”Ny modell för Las gynnar både företag och anställda”

Det är dags att göra något åt låsningen kring lagen om anställningsskydd (Las). Rådande motsättningar är förödande för den svenska modellens sätt att fungera. Men lösningen behöver inte vara långt borta, parterna är inte så oense som det föreföll när Svenskt Näringsliv 2009 bröt upp från förhandlingarna om ett nytt huvudavtal med LO och PTK. En ordning där ett förliknings- och skiljeförfarande i parternas regi ersätter "sist in först ut" kan ligga inom räckhåll.

Turordningsreglerna i Las är ständigt under diskussion. Svenskt Näringsliv och flera borgerliga partier förespråkar mer eller mindre radikala förändringar, medan Moderaterna håller emot. Tendensen är sedan länge att Las luckras upp, och man kan befara att en del företag finner nya sätt att kringgå bestämmelserna. Men arbetsgivarnas missnöje kommer inte att försvinna. De anser att turordning efter anställningstid är feltänkt och orättfärdig, och de får inget gehör för principen att produktionens intresse ska avgöra företrädesrätten till anställning. Och ingen kan gilla en lag som inbjuder till manipulationer, där en uppsägning av personliga skäl omtolkas till arbetsbrist och turordningskretsar designas så att påläggskalvar ges företräde framför trotjänare.

Nuvarande ordning fungerar helt enkelt inte bra för någon av parterna. De återkommande tvisterna under 37 år i både förhandlingssfären och politiken fräter på det kollektiva systemet. Turordningsfrågan var den främsta orsaken till att förhandlingarna om ett nytt huvudavtal blev resultatlösa. Den blockerade lösningar i andra frågor, där parterna var i huvudsak överens, bland annat sättet att genomföra avtalsrörelserna och ett starkare ekonomiskt omställningsskydd vid uppsägningar.

En lösning av de tvistefrågorna hade vitaliserat den svenska modellen och gjort det lättare för parterna att finna varandra i andra frågor av gemensamt intresse, till exempel Sveriges hållning till arbetsrättsliga förslag inom EU och integration av nya svenskar i arbetslivet.

Parternas förslag då förhandlingarna bröts visar hur den naturliga kompromissen ser ut. Svenskt Näringsliv föreslog som en huvudregel att man vid driftsinskränkningar ska "beakta såväl produktionens beroende av arbetskraftens duglighet och lämplighet som de anställdas berättigade intresse av trygghet i anställningen". Formuleringen är hämtad från Saltsjöbadsavtalet 1938. LO och PTK föreslog i sak detsamma. Målet var alltså gemensamt.

Men förslagen var maximalt oförenliga i fråga om "stupstocken", den regel som träder i kraft om man inte blir överens om hur de två intressena ska vägas mot varandra i ett enskilt fall. Svenskt Näringsliv ville att arbetsgivaren i sista hand ska avgöra urvalet, medan LO och PTK ville ha kvar turordningen enligt Las.

Inget av dessa förslag kommer någonsin att accepteras av båda parter.

Vi förespråkar en tredje modell, där stupstocken ersätts av ett skiljeförfarande genom en partsgemensam nämnd, i stora drag enligt den modell som tillämpades på den privata arbetsmarknaden 1938–1974. Anställningsskyddet skulle inte bli likadant som då, men parterna skulle återta det fulla ansvaret för urvalet vid nerdragningar.

Skulle detta fungera i praktiken? Ja, om parterna väl bestämt sig kommer de i eget intresse att agera så att utfallet blir rimligt och balanserat. I likhet med de domare i Arbetsdomstolen som nominerats av parterna kommer arbetsgivare och fackliga företrädare i en skiljenämnd att sätta en ära i att fatta beslut på sakliga grunder. Nämndens utslag behöver inte offentliggöras och bör inte betraktas som prejudikat, eftersom varje turordningstvist är unik. Proceduren blir mindre juridisk och regelstyrd än i Arbetsdomstolen, mer inriktad på en rättvis och praktisk lösning i det enskilda fallet. Så fungerade det i turordningstvister på privata arbetsplatser med kollektivavtal före 1974, och de anställdas organisationer var tillfreds med den ordningen. Initiativet till lagstiftning kom från politikerna, inte från facket.

Las är dispositiv i fråga om turordningen och behöver därför inte ändras, parterna har full frihet att gemensamt införa andra regler än "sist in först ut", vilket redan sker i många fall.

Att ersätta turordningsregeln med ett skiljeförfarande, där fackets inflytande är lika stort som arbetsgivarens, skulle göra skillnaden mellan tidsbegränsad anställning och tillsvidareanställning mindre skarp. Företagen skulle hysa mindre tvekan att anställa tills vidare, färre löntagare skulle hamna utanför anställningsskyddet.

En skiljenämnd med det uppdrag vi föreslår skulle göra en fri bedömning. Det skulle gynna den part som visar starkast vilja att väga de motstående intressena sakligt och rättvist.

Förhandlingar och avtal har stora fördelar framför lagstiftning. Vi tror att den svenska ekonomin, företagens konkurrenskraft, de anställdas trygghet och de arbetslösas chanser att få jobb skulle växa om anställningstryggheten kunde bestämmas mer i avtal och mindre i lag.

Anna Ekström
ordförande Saco

Svante Nycander
journalist, f d chefredaktör DN

Debattartikel införd i DN Debatt 30 april 2011.