Las behöver bli mer transparent

Mot bakgrund av debatten om turordningsreglerna i Las har Saco gjort en kunskapsöversikt, där vi bland annat gått igenom nationalekonomisk och arbetsrättslig forskning. Vi har också genomfört en fokusgruppsstudie med företrädare för arbetsgivare och fackliga organisationer för att få en fördjupad bild av hur Las kan fungera i praktiken vid neddragningsförhandlingar.

Debatten är polariserad. Många menar att det är svårt för företagen att behålla viktig kompetens vid neddragningar. Att Las låser inne arbetstagare med lång anställningstid lyfts även fram. Men också att kompetens är nyckeln till trygghet på arbetsmarknaden.

Vi finner att Las genom rättsutvecklingen ger allt större möjligheter att nå det resultat som är bäst för verksamheten vid en neddragning, men för det krävs att arbetsgivaren förutom att ha resurser också har god kunskap om arbetsledningsrätten och om den egna organisationen. För de anställda har kompetens blivit viktigare. Arbetsgivarna har fått ett stort utrymme att fritt göra omplaceringar inför en neddragning.

De förfogar över den fortsatta verksamheten och kan styra vilka kvalifikationer som behövs genom befattningsbeskrivningar. Skyddet Las ger arbetstagare med lång anställningstid har dä rmed försvagats. Tryggheten ligger för många i stället i kompetensen. Denna slutsats blir alltmer giltig i takt med att utvecklingen går mot större krav på kompetens och expertkunskap.

Vi tror att kunskapsbrist är en förklaring till den polariserade debatten. Det är svårt att i lagtexten utläsa vad som gäller vid en neddragning, utan god insikt i rättspraxis. Las är inte transparent, ett problem som inte ska underskattas. Om kunskapen saknas uppstår diskrepans mellan gällande rätt, som avgör det juridiska innehållet i arbetsledningsrätt och anställningsskydd, och förståelsen och tillämpningen av Las ute i arbetslivet.

En kodifiering av rättspraxis skulle kunna öka transparensen. Vi tror dock att det är svårt att genomföra en revidering av Las som alla parter kan acceptera. Risken för nya låsningar är därför stor. Dessutom innebär en kodifiering en mer detaljerad lagstiftning, vilket kan riskera den flexibilitet som Las trots allt ger. De som förespråkar ändringar brukar påpeka att Las är otidsenlig, då lagen tillkom när Sverige var ett industrisamhälle.

Den samlade bild som vår rapport ger är dock att Las genom rättspraxis faktiskt anpassats till dagens kunskaps- och tjänstesamhälle. Vår studie visar även att Las är väl förankrad i den svenska kollektivavtalsmodellen och ger utrymme för flexibla lösningar i förhandlingar och i kollektivavtal. Men för att vår modell ska fungera måste parterna ta ett gemensamt ansvar att informera anställda och arbetsgivare och att i debatten ge en rättvisande bild av Las.

Ett annat problem som hörs i debatten är att Las försvårar ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Kopplingen till turordningsreglerna är inte given med tanke på att vikten av lång anställningstid minskat. Vi ser dock att andelen visstidsanställningar bland ungdomar ökat under senare år. Sannolikt har de ökade möjligheterna till visstidsanställning i Las bidragit till denna utveckling. Las ger också utrymme att stapla visstidsanställningar på varand­ra, vilket bidrar till att det kan ta lång tid för unga att etablera sig. Ett sätt att möta denna problematik är att sätta en maxgräns på 36 månader för visstidsanställningar.

Slutsatsvis finner vi att det försvagade anställningsskyddet lett till att det är allt viktigare för individen att vara anställningsbar. Kompetens behövs inte bara för att öka chanserna att behålla anställningen vid en neddragning, utan också för att underlätta rörlighet och omställning på hela arbetsmarknaden.

Möjligheterna till omställning och utveckling måste förstärkas. Redan i dag ger omställningsavtalen individen god hjälp. Men i den bästa av världar står individen rustad för omställning långt innan en arbetsbristuppsägning är ett faktum.

Eva Oscarsson, utredare Saco
Helena Larsson, jurist Saco
Lena Maier Söderberg, chefsjurist Saco

Debattartikel införd i Lag & avtal 22 augusti 2013.