Arbetsvillkor centrala i akademins ledarskap

Saco står för politik baserad på kunskap. Därför välkomnar vi Kungl. Vetenskapsakamiens genomlysning av svensk forskning. Det internationellt jämförande perspektivet tillför värdefull kunskap om hur framgångsrika forskningsmiljöer kan organiseras. Flera av de förslag som Gunnar Öquist och Mats Benner för fram står också på Sacos agenda.

Inför den senaste forskningspropositionen arbetade Saco för ökade direkta anslag till lärosätena, ett förslag som nu förs fram i Kungl. Vetenskapsakamiens rapport. Att minska beroendet av externa medel är ett sätt att frigöra tid för forskning. Det är också ett steg i riktning mot kreativa miljöer där forskarna kan satsa på idéer som inte måste ge omedelbar avkastning. Även finansieringen av tjänster är central för att skapa goda arbetsvillkor. Den som ständigt måste lägga forskningstid – eller fritid – på att försvara sin existens via ansökningar om medel, får mindre tid över för både meritering och återhämtning. Med stabilare villkor får lärare och forskare vid våra lärosäten mer tid att arbeta med faktisk forskning och undervisning.

Öquist och Benner föreslår tydligare karriärvägar som ska åtföljas av adekvat finansiering. Saco arbetar för att forskare och doktorander ska erbjudas tjänster istället för bidrag eller stipendier, och alltfler lärosäten går nu i den riktningen. Tiden efter disputationen är det av högsta vikt att fånga upp de bästa forskarna och erbjuda så goda anställningsvillkor och bra finansiering att de kan göra ett faktiskt val mellan att forska i akademin eller använda sin kompetens i en annan sektor. När valet mellan att stanna eller gå avgörs av att villkoren i akademin är mindre attraktiva, hindras den viktiga rörligheten. Därmed försvagas utvecklingen av svensk forskning – i akademin, men också inom andra sektorer.

För både forskningen och utbildningens utveckling är det också viktigt att forskare är välkomna tillbaka till akademin om de valt att arbeta med relevanta uppgifter i andra sektorer. Det kräver en öppenhet inför att de kompetenser och erfarenheter som de utvecklat på andra arbetsplatser kan bidra till forskningen och ge arbetslivsanknytning i utbildningen. Det innebär också att akademin måste vara så inbjudande att dessa forskare vill komma tillbaka och berika verksamheten.

Utan forskare, ingen forskning. Det akademiska ledarskap som Öquist och Benner också efterlyser måste vara såväl ett akademiskt strategiskt ledarskap som ett ledarskap som ser till arbetsvillkoren. Forskningspolitiken behöver ge förutsättningar för akademin att utvecklas så att de bästa forskarna vill arbeta där, som de proffs de faktiskt är. Den moderna forskningen är en profession, inte ett kall.

Införd i Tidningen Curie 2012-12-17.