Datorer, appar och en föråldrad syn på IT

Idag tänkte jag inte skriva om det fackliga arbetet direkt, utan bara indirekt.

När jag påbörjade min doktorandtid i början av 1980-talet fick jag en elektrisk skrivmaskin att skriva på, inte en persondator, eftersom det inte fanns persondatorer då. Statistiska bearbetningar gjordes via en terminal på den minidator som fanns i källarvåningen på Skogis. Internet fanns inte, inte mobiltelefoner och inte heller email, utan om man ville kontakta någon så använde man antingen telefon eller det interna snabbtelefonsystemet. Utbudet av program var begränsat, men vi hade då en aktiv IT-avdelning i Umeå som höll sig ajour med både teknikutvecklingen och relevant programvara, och som hjälpte till med att leta rätt på nya, intressanta program som forskarna kunde ha glädje av.

Det har hänt mycket sen dess. Idag är både det centrala minidatorsystemet och snabbtelefonerna sen länge borta. Vi har persondatorer, smarta telefoner och läsplattor, och dessutom internet, email, videokonferens, sms, osv.

Jag har kört PC sen första början och har använt Windows sen det kom i version 1.0 och de program som rekommenderades av IT-avdelningen, alltså i huvudsak Office-paketet, Adobe Acrobat, SPSS, och några till. Men för några år sen skaffade jag min första iPhone, därefter en iPad, och eftersom jag var så otroligt nöjd med båda så köpte jag en Mac för knappt två år sen. Det gjorde att jag började leta nya program, och jag upptäckte att det fanns ett helt enormt utbud av olika program och appar.

En stor förändring mot förr är att många nu använder digitala kalendrar, digitala anteckningsböcker, läser vetenskapliga artiklar digitalt, osv. Och på samma sätt som folk har olika tycke och smak när det gäller fickalmanackor, anteckningsböcker, osv, så fungerar olika appar olika bra för olika människor. Så jag kollade naturligtvis om det fanns nån samlad information om tips på appar osv på IT-avdelningens web, men det fanns det inte, så jag fick börja leta själv.

Idag har jag hittat en hel massa bra program som underlättar mitt arbete och gör att jag kan arbeta effektivare. Jag använder nästan aldrig Word när jag skriver utan har ett antal olika program för mitt skrivande. Den här bloggen skriver jag exempelvis ofta på min iPad med appen MacJournal, vetenskapliga texter skriver jag i Scrivener, osv. Jag har olika appar för kalender, email och att-göra-listor, och använder inte Outlook annat än i undantagsfall. För statistik använder jag Wizard på Mac:en. Jag har appar för referenshantering, mind-mapping, outlining, osv. Men alla de appar jag använder har jag hittat på egen hand, eller efter tips från kollegor, inte med stöd av IT-avdelningen.

Så vad är då den fackliga vinkeln? Jo istället för att hjälpa oss att hitta olika appar som passar varje individ, så vill IT-avdelningen strömlinjeforma och likrikta vårt datoranvändande. Alla ska använda Word, alla ska använda Outlook, alla ska använda... samma program och helst exakt samma sorts datorer. Detta synsätt fungerar möjligen på en förvaltande myndighet, men inte på ett universitet. Både forskning och undervisning bygger på kreativitet och individualism. IT-tekniken kan användas för att underlätta för oss i vår forskning och undervisning, under förutsättning att den anpassas till var och ens sätt att arbeta. Men IT-avdelningen vill i stället likrikta, eftersom det blir enklare för IT-avdelningen då.

Det senaste exemplet är att man vill införa ett gemensamt, SLU-övergripande program för videokonferens, kopplat till Outlook, och det låter väl oskyldigt. Men ett av argumenten är att det gör det möjligt att se vilka anställda som är inloggade och aktiva vid sina datorer. Det skulle underlätta om man vill få tag i någon, så man vet om det är nån vits att ringa personen eller inte.

Vi uppfattar det som ett ganska stort ingrepp i den personliga integriteten, men det visar framförallt på en fullständig brist på insikt i hur forskare och lärare arbetar. Om jag sitter vid min dator och är aktiv så sitter jag kanske och skriver eller räknar, och vill inte alls bli störd. Eller jag kanske använder datorn vid en föreläsning och vill absolut inte bli uppringd. Eller sitter i ett möte och gör anteckningar och vill inte bli störd.

Det finns ett skäl till att forskare-lärare har årsarbetstid och inte fast kontorsarbetstid, och det är att våra arbeten kräver den friheten i tid och rum. Mina bästa idéer kommer sällan under kontorstid, och jag skriver bäst vid köksbordet, när alla andra sover. Tack vare appar som passar mitt sätt att arbeta och tänka så kan jag bli mer produktiv. Tanken att istället strömlinjeforma och likrikta våra IT-hjälpmedel eller rentav använda dem som ett sätt att kunna kontrollera vad vi gör, är fullständigt feltänkt och otroligt föråldrat.
När får vi se IT-avdelningens första tips på "App of the week" och när producerar man sin första SLU-app?

/Lunkan