Studenter borde ha lika bra skyddsnät som de som jobbar

Idag börjar höstterminen för många studenter i Uppsala. En del nyantagna studenter kommer direkt från gymnasiet, medan andra börjat plugga senare i livet kommer från att ha arbetat i några år. Så länge du klarar dina tentor och mår bra är studietiden kanske den bästa tiden i livet. Men till skillnad från den som har ett arbete har studenter ett väldigt dåligt skyddsnät. Både under studietiden och efter examen. Detta drabbar inte bara studenterna utan även samhället i form av olika kostnader.

Om du arbetar och är medlem i a-kassan så får du ersättning om du blir arbetslös. Om du blir sjuk, så kan du vara sjukskriven och sedan rehabiliteras tillbaka till arbetet. Om du blir gravid har du möjlighet att få graviditetspenning ifall ditt jobb kan innebära risker för dig eller ditt barn.

Men tyvärr omfattar dessa tryggheter inte studenter, som går miste om stora delar av det svenska socialförsäkringssystemet.

Lågkonjunkturen har slagit hårt mot arbetsmarknaden med en ökad arbetslöshet som följd. För nyexaminerade är konkurrensen tuffare än vanligt att få ett kvalificerat jobb efter examen. Samtidigt kan nyexaminerade studenter inte få a-kassa om de inte får jobb. En del kan då tvingas stå utan inkomst eller behöva ta första tillgängliga arbete efter examen. Det kan göra det svårare att etablera sig inom sitt yrke.

Dessutom riskerar det att skapa en undanträngningseffekt där akademiker tar mindre kvalificerade jobb från andra grupper av arbetslösa. Lösningen är ett examensvillkor i a-kassan. Genom det kan studenter få tid och en grundläggande ekonomisk trygghet att hitta ett jobb kopplat till sin utbildning. Allt annat är ett samhällsekonomiskt slöseri.

En annan lucka i skyddsnätet för studenter är sjukförsäkringen. Psykisk ohälsa bland studenter är högre än yrkesverksamma i samma åldersgrupp, enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten. Depression, utmattning och höga nivåer av stress är inte ovanligt bland studenter. Trots det kan studenter inte bli sjukskrivna på deltid.

Studenternas inkludering i socialförsäkringssystemet handlar om hur vi som samhälle ser på högre studier.

Idag har inte studenter en generell möjlighet att kunna bli sjukskrivna på deltid (25 %, 50 %, 75 %). Exempelvis kan inte en student med utmattningssyndrom kunna långsamt trappa upp sin studietakt och kunna ta sig tillbaka in i studierna. Dagens regelverk kring hur långt lärosätenas egna ansvar för rehabiliteringen går behöver också tydliggöras. Utan dessa förändringar riskerar studenter att tvingas hoppa av sina utbildningar. Det är en kostnad för både samhälle och individ.

En ytterligare brist i skyddsnätet är det faktum att studenter som blir gravida under sina studier inte har möjlighet att få graviditetspenning. Detta trots att studenter inom exempelvis vård eller skola kan ha tunga och krävande moment i de verksamhetsförlagda delarna av sin utbildning. Under pandemin var det dessutom extra allvarligt på grund av smittorisken, speciellt då gravida var en riskgrupp. Det borde vara

en självklarhet att även studenter ska kunna beviljas graviditetspenning om studierna innebär en risk för den gravida eller för barnet.

Hur studenter passar in i socialförsäkringssystemet handlar om hur vi som samhälle ser på högre studier. Anser vi att högre studier på 100 procent är en heltidssysselsättning så bör den ge tillgång till samma trygghet som andra heltidssysselsättningar gör. De studenter som går från arbete till studier förtjänar inte ett sämre skyddsnät bara för att de börjat studera.

Studenter behöver bättre trygghet. Detta för att fler grupper ska våga söka till universitetet och därmed lösa samhällets utmaningar med kompetensförsörjning. De studenter som idag börjar sina studier borde inte ha sämre skyddsnät än de som istället väljer att arbeta. I slutändan handlar det om hur vi som samhälle ser på utbildning och om vi vill lösa framtidens komptetensförsörjning och konkurrenskraft.

Debattartikel i UNT (Upsala nya tidning) 1/9-2025.