Högskolans oanvända forskningsmiljarder

-Visst blir det stora summor, men13 miljarder i oförbrukade forskningspengar är inte särskilt mycket. Det motsvarar ett års framförhållning och det är inte mer än rimligt. Kanske borde man i själva verket ha en buffert på det dubbla. Kåre Bremer, rektor för Stockholms universitet, var inte särskilt bekymrad när han diskuterade Riksrevisionens rapport om högskolesveriges oförbrukade forskningsbidrag.

Bakom utvecklingen ligger bland annat den ökande konkurrensen om forskningsmedlen. Osäkerheten om framtida bidrag och därmed även möjligheterna att finansiera den egna anställningen ökar behovet av att spara. Och det gör man ibland genom att skjuta på användandet av de externa bidrag som redan beviljats.

-Ett sätt att ändå minska volymen oförbrukade forskningspengar vore att ge bidragen för längre tid. Då skulle inte behovet av buffert vara lika stort.

När varje enskilt forskningsprojekt som pågår i det här landet själva ska bära alla kostnader även föräldraledigheter, sjukfrånvaro och eventuella uppsägningar, då krävs en buffert, som ofta leder till stora överskott i början av projekten. Det menade SULFs chefsutredare, Ann Fritzell, som även hon efterlyste mer av långsiktighet.

-Inom SULF frågar vi oss också om dagens ordning med korta osäkra anställningar där man när som helst kan bli utan anställning verkligen är det mest optimala sättet att bedriva forskning. Lockar de anställningsvillkoren verkligen de bästa människorna...

I sin granskning pekar Riksrevisionen på den kraftiga ökningen av oförbrukade externa forskningsbidrag. Volymen oförbrukat ökade i reala termer från 7,4 miljarder kronor år 1998 till 12,8 miljarder år 2009, även andelen bidrag som inte omsatts i forskning ökade under 2009. "Detta gäller framför allt bidrag från forskningsråden", skriver Riksrevisionen.

I sina slutsatser konstaterar Riksrevisionen att det inom högskolan finns ett antal incitament att spara forskningsmedel som tillsammans med brister i uppföljningen ligger bakom de senaste årens ökning av oförbrukade forskningsanslag.

Granskningen mynnar ut i ett antal rekommendationer till regering och lärosäten:
För regeringen blir det nu att se till att det i den nationella statistiken går att följa hur högskolan över åren omsätter sina forskningsbidrag i pågående forskning. De statliga forskningsråden bör också anpassa sina utbetalningar så att de bättre stämmer med lärosätenas planeringscykler. Dessutom bör återrapporteringen av hur beviljade externa bidrag används bli bättre.

Lärosätena bör skapa anställningsformer och arbetsplanering för den undervisande och forskande personalen som frigör tid i överensstämmelse med de kontrakt som tecknats med forskningsfinansiärerna. Dessutom bör man använda budget- och planeringsverktyg som möjliggör regelbunden och systematisk uppföljning av externa forskningsbidrag.

Göran Sten