Fler forskare behöver lämna akademin - och tillåtas komma tillbaka

Kvaliteten i högskolan hotas av forskarnas låga rörlighet. För att Sverige ska kunna konkurrera som kunskapsland behövs en hög kvalitet i så väl högskolans utbildningar som i forskningen och i kunskapsspridningen till övriga samhället. Då behöver det bli enklare och mer attraktivt för forskare att röra sig mellan akademi, offentlig sektor och näringsliv.

Den svenska akademin präglas i en internationell jämförelse av låg rörlighet. Många forskare blir kvar på samma universitet hela sitt yrkesliv och den som en gång tar steget ut från akademin kommer sällan tillbaka.

Forskarnas låga rörlighet beror på flera saker. Arbetsvillkoren är ofta mer attraktiva utanför akademin och det kan vara svårt att locka tillbaka forskare till en högskola där visstidsanställningar är norm långt upp i karriären. Men lärosätena har också valt ett sätt att värdera meriter som utestänger den som har breddat sin kompetens utanför akademin. Det innebär en kompetensförlust både för högskolan och för samhället i stort.

Akademin vinner på en mångfald av kompetenser. Forskare som har utvecklat sina kunskaper och färdigheter på andra relevanta jobb och återvänder till akademin kan bidra till höjd utbildningskvalitet, nya forskningsuppslag och nya arbetssätt.

Inom sjukvården har det sedan länge varit möjligt att kombinera kliniskt arbete och forskning. Forskande läkare har kunnat träffa patienter på måndagen, undervisa studenter på tisdagen och forska på onsdagen. Detta säkerställer både att forskningen fokuserar på relevanta frågor och att nya rön sprids i verksamheterna och snabbt kommer patienter till nytta.

För att främja kvaliteten i såväl utbildning, forskning och kunskapsspridning föreslår vi följande.

• Utbildningarna ska bedrivas i kontakt med forskning och aktuell praktik. Vi vill se fler kombinationstjänster som gör det möjligt att arbeta både i akademin och med relevanta uppgifter i offentlig sektor eller näringsliv. Läkarutbildningen, där många av lärarna också är kliniskt verksamma som läkare, är ett gott exempel. Tillgången till kombinationstjänster måste dock öka så att fler har möjlighet att både utöva sin profession och bidra till den högre utbildningen, även inom samhällsvetenskap, humaniora och teknik.
• Forskning är en mycket viktig investering för samhället. Nyttiggörande och kunskapsspridning behöver därför underlättas så att framsteg och nya rön kommer samhället till del . Vi vill se mobilitetsprogram i höstens forskningsproposition, för att underlätta för forskare att vara akademiskt aktiva utanför högskolan. Låt fler forskarutbildade bidra både i kraft av sin profession utanför akademin, tex arbetsterapeut, jurist eller socionom, och genom forskning och undervisning vid högskolan. Då kommer investeringen i forskning fler tillgodo.
• Nya arbetssätt, framgångsrika forskningsidéer och värdefulla nätverk når akademin via forskare som arbetat med relevanta uppgifter utanför högskolan. Därför behöver även andra meriter än publicerad forskning värderas vid tjänstetillsättning. Vi vill uppmana Sveriges lärosäten att se över sin meritvärdering, för att bidra till ökad bredd och rörlighet även i den egna verksamheten.

Ökad rörlighet stärker utbildningens kvalitet och arbetsmarknadsanknytning, ökar forskningens relevans och underlättar kunskapsspridningen. Låt inte stelbenta system och osäkra arbetsvillkor stå i vägen för hög kvalitet i utbildning, forskning och samverkan.

Göran Arrius, ordförande Saco
Heidi Stensmyren, ordförande Sveriges läkarförbund

Debattartikel införd på unt.se 3 juni 2016.