Sverige har inte råd att avstå tusentals välutbildade akademiker bara för att de är födda i ett annat land

Var femte akademiker i Sverige är född utomlands. Läkare, ingenjörer och ekonomer strömmar in. Samtidigt är arbetslösheten för utrikesfödda akademiker fyra gånger högre än för dem som är födda i Sverige.

I en ny rapport kartlägger Saco situationen för utrikesfödda akademiker på den svenska arbetsmarknaden.

Sacos rapport visar att antalet akademiker födda utomlands ökade kraftigt mellan 2007 och 2013. Av landets 1,5 miljoner akademiker var år 2013en femtedel födda i utlandet, och andelen stiger.

Bland akademiker födda i utlandet var 9 procent arbetslösa 2013 jämfört med 2 procent av de svenskfödda.

Utrikesfödda akademiker som har ett jobb har i lägre utsträckning än inrikes födda ett kvalificerat arbete eller en ledande position. I den privata sektorn är skillnaden störst.

De utrikes födda akademikerna är bosatta i Sveriges alla län.

Sverige tar nu emot en aldrig tidigare så välutbildad grupp av flyktingar. Universitets- och högskolerådet, UHR, har aldrig haft så många ansökningar om granskning av olika akademiska utbildningar och antalet godkända utbildningar ökar. Ansökningarna till UHR har ökat med 55 procent de senaste fem åren. Socialstyrelsen konstaterar samma utveckling för de yrken som kräver legitimation som till exempel läkare, logoped, naprapat, optiker och kiropraktor.

Myndigheterna har fått ökade resurser för snabbare handläggning. Det är nödvändigt för att snabba på handläggningstiderna.

Nu måste arbetsgivare anställa och regeringen se till att det skapas goda förutsättningar för det. Till exempel måste det för invandrade akademiker bli enklare att hitta relevant information och att få individuellt stöd i mötet med myndighetshandläggare. Dessutom krävs det fler platser på kompletterande utbildningar.

Idag riskerar många utbildningsanordnare att mista sina uppdrag genom att deras tjänster upphandlas. Det vore bättre att de goda exempel som finns inordnades i en permanent organisation. Idag hamnar de utlandsfödda akademikerna ofta i kläm mellan olika projekt.

Situationen för invandrade läkare är ett exempel på att det tar alldeles för lång tid för invandrade akademiker att få ett arbete. Idag tvingas en läkare utanför EU/EES att vänta upp till tio månader för att få sitt utbildnings- och behörighetsbevis granskat. Efter det tar det ytterligare omkring fyra år för att få en legitimation.

I ett land som Sverige med stor läkarbrist inom vissa specialiteter är det mycket angeläget att använda den utbildade kompetens som finns så snabbt och smidigt som möjligt.

Varje år får mellan 300 och 400 läkare utbildade utanför EU/EES legitimation från Socialstyrelsen. För att skynda på vägen ut till arbetsmarknadenföreslår Läkarförbundet åtgärder som kan sammanfattas i fyra punkter.

• Att fler utlandsfödda läkarefår tillgång till medicinsk språkutbildning med fokus på uttalsträning och hörförståelse, helst redan innan personen i fråga fått uppehållstillstånd.
• Att det inrättas en kortare introduktionsutbildning med både teori och praktik som förberedelse inför det medicinska kunskapsprovet eller provtjänstgöringen.
• Att antalet platser till universitetens kompletteringsutbildningar ökar.
• Att staten ersätter arbetsgivare för löne- och handledningskostnader för provtjänstgörande läkare.

För att förslagen ska bli verklighet krävs både resurser och engagemang från regering och myndigheter. Även enskilda arbetsgivare har ett stort ansvar att i högre utsträckning anställa utrikesfödda.

Sverige har inte råd att avstå tusentals välutbildade akademiker bara för att de är födda i ett annat land. Såväl individer som samhället slösar nu bort både tid och pengar. För varje månad som tiden i arbetslöshet kan förkortas för en invandrad akademiker görs en samhällsekonomisk vinst på åtskilliga tiotusentals kronor.

Sverige har inte råd att låta kompetens och pengar rinna ut i sanden.

Göran Arrius, ordförande Saco
Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkarförbund

Debattartikel införd i Sydsvenskan 10 juni 2015