Överlever euron? Räddningsturerna så här långt

De senaste åren har det varit många turer för att räta upp ekonomin inom EU och rädda den europeiska valutaunionen. Nu pågår förhandlingarna om det senaste initiativet, eurozonpakten, som Sverige deltar i, vilket Saco välkomnat.

Publicerad: Onsdag 11 jan 2012

Nyckelord:
Internationellt

Frågan är om euron kommer att överleva i sin nuvarande form. Placerarna på finansmarknaden tycks utgå från att det är högst osäkert. De olika initiativen för att skärpa den ekonomiska styrningen och rädda euron är en minst sagt snårig materia. Sacos internationelle sekreterare Åke Zettermark sammanfattar turerna så här långt.



Förslaget till en finanspakt, "fiscal compact" ( kallas också eurozonpakt) vid det europeiska toppmötet (Europeiska Rådet) 8-9 december 2011 innebär en ytterligare skärpning av den ekonomiska styrningen av euroländerna. Det gemensamma valutaområdet fungerar inte med så olika kostnadsutveckling och stora obalanser som har uppkommit. Med den blandning av överstatlig och mellanstatlig styrning som nu införs blir det svårgenomträngligt att se på vilken nivå beredning ska ske och hur beslut ska tas. Vidare får man intrycket att mellanstatliga processer kan komma att drivas parallellt med den som hanteras av EU:s institutioner. Eller...?

Så här säger euroområdets stats- och regeringschefer om finanspakten i uttalandet den 9 december: ... kommer vi att bygga vidare på och förbättra vad som har uppnåtts under de senaste 18 månaderna: den stärkta stabilitets- och tillväxtpakten, genomförandet av den europeiska planeringsterminen som inleds denna månad, det nya förfarandet för makroekonomiska obalanser samt europluspakten.

För närvarande är det 17 av de 27 medlemsstaterna i EU som har infört euron.

En kort rekapitulering av den ekonomiska styrningen:

  1. Först kom Stabilitets- och tillväxtpakten 1997 med krav på högst 3 procent underskott i offentliga finanserna och en statsskuld som inte överstiger 60 proc i relation till BNP. I pakten finns regler för hur EU ska förfara när en medlemsstat bryter mot reglerna, en process i många steg och med lång tidsutdräkt.

  2. När Frankrike och Tyskland bröt mot dessa regler en bit in på 2000-talet mjukades pakten upp 2005. Tyskland hade t ex stora kostnader för återföreningen som delvis drogs av vid beräkningen.

  3. Finanskrisen 2008-09 medförde att de underliggande obalanserna i flera medlemsstater blev synliga och akuta och under svenska ordförandeskapet påbörjades arbetet med en hårdare ekonomisk styrning. Beslut kom hösten 2011 i det s.k. "sex-packet", ett paket med sex förordningar och direktiv. Stabilitets- och tillväxtpakten skärptes åter. Udden är riktad mot euro-länderna men från svenskt håll var vi noga med att inte rekommendationer om lönekostnader och lönebildningen skulle spilla över på svenska lönebildningen. Svenska regeringen lyckades – efter samarbete med LO, TCO och Saco - få in skrivningar som värnar partsautonomin och lönebildningen.

    Den styrning som beskrivs ovan ligger på EU-nivån, förslagen har beretts i de gängse strukturerna, dvs att kommissionen lägger lagförslagen och att dessa bereds i rådet och parlamentet.

  4. Vid ett extra toppmöte i februari 2011 lade Frankrike och Tyskland överraskande fram förslag om en "konkurrenskraftpakt" , den som efter bearbetning kom att kallas "Europakten" och slutligen "Euro Plus-pakten". "Plus" därför att länder utanför euroområdet inbjöds att delta. Pakten har en mellanstatlig karaktär. Den "är inriktad på de områden som faller under den nationella behörigheten och som är centrala för att öka konkurrenskraften och undvika skadliga obalanser".

    Genom Euro Plus-pakten kan euroområdets medlemsstater välja ut enskilda politikområden och fastställa gemensamma mål med syfte att stärka ekonomin.

    Europluspakten kommer att utvärderas en gång per år vid vårtoppmötet, då Europeiska Rådet även behandlar europeiska planeringsterminen, se punkt 7.

    Vid denna del av Europeiska Rådets toppmöte kommer endast de deltagande medlemsstaterna att få delta.

    Pakten ska vara i linje med den ökade ekonomiska styrningen, se punkt 3 ovan. Den ska prioritera områden som är viktiga för konkurrenskraften och där medlemsländerna har bestämmanderätten.

