Arbetsgivare måste lära sig att läsa ett cv

Antalet studenter på högskolan har dubblerats sedan tidigt 90-tal. 62 900 personer tog examen läsåret 2012/13, vilket är nytt svenskt rekord. Ändå menar arbetsgivare att de har svårt att hitta rätt kompetens. Den ekvationen går inte ihop.

Högskoleutbildade ses ofta som specialister. Den bilden odlas både av akademikerna själva, av lärosätena och av arbetsgivarna. Men den bilden är inte helt sann, och den är en bidragande orsak till matchningsproblemet. Högskolan utbildar nämligen generalister.

På varje nivå i högskolan – grundläggande, avancerad och forskarnivå – finns färdigheter, kunskaper och förmågor som alla studenter ska utveckla för att beviljas examen. Dessa kompetenser kan användas i många olika branscher, företag och myndigheter.

Examen från grundnivån kräver att studenten självständigt kan se och lösa problem. Dessutom ska hen kunna göra kritiska bedömningar, söka och värdera vetenskaplig kunskap, följa kunskapsutvecklingen och kommunicera med personer utan specialkunskaper.

Det gäller för alla utbildningar på högskolan, oavsett specialisering. Det betyder att det finns gott om akademiker med hög kompetens att anställa och specialisera på arbetsplatsen. I det perspektivet borde det inte vara särskilt svårt att hitta högskoleutbildade medarbetare.

Arbetsgivare ser matchningsproblem. Men det är egentligen bara olyckliga inlåsningar och förutfattade meningar. Akademiker blir alltför ofta begränsade till ett yrke eller en bransch utifrån sin specialisering, mer eller mindre frivilligt. Det betyder att de förlorar i personlig utveckling och möjligheter till bättre villkor. Det gör också att arbetsgivare förlorar möjligheter till nytänk, utveckling och effektivisering.

Ett tydligt exempel är utbildade inom biblioteks- och informationsvetenskap. Utbildningen har breddats från en bibliotekarieutbildning till att idag utbilda informationsspecialister i en bredare mening. De har kompetenser och färdigheter som passar utmärkt inom alla verksamheter som har behov av att skapa användarvänliga informationssystem.

Det är ingen slump att det gemensamma IT-systemet för biblioteken fungerar väldigt bra, till skillnad från de som används inom tex vården. Men tyvärr, för såväl akademiker inom B&I och för alla IT-beroende verksamheter, så stannar bibliotekarierna på biblioteken och deras kompetens tas inte till vara på i övriga samhället där den behövs.

Samma problem finns på fler områden. Det gör att arbetsgivare går miste om värdefull kompetens och utveckling. För att vända den trenden behöver följande tre områden förstärkas:

• Stärk karriärrådgivningen på lärosätena. Utbildningarna, inom tex biblioteks- och informationsvetenskap, behöver bli bättre på att se till en bredare arbetsmarknad. För att studenterna ska kunna använda sina kompetenser, tex utanför biblioteken och inom IT-sektorn, behöver även lärosätena se en större del av arbetsmarknaden som relevant.
• Utveckla studenternas förmåga att identifiera och beskriva sin kompetens. Förstå var och hur kompetenser kan användas och kombineras inom olika branscher. Ett bra exempel är Projekt Athena, där studenter inom humaniora tillsammans med facket tagit fram ett sätt att beskriva humanistisk kompetens.
• Arbetsgivare, se i nya riktningar! Det räcker inte att titta på underrubriken utbildning i cv:t för att förstå vad en person kan eller inte kan bidra med. Jordbruksverket är ett spännande exempel som jobbar med kompetensbaserad rekrytering, där såväl blivande kollegor som chefer får vara med och beskriva vilken typ av kompetens som behövs. Det är mer arbetskrävande än att uppdatera den senaste platsannonsen, men ger garanterat ett bättre resultat där träffytorna mot de arbetssökande ökar.

Men kompetens är mer än formell utbildning. Det handlar också om att ha erfarenhet från arbetslivet. Lyckligtvis har brist på arbetslivserfarenhet en rättfram lösning: anställ!

Göran Arrius, ordförande Saco
Karin Linder, ordförande DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation

Införd i Dagens Samhälle 23 juni 2014.