"Prioritera kvalitet"

I fredags installerades Per Eriksson som rektor vid Lunds universitet. Ett av de första ärendena på hans skrivbord är regeringens förslag att flytta utbildningsplatser från bland annat Lunds universitet till högskolor i de områden som har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen, framför allt olika högskolor i Västsverige. Vid första anblicken kan det verka som en bra åtgärd eftersom platserna ändå inte fullt utnyttjas av studenter i Lund.

Men problemet med att flytta högskoleplatser i början av en ekonomisk nedgång är att vi av erfarenhet vet att lågkonjunktur innebär högkonjunktur för högskolorna. Under de närmaste åren kommer många fler att söka sig till utbildningar och allt fler kommer att förlänga sin tid på universitetet, hellre än att ta examen ut i trolig arbetslöshet. Söktrycket kommer att öka på alla högskolor, inte bara de som ligger nära industrier som varslat. Även om Lunds universitet under ett par år har haft svårt att fylla alla sina platser, kan den situationen vara väldigt annorlunda om ett par år.

Regeringen har sagt sig vilja föra en högskolepolitik med högkvalitativ utbildning och forskning som främsta mål. Men att flytta utbildningsplatser till de regioner som har särskilda problem på arbetsmarknaden är en åtgärd som snarare andas regionalpolitik.

Att flytta utbildningsplatser är en kortsiktig åtgärd. Vi är bara i inledningen av en lågkonjunktur som ser ut att bli både djup och långvarig. Risken är stor att fler regioner kommer att drabbas av stora nedskärningar, samtidigt som det inte kommer att finnas tomma utbildningsplatser att flytta runt. Dessutom kommer universitetsorterna säkert att ha en egen arbetslöshet att tampas med – nyutexaminerade akademiker som har få jobb att söka kanske inte syns som varselstatistik, men arbetslösheten blir lika verklig för det.

I den ekonomiska krisens styva kuling är det lätt att se utbildning som det universalmedel som skall rädda oss ur knipan. Förslag förs fram om att vi skall utbilda oss ur krisen genom att öka antalet högskoleplatser eller införa permitteringslön för varslade som vill vidareutbilda sig. Självklart kan högskoleutbildning vara ett bra alternativ i en lågkonjunktur, för den som vill satsa på en sådan. Men utbildningarna måste hålla god kvalitet, även i kristider. Den läxan borde vi ha lärt oss under nittiotalskrisen!

Det är väl känt att högskolornas resurser per utbildningsplats minskade kraftigt under nittiotalets utbyggnad av högskolan och att resurstillskotten hittills har varit långt ifrån den nivå som skulle behövas. I förlängningen har detta självfallet gett de svenska högskoleutbildningarna kvalitetsproblem. Det finns flera åtgärder som behöver genom­föras för att utbildningskvaliteten skall bli bättre, till exempel mer och bättre praktik, fler undervisningstimmar och därmed mindre självstudier.

En viktig kvalitetsaspekt är att utbildningen och forskningen har nära kontakt med varandra och för det krävs fler disputerade lärare vid våra universitet och högskolor. I skriften "Ingen forskning utan forskare" från Saco, föreslås att 50 procent av lärarna vid högskolorna och två tredjedelar vid universiteten skall vara disputerade och att de disputerade lärarna också skall undervisa i grundutbildningen. Idag är det bara tre lärosäten som når upp till vårt mål för universitet, nämligen universiteten i Lund och Uppsala samt Handelshögskolan i Stockholm. Det är lång ifrån tillräckligt om vi vill att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund.

Vi gör klokt i att satsa på utbildning av hög kvalitet, alldeles oavsett hur antalet utbildningsplatser ändras. Högre utbildning skall vara tillgänglig för dem som vill och kan tillgodogöra sig den – men det får inte ske på bekostnad av kvaliteten.

Anna Ekström, ordförande Saco

Debattartikel i Sydsvenskan 1 februari 2009.