Bara valtaktik att behålla den skadliga värnskatten

Finansminister Anders Borg (M) lever inte som han lär. Borg brukar säga att politiken ska bygga på forskning. Men det tycks inte hjälpa hur många forskningsrapporter som visar att den högsta statliga skatten, värnskatten, är skadlig. Finansministern vill ändå inte ta bort den, han är bara vetenskaplig när det passar ­honom.

Vi hoppas till slut dock att droppen urholkar stenen. Värnskatten är skadlig för Sveriges långsiktiga ekonomiska utveckling. Det kostar inget att på sikt att ta bort den och dess fördeln­ings­politiska effekter är mycket marginella.

Att straffbeskatta utbildning och ansvarstagande på arbetsplatserna är naturligtvis i längden ekonomiskt vansinne. I synnerhet när ökat arbetsutbud och produktivitet är avgörande för att betala vår gemensamma välfärd i framtiden.

Detta påpekade regeringens eget globaliseringsråd i sin slutrapport 2009. Nu har även Anders Borgs egna utredare i Långtidsutredningen, LU, utfärdat en väldigt tydlig rekommendation. Värnskatten bör avskaffas.

Om man vill öka antalet arbetade timmar, och det vill alla politiker, annars kommer det inte att finnas tillräckligt med pengar för att klara den åldrande befolkningens vårdbehov, ja då bör man enligt LU koncentrera sig på marginalskatterna. Skatten på den sist intjänade hundralappen påverkar viljan att arbeta mer. Internationella studier visar att effekten är särskilt hög för höginkomsttagare.

LU har räknat på vad det skulle kosta att avskaffa värnskatten på 5 procent som alla som tjänar mer än 45 000 kronor i månaden måste betala i år. Slutsatsen är att det inte kostar något alls. Arbetstiden och produktiviteten skulle stiga så mycket att skatteintäkterna skulle bli oförändrade, ja kanske till och med öka om värnskatten togs bort. Det resultatet ligger också i linje med tidigare forskning som LU hänvisar till.

Även om man ska vara försiktig med att lättvindigt räkna hem dynamiska effekter skriver finans­ministerns egna utredare:

"Det innebär att den högsta marginalskatten i Sverige svårligen kan motiveras – skatter som har så snedvridande effekter att de inte genererar några intäkter alls innebär en samhällsekonomisk förlust enligt alla rimliga värderingar av ­fördelnings­politiska aspekter.

Därmed finns det mycket starka skäl för att den högsta marginalskatten bör sänkas. Lämpligen genom att värnskatten avskaffas."

Nu skulle en avskaffad värnskatt givetvis innebära skattesänkningar för dem som tjänar mest. Och det är naturligtvis därför Anders Borg, statsminister Fredrik Reinfeldt och de nya Moderaterna är emot. De vill inte ­riskera anklagelser för att gynna höginkomsttagare.

Därför är avskaffandet av värnskatten en "eskatologisk" fråga enligt Borg, trots att den borgerliga alliansen i sitt valmanifest skriver att "värnskatten är skadlig för tillväxten, inte minst för att den straffskattar utbildning och entreprenörskap."

Men i längden kan det väl inte vara en fråga in i evigheten att avskaffa en skatt som är så skadlig för ekonomin enligt såväl forskningen som regeringspartierna själva?

Nu ska regeringen ha en eloge för att den 2009 höjde inkomstgränsen för när statlig skatt ska tas ut. Där­med uppfylls målet från skattereformen för 20 år sedan om att högst

15 procent av inkomsttagarna ska betala statlig skatt. Det är utmärkt! Det hade bara hänt ett år tidigare, 1995, sedan skattereformen trädde i kraft.

Men av dem som jobbar heltid ­betalar nästan 30 procent statlig skatt och av de heltidsarbetande med en minst treårig akademisk utbild­ning är det nästan hälften som betalar statlig skatt och var femte måste betala värnskatt.

Ändå behöver inte Anders Borg ­bekymra sig så mycket om de fördelningspolitiska effekterna av avskaffad värnskatt. I skattesystemet är det grundavdraget och den statliga skatten under värnskatten som står för den stora omfördelningen. Värnskatten har en ganska liten betydelse för att kortsiktigt utjämna inkomsterna i befolkningen, samtidigt som den enligt forskarna inte ger några ökade intäkter.

Skattens syfte är att utjämna inkomsterna, men den blir i stället kontraproduktiv eftersom den minskar skattebasens tillväxt. Därmed kan de grupper som skulle behöva stödjas via statsbudgeten i längden förlora eftersom folkhushållets samlade inkomster blir lägre.

Vi har i olika sammanhang efterlyst en bred översyn av skatte­systemet. Det behövs en ny bred ­skatteuppgörelse som gynnar arbete och tillväxt och ser till att klara de ­offentliga åtagandena.

Men, Anders Borg, börja med att leva som du lär. Lyssna på forskningen och avskaffa värnskatten.

Anna Ekström, ordförande, Saco, som har 600 000 medlemmar i 23 förbund.
Sture Nordh, ordförande, TCO, vars 16 förbund har 1,2 miljoner ­med­lemmar.

Debattartikel på DI.se 21 mars 2011.