"Studenter behöver lärare"

Ska kvaliteten i högskolan förbättras måste den lärarledda tiden öka. Det skriver Sacos avgående ordförande Anna Ekström, som inom kort blir generaldirektör för Skolverket, tillsammans med ordförandena för samtliga Sacoförbund.

Publicerad: Fredag 6 maj 2011

Nyckelord:: Utbildning & forskning

För lite och för sent. Så kan man sammanfatta regeringens insikt om att högskolan har för lite lärarledd tid.

Nu krävs krafttag snabbt för att höja kvaliteten i högskoleutbildningen och därmed också korta studietiderna, vilket såväl samhälls- som privatekonomin skulle tjäna på.

I budgeten förra hösten slog regeringen fast att ökningen av antalet högskolestuderande i kombination med de stora besparingarna på högskolan under 1990-talet fått kännbara konsekvenser.

I vårbudgeten talar regeringen om att "det är fortsatt angeläget att höja lärarnas kvalitet och höja statusen på läraryrket".

Tyvärr saknas kraftfulla åtgärder när det gäller det som staten själv förfogar över, nämligen universitet och högskolor.

Den lärarledda tiden på dessa har minskat samtidigt som studiegrupperna blivit större. Därför ska grundutbildningsanslagen öka med 200 miljoner kronor 2012 och från 2013 med 400 miljoner kronor. Ökningen ska främst satsas på humaniora och samhällsvetenskap där den lärarledda tiden är minst.

Det är naturligtvis positivt att regeringen sett problemet med att den lärarledda tiden på många utbildningar är nere i en handfull timmar i veckan, och anslår mer pengar för att göra något åt det. Men beloppen och effekten av dem är lika naturligt alldeles för låg.

Ska en radikal förbättring av utbildningens kvalitet ske krävs helt andra summor.

En ordentlig satsning på grundutbildningen vid högskolan borde vara högprioriterad i regeringens kommande budgetarbete. Målet måste vara åtminstone tio timmars lärarledd undervisning i veckan på alla akademiska utbildningar, undervisning som läraren självklart får tillräckligt med tid för att förbereda och följa upp. Det innebär en fördubbling jämfört med de utbildningar som har minst lärarledd tid idag.

För politiker av alla kulörer borde det vara en högprioriterad fråga. Inte bara för att det är ekonomiskt och mänskligt rätt, utan även av partipolitiska skäl. Enligt Sacos valundersökning inför valet 2010 anser 86 procent av akademikerna att ökad kvalitet i det svenska utbildningsväsendet spelar en avgörande roll när de ska bestämma vilket parti de ska rösta på.

Samhällsekonomiskt är det långsiktigt rätt att öka anslagen och den lärarledda tiden vid högskolan. Det kan inte vara rimligt att en del studenter får nöja sig med tre, fyra timmar i veckan. De blir sämre utbildade och arbetsgivarna får sämre förberedd arbetskraft. Sverige står sämre rustat för att konkurrera gentemot omvärlden och för att hantera framtida ödesfrågor som energi, miljö, vård och omsorg.

Finansdepartementets senaste långtidsutredning (LU) har också pekat ut det sena inträdet på arbetsmarknaden för högskoleutbildade som ett stort problem. I Sverige är genomsnittsåldern för examen från högskolan 29 år. Bland jämförbara länder är det bara Island som ligger högre.

Det sena inträdet på arbetsmarknaden leder till en lägre sysselsättningsgrad vilket är ett stort problem när allt färre som arbetar ska betala pensioner, vård och omsorg för allt fler äldre.

Även privatekonomiskt är det en dålig affär att skjuta på examen. Varje års senare inträde på arbetsmarknaden kostar ungefär 80 000 kronor i disponibel livsinkomst, enligt LU. För samhället är kostnaderna ungefär det dubbla på grund av uteblivna skatteintäkter och högre transfereringar för dem som tar examen sent.

Det finns alltså utomordentligt starka ekonomiska motiv för en lägre examensålder. Långtidsutredningen föreslår också ett antal ekonomiska incitament för att få ungdomar att börja läsa tidigare på högskolan.

Men utöver de rent krassa drivkrafterna är det rimligt att anta att även högre utbildningskvalitet genom mer lärarledd tid skulle bidra till att korta studietiden. I en globaliserad ekonomi krävs kunskap för att hålla uppe tillväxt och levnadsstandard.

Då måste regeringen lyfta blicken och ge högskolan den prioritet som är nödvändig för långsiktig framgång. Då får det inte stanna vid vällovliga ambitioner. Regeringen måste gå från ord till handling och ge möjlighet till rejäl ökning av den lärarledda tiden på högskolan.

ANNA EKSTRÖM, ordförande Saco

LISA GEMMEL, ordförande Saco Studentråd

CHRISTIN JOHANSSON, Akademikerförbundet SSR

MIKAEL IGELSTRÖM, Civilekonomerna

KARIN LINDER, DIK

LENA HAGLUND, Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter

GÖRAN ARRIUS, Jusek

BROR HOLM, Kyrkans Akademikerförbund

ANNA HERTTING, Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund

METTA FJELKNER, Lärarnas Riksförbund

MADELEN NILSSON, Naturvetarna

LARS FRESKER, Officersförbundet