, politisk teori, internationell rätt, EU-rätt. Så jag sökte och kom in.

Drömmen om att studera i USA svalnade dock inte och i sluttampen av studierna i London sökte jag in till Georgetown, som jag fått tips om av en kompis, då det var en väldigt specialiserad utbildning inom säkerhetspolitik, ett särskilt intresseområde för mig. Jag kom in, men hade inte råd att påbörja utbildningen då. Därför fick det först bli en annan master som jag också kom in på vid College of Europe, och som var helt superb för att fördjupa kunskaperna om EU:s utrikespolitik. Åren därpå blev även Georgetown och USA av. Sammanfattningsvis gav dessa studier en både bred och fördjupad bild av stora och små internationella frågor, inte minst för EU och inom det säkerhetspolitiska området, som jag än idag känner bidrar till att jag kan göra ett bra jobb i tjänsten vid UD.

Var studierna svåra?

Jag hade aldrig läst så mycket text på engelska (och delvis franska) som under dessa studier så till en början var det en utmaning. Dessutom fungerar många utbildningar i UK som så att man får en lång litteraturlista för varje vecka och själv måste hitta vilka artiklar och böcker som bäst hjälper en själv att svara på de fördjupningsfrågor veckan handlar om. Det var en uppförsbacke men väl jag förstått hur det hela fungerade och kunde sålla, gick det bra. Och det blev till slut också väldigt roligt. Jag skulle rekommendera alla att läsa – om inte hela sin utbildning – del av studietiden utomlands. Det ger ett helt annat perspektiv både akademiskt och professionellt!

Berätta kort om ditt jobb, vad gör du just nu?

Just nu är jag förste ambassadsekreterare och CIVKOM-delegat vid Sveriges ständiga representation vid EU i Bryssel. Det betyder att jag representerar Sverige i den rådsarbetsgrupp som diskuterar och kommer överens om mandat mm för EU:s civila krishanteringsinsatser runt om i världen.

Blev det som du hade tänkt från början?

Absolut! I och med att man roterar vart tredje till femte år på UD – mellan tjänster i Stockholm och i olika länder – är det nästan som att ha ett nytt jobb varje gång man kommer till en ny tjänst. Samtidigt är direktiv och arbetsmetoder relativt bestående, vilket gör att man känner sig hemma i alla dessa miljöer. Under mina tio år på UD har jag arbetat med politiska och ekonomiska frågor, hanterat konsulära ärenden, främjat svenska företags intressen, bland annat inom försvarssektorn, handlagt stats- och officiella besök och mycket mer. Arbetet har tagit mig till Budapest, Jakarta, Stockholm och Bryssel. Och vem vet vad som kommer härnäst!

Vad är det bästa med ditt jobb?

Att det är otroligt omväxlande och spännande. Jag kan verkligen aldrig vara etthundra procent säker på hur arbetsdagen kommer att se ut då vi arbetar med aktuella världshändelser. Och att få tjänstgöra i olika länder och miljöer är en fantastisk förmån!

Finns det något med ditt yrke som du tycker är viktigt att vara medveten om innan man bestämmer sig för det?

Beroende på personlig situation så kan det vara en utmaning för den som blir så kallad ”medföljare” när man är utsänd. Medföljande vuxna kanske behöver låta egna karriärmöjligheter stå tillbaka helt eller delvis (på vissa orter får t.ex. medföljare inte arbeta) och medföljande barn måste hitta nya kompisar och finna sig till ro i ny skola och ny miljö vid varje flytt. Samtidigt är fördelarna många: internationell erfarenhet, breda språkkunskaper, multikulturell förståelse och mycket mer, men man ska vara medveten om att flyttar sliter på alla på olika sätt.

Vilket råd skulle du ge till andra som vill bli jobba med samma som du?

Att verkligen ge sig in för det! UD är en otroligt spännande och fin arbetsplats, men konkurrensen är tidvis hård för att komma in. Att läsa flera främmande språk (t.ex. franska, spanska, tyska, ryska, arabiska eller mandarin, utöver engelska), att läsa både i Sverige och i andra länder och att skaffa sig viss arbetslivserfarenhet (även den gärna från Sverige och något annat land) kan bidra till att man lyckas. Men en viktig sak att komma ihåg är också att många som söker inte antas första gången, så att inte ge upp kanske är mitt främsta tips!