Internationaliseringen och den statliga inkomstskatten

Sverige är det enda av de länder som befann sig i toppen av välståndsligan 1970 som inte gör det idag. Sverige har heller inte lyckats återta något av fallet, trots nittiotalets i många avseenden framgångsrika reformpolitik. I rapporten undersöker Anders Bornefalk, ekonomie doktor och utredare på Saco, vilken roll skattesystemet har spelat för Sveriges relativa eftersläpning.
I rapporten konstateras att kostnaderna som är förknippade med den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster mycket väl kan vara högre än de intäkter den genererar.

Skatten bidrar till att utbildningspremien i Sverige är lägst i Europa. Den tas ut av så gott som samtliga inom de grupper som har den högsta rörligheten på den internationella arbetsmarknaden.

Skatten leder också till omfattande skatteplanering. I rapporten presenteras beräkningar på de problem som skillnaderna i skatten på arbete och kapital leder till inom fåmansbolagsbeskattningen. Beräkningarna visar att fåmansföretagare lägger ned betydande resurser för att anpassa sin inkomst på ett sådant sätt att de undviker statlig inkomstskatt och inbetalningar till socialförsäkringssystemen över förmånstaken. 

Det är hög tid att ompröva den statliga inkomstskatten – skattesystemets mest omfördelande inslag. Internationaliseringen innebär att skattesystemens omfördelande inslag blir allt mindre effektiva som ett sätt att uppnå inkomstomfördelning.
 
Detta bekräftas av en kraftig ökning av lönerna för den mest rörliga arbetskraften under 1990-talet. Samtidigt blir de negativa effekterna på kunskapsintensiteten och därmed på tillväxtförutsättningarna allt större.

Skattereformen 1991 var inte tillräckligt långtgående för att hantera de problem Sverige hade redan innan internationaliseringen tog ordentlig fart eftersom den lämnade skattetrycket och graden av omfördelning oförändrade. Nu är det dags att gå längre och ompröva skattesystemets mest omfördelande inslag. Alternativet är antingen en rejäl nedrustning av den offentliga sektorn eller en risk för fortsatt eftersläpning.