Nya gymnasiet blir bra
Att dela gymnasieskolan i en yrkesförberedande och en högskoleförberedande del behöver inte betyda att det blir svårare att byta väg i livet. Tvärtom kan det bli enklare. Det liggande förslaget stärker även kopplingen till näringslivet. Det skriver Sacos ordförande Anna Ekström, chefen för LO:s arbetslivsenhet Irene Wennemo och Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund på debattplats i Sydsvenskan.
Publicerad: Söndag 14 sep 2008
- Nyckelord:
- Arbetsmarknad,
- Samhällsekonomi,
- Utbildning & forskning
Vi är på väg att få ett nytt gymnasium. Det är något som våra organisationer välkomnar. Vi menar att utgångspunkten för en gymnasiereform bör vara dagens tillkortakommanden, och de är avsevärda. Vi vill se en ny gymnasieskola där fler elever får en användbar och efterfrågad utbildning för arbetslivet. Fler elever skall känna att de klarar gymnasiet och att de också får kunskaper som ger dem en stabil grund såväl för yrkeslivet som för livets fortsatta utmaningar.
Det finns de som väljer att kritisera förslaget till en ny gymnasieskola. Det nya gymnasiet anses bygga in återvändsgränder och sortera eleverna. När man lägger så stort fokus på detta väljer man att blunda för de stora problem som gymnasiet har.
LO, Saco och Lärarnas riksförbund, bland många andra, är positiva till stora delar av det nu liggande gymnasieförslaget. Vi ser det som en uppgradering av dagens gymnasium så att det bättre svarar mot behoven från eleverna av att få en användbar utbildning som arbetslivet efterfrågar.
Farhågorna för att det nya gymnasiet skulle cementera ungdomars tidiga livsval, så att de skulle ha svårt att senare byta inriktning, kan vi förstå. Men vi menar att fördelarna med reformen uppväger.
Att dela gymnasieskolan i en yrkesförberedande och en högskoleförberedande del behöver inte betyda att det blir svårare att byta väg i livet. Tvärtom kan det till och med bli enklare, och framför allt så blir det med gymnasieskolans tydligare struktur lättare för både elever och föräldrar att förstå innebörden i de val som görs.
Vi menar nämligen att de som kritiserar gymnasiereformen också glömmer bort att det livslånga lärandet innebär ständiga möjligheter att välja nya vägar efterhand som intressen och möjligheter skiftar. Därför är det viktigt att alla har möjlighet att börja om. Inte bara de som valt ett yrkesprogram och som vill gå ett studieförberedande sådant, utan också de som valt ett studieförberedande program och finner att det inte passar dem. Även dessa elever skall ha rättighet att till exempel inom ramen för komvux kunna läsa in ett yrkesförberedande program.
Dessutom har parterna på arbetsmarknaden genom den nya reformen stora möjligheter att utforma sina respektive utbildningar i enlighet med de krav som finns i branscherna. Om en mer gedigen teoretisk grund är nödvändig i ett eller annat ämne finns inga hinder mot att öka detta inslag i de gymnasiala yrkesutbildningarna.
Vad kritikerna av reformen glömmer är att nästan var fjärde elev idag inte klarar att ta sig igenom gymnasiet.
Vi menar att den nya gymnasieskolan kommer att ge mer likvärdighet och en tydlig och bra struktur, inte minst för yrkesprogrammen. Vi tror också att färre – men bättre – program ökar jämlikheten över landet.
Gymnasieskolans viktigaste roll måste vara att ge en god förberedelse för fortsatta studier eller yrkesarbete. Vi anser det angeläget att fokus hålls kvar på att eleverna skall lämna gymnasiet med en utbildning som ger dem nya möjligheter i livet och som leder såväl till jobb som till fortsatta studier.
Det är emellertid också viktigt att yrkes- och studievägledningen blir bättre, så att valen som görs blir väl underbyggda. En reform att komplettera med vore att ge bättre förutsättningar för yrkesverksamma att senare i livet fullständiga sin utbildning med skapliga ekonomiska villkor.
Vi välkomnar också att kopplingen mellan näringsliv och yrkesprogram kommer att förstärkas. Många av de yrkesförberedande programmen har idag svårigheter att få ihop en arbetsplatsbaserad praktik för eleverna. Men med de nyinrättade nationella och lokala programråden blir det lättare.
På några punkter är vi skeptiska eller föreslår att man skall utreda vidare. Hur ett bra system med lärlingstjänster skall se ut bör exempelvis studeras vidare.
Att nästan en fjärdedel av gymnasisterna misslyckas med sin utbildning, det förpliktigar. Det som nu föreslås bli en ny gymnasieskola tror vi på många sätt skulle förbättra läget.
ANNA EKSTRÖM
METTA FJELKNER
IRENE WENNEMO
Debattartikel i Sydsvenskan 14 september 2008.