    Därför ska också medlemsländerna själva bestämma hur de ska sträva mot de gemensamma målen. Varje år ska varje medlemsland göra nationella åtaganden. Att uppfylla målen är varje lands ansvar. För ökad konkurrenskraft betonas löne- och produktivitetsutvecklingens roll. Arbetskraftskostnaderna ska övervakas kontinuerligt och jämföras mellan länderna.

    LO, TCO och Saco varnade i gemensam debattartikel och i gemensamt brev till riksdagens EU-nämnd att den hårdare ekonomiska styrningen också tar sikte på löner och lönebildningen. Euro plus-pakten antogs formellt av Europeiska Rådet den 24-25 mars 2011. Då hade Europeisk Rådets president Van Rompuy lagt sig i och inlemmat EU:s institutioner i processen. De förändringar i pakten som blev resultatet efter Europeiska Rådets möte gjorde att Saco inte längre anser att Sverige ska stå utanför. Alla 17 euroländer samt sex av de övriga anslöt sig till Euro Plus-pakten. Utanför står Sverige, Storbritannien, Tjeckien och Ungern.

  5. Ånyo på franskt och tyskt initiativ kom "Finanspakten" vid toppmötet i december 2011, sannolikt sprungen ur en insikt/otålighet att "sex-packet" har för långsam beredningsprocess innan sanktioner kan utdömas mot euro-länder som inte rättar till obalanser. Jämfört med "sex-packet" är det mer av automatiska sanktioner, utökad användning av omvänd majoritet (åtgärder mot ett euro-land införs såvida inte en majoritet av euroländerna motsätter sig). Alla icke euroländer utom Storbritannien inbjuds att delta.

    Lite komplicerat är följande: Eftersom David Cameron meddelade att Storbritannien inte deltar i pakten så kunde inte Frankrike och Tyskland driva igenom en fördragsändring utan pakten har fått karaktären av en mellanstatlig överenskommelse. I sista stycket i pakten skrivs: " Vissa av de åtgärder som beskrivs ovan kan beslutas genom sekundärlagstiftning. Euroområdets stats- och regeringschefer anser att de andra åtgärderna bör ingå i primärrätten. Med tanke på att det inte råder enhällighet bland EU:s medlemsstater, har de beslutat att anta dem genom en internationell överenskommelse som ska undertecknas i mars eller dessförinnan. Målet är fortfarande att införliva dessa bestämmelser i unionens fördrag så snart som möjligt". I januari 2012 pågår förhandlingar om ett nytt fördrag mellan 26 av de 27 medlemsstaterna i EU. Sverige deltar alltså i diskussionerna om hur finanspakten slutligen ska utformas, endast Storbritannien står vid sidan. Reglerna kommer vara bindande för euroländerna
    (Primärrätt=fördrag, sekundärrätt =direktiv eller förordning.)

  6. Utöver den styrning som nämnts ovan så finns tillväxtstrategierna. Lissabonstrategin genomfördes 2000-2010 och har följts av EU 2020 för åren 2010-20120. De tillämpar den öppna samordningsmetoden, innebärande riktlinjer och mål för de olika politikområdena, nationell rapportering från medlemsstaterna till kommissionen om vad medlemmarna vidtagit och uppnått, därefter analyser och rekommendationer från kommissionen och rådet till respektive medlemsstat. EU har lagt fast fem övergripande mål inom följande områden: Sysselsättning, FoU och innovation, Klimat, Utbildning, Fattigdomsbekämpning. Parterna på arbetsmarknaden har en roll i arbetet.
  7. Den europeiska planeringsterminen infördes samtidigt med EU 2020. Medlemsstaterna ska därmed samordna sin budgetpolitik, makroekonomiska politik och strukturpolitik.

  8. Den årliga processen är i korthet följande:
    I januari lägger kommissionen fram sin årliga tillväxtöversikt "Annual Growth Survey". 2012 års rapport tidigarelades dock till 23 november 2011 p g a krisen. Rapporten innehåller EU:s prioriteringar för det kommande året för att öka tillväxten och sysselsättningen. Vid marstoppmötet (Europeiska Rådet) tas beslut om riktlinjer för medlemsstaternas politik, grundad på tillväxtöversikten.
    I april presenterar medlemsstaterna sina nationella reformprogram med åtgärder för en "smart och hållbar tillväxt".
    I juni utvärderar kommissionen programmen och utfärdar landsspecifika rekommendationer till medlemstaterna. Ministerrådet diskuterar rekommendationerna och toppmötet godkänner dem.
    I slutet av juni eller början av juli antar rådet formellt de landsspecifika rekommendationerna.
    Och så avses det rulla på